Marocko – Religion

Marocko är djupt präglat av islam som är landets statsreligion. Kungafamiljen hävdar släktskap med profeten Muhammed och religionen utgör en viktig grund för monarkins historiska och politiska legitimitet. Nästan hela befolkningen är sunnimuslimer.

Många olika sufiska brödraskap (som utövar olika slags islamisk mystik) är aktiva i Marocko, men deras inflytande varierar mellan olika landsändar. De shiamuslimer som finns i landet är i huvudsak invandrare från andra länder.

Monarken är enligt grundlagen de marockanska muslimernas andlige ledare – amir al-mu'minin, en mycket gammal titel som ofta översätts "de troendes härförare". Regeringen stödjer utövandet av islam ekonomiskt och politiskt och framställer sig som beskyddare av Marockos islamiska arv. Hassan II-moskén, en av världens största moskéer, finns i Casablanca,. År 2005 grundades en statlig tv-kanal för läsning ur Koranen och religiösa program.

Islamistiska grupper som vill bygga en stat grundad på religionen har dock ofta ifrågasatt monarkins legitimitet. Vissa vänder sig uttryckligen mot kungens anspråk på att vara amir al-mu'minin, exempelvis den olagliga (men fredliga) fundamentalistgruppen Rättvisa och andlighet (al-Adl wal-Ihsan). Regeringen övervakar moskéer och religiösa grupper, och har ofta tagit till brutala medel mot islamistiska grupper, vars medlemmar gripits och torterats.

Det ökande folkliga stödet för islamisterna under kung Mohammeds styre har tvingat regeringen att göra eftergifter för religiösa rörelser, samtidigt som hårda motåtgärder satts in mot mer kompromisslösa eller våldsamma grupper. Efter terroristattacker i Casablanca 2003 (se Modern historia) skärpte myndigheterna kontrollen av flera tusen inofficiella moskéer. I valet 2011 segrade för första gången det moderata islamistpartiet PJD, vars ordförande Abdelilah Benkirane blev landets förste islamistiske premiärminister. 

Enligt strafflagen kan påföljden bli sex månaders fängelse för den som offentligt bryter fastan på dagtid under fastemånaden ramadan (då man fastar under dygnets ljusa timmar).

Kristna i litet antal har funnits i Marocko alltsedan romersk tid. I dag tros katolska kyrkan, som är klart störst av de kristna samfunden, ha uppemot 35 000 anhängare. Under kolonialtiden (till 1956) var de kristna bortåt tio gånger så många. Studenter och migranter från länder söder om Sahara utgör numera merparten av de kristna, vilket lett till att medelåldern bland de kyrkligt aktiva är förhållandevis  låg. Det finns mellan 40 och 50 kyrkor, och två biskopssäten, Rabat och Tanger.

Den judiska närvaron går långt tillbaka i tiden och växte när Spaniens katolska regenter fördrev judar från spansk mark 1492. I mitten på 1900-talet fanns cirka 300 000 judar i Marocko, men efter det moderna Israels grundande och Marockos självständighet emigrerade de flesta till Israel. I dag bor upp till 4 000 judar i landet, de flesta i Casablanca. Marockos judiska kulturarv har börjat uppmärksammas på senare år. Synagogor och judiska begravningsplatser har rustats upp. Ett museum över judiskt kultur har uppförts i den gamla staden Fès.

Religiösa minoriteter får i princip fritt utöva sin tro. Till skillnad från i länder med strängare lagar, som de vid Persiska viken, riskerar den som lämnar islam inte dödsstraff, men det är förbjudet att missionera bland muslimer. Myndigheterna har på senare år förföljt och trakasserat shiamuslimer, vilket tycks hänga samman med Marockos dåliga relationer till det shiamuslimska Iran. Fördomar mot judar förekommer, vanligen med anknytning till Israel-Palestinafrågan.

Om våra källor