Marocko – Naturtillgångar, energi och miljö

Marocko kontrollerar över hälften av världens fosfatreserver, bland annat i Västsahara. Andra mineralfyndigheter finns som järnmalm, silver, bly, koppar, kobolt, zink, mangan, salt, stenkol och antracit. Fossila bränslen importeras, men inom solenergi görs stora satsningar.

Från den stora Boucraa-gruvan i Västsahara går världens längsta transportband, cirka nio mil, till kusten. ”Det vita guldet”, fosfat, som bryts på platsen svarar för 95 procent av mineralbrytningen. Marocko har satsat på att förädla fosfaten och exporterar i dag mer fosfatprodukter än fosfat.

Medan fosfatbrytningen är statlig har många andra gruvor sålts till privata företag.

Utvinningen av järnmalm var tidigare betydande men har minskat avsevärt. Stora tillgångar av guld, silver och kobolt tros finnas i Atlasbergen. Prospektering pågår på flera håll, men betydande delar av landets yta har inte blivit undersökta.

Utländska bolag har sedan 1990-talet under förmånliga villkor sökt olja och gas. Än så länge har fynden varit små, men viss utvinning till havs är på gång.

Kontroversiellt är att marockanska myndigheter också har beviljat prospekteringstillstånd för områden i Västsahara, som är ockuperat av Marocko.

Trots politiska konflikter med Algeriet förekommer energisamarbete mellan länderna. En algerisk naturgasledning passerar Marocko på vägen till Spanien, och Marocko har rätt till en del av gasen som betalning. 

Marockos och Spaniens elnät är sammankopplade och en allt större del av elmarknaden har privatiserats.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Nästan hela energibehovet har hittills täckts med fossila bränslen. Olja, kol och  naturgas (fossilgas) importeras. Oljan står för mer än häften av energiförbrukningen, kol för ungefär en tredjedel,  enligt energiorganet IEA. På landsbygden är ved fortfarande en viktig energikälla. Förnybara energikällor som sol och vind ökar, om än från låg nivå.

Vattenkraft ger en del inhemsk elproduktion, men runt 80 procent av elen framställs med hjälp av fossila bränslen, skriver IEA.

Vindkraften håller på att byggas ut och en enorm solkraftanläggning har anlagts i Ouarzazate vid randen till Sahara. Anläggningen heter Noor (det arabiska ordet för ljus) och producerar termisk solkraft. Termisk solenergi bygger på att solljuset speglas till en yta där det värmer upp en vätska, som i sin tur driver en turbin som genererar el. Anläggningen är uppförd med lån från Världsbanken.

Ett avtal finns med Frankrike om att eventuellt uppföra ett kärnkraftverk.

KLIMAT OCH MILJÖ

Marockos totala utsläpp av växthusgaser är något större än exempelvis Israels. Drygt 60 länder i världen släpper ut mer. Räknat per invånare har fler än 130 länder större utsläpp.

Som part i Parisavtalet har Marocko registrerat nationella klimatplaner (NDC) hos FN:s klimatkonvention (UNFCCC), den senaste innehåller mål för en halvering av utsläppen till 2035, jämfört med 2010 års nivåer. Ett uttalat mål är att förnybara energikällor ska stå för mer än hälften av energiförbrukningen år 2030. Likaså finns en långsiktig strategi (LTS) för att uppnå utsläppsminskningar och utfästelser om att Marocko ska uppnå nettonollutsläpp, men målen är vaga vad gäller tidpunkter.

Trots talet om att minska klimatpåverkande utsläpp offentliggjorde exempelvis premiärministerns kansli 2023 en jättesatsning på det statliga flygbolaget (se Ekonomisk översikt).

Klimatutmaningar

Marocko är sårbart för klimatförändringar. I en jämförelse med andra länder i världen (ND-Gain) bedöms ett 70-tal länder ha gynnsammare utsikter (se listan här). Bland risker som identifierats märks översvämningar, både till följd av stigande havsnivåer och skyfall över landområden där det oftast råder torka.

Under 2025 var Marocko inne på sitt sjunde år i rad av torka. Det har lett till en kraftig minskning av boskapshjordarna. 

Övriga miljöproblem

Vattenbrist inte minst i lantbruket är ett svårt problem liksom jorderosion.

Föroreningarna av luft och kustvatten är omfattande, särskilt från fosfatindustrin och kemisk industri.

Urbaniseringen med hög byggtakt i vissa kuststäder har ökat efterfrågan på sand. FN:s miljöprogram Unep hävdar att byggbranschen därmed också har fått ett olagligt inslag, en ”sandmaffia”. Sanddyner försvinner och kuststräckor exploateras hårdare än naturen tål, uppger företrädare för den lokala miljöorganisationen Anpel som försöker stärka strandskyddet särskilt vid Atlantkusten mellan Casablanca och Rabat. 

Lästips – läs mer i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Världens sand bryts i rasande takt (2022-08-11)

Om våra källor