Marocko – Kultur

Marocko har ett mycket rikt och blandat kulturarv efter en nästan obruten historia som självständig nation sedan 700-talet. Påverkan märks från främst arabiska men även berbiska, andalusiska, judiska, franska och västafrikanska källor.

En del marockansk musik har exempelvis vårdat traditioner från högmedeltidens muslimska Andalusien och delar ursprung med flamencon. Det finns också genrer som växt fram ur sufiska religiösa ceremonier som gnawa, musik med rötter i Afrika söder om Sahara, som 2019 fick status som immateriellt världsarv av FN-organisationen Unesco.

Vid fester, bröllop och andra sammankomster framförs ofta musik, sång och dans där gästerna deltar. Modern marockansk musik är ofta inspirerad av äldre traditioner, men hämtar även influenser från USA, Europa och övriga arabvärldens populärmusik. På senare år har moderna västerländska musikgenrer som rock och hiphop börjat vinna insteg i marockanskt musikliv, ibland sammansmälta med mer traditionella former. 

Även tbourida, en kavalleriuppvisning till musik som avslutas med en gemensam skottsalva, har Unesco-status som immateriellt världsarv. Detsamma gäller arabisk kalligrafi, som har stark ställning i hela arabvärlden, och kultur och kunnande runt dadelproduktion. 

Traditionen att muntligt framföra berättelser och poesi hålls levande. 

Förhållandevis få romaner skrivs och utges i Marocko på arabiska, och bokläsandet är lågt. Bland de moderna författarna kan nämnas Mohammed Chukri (1935–2003), vars självbiografiska roman Det nakna brödet länge var förbjuden. Relativt många marockanska författare skriver på franska. Mest känd är Tahar Ben Jelloun (1944–), vars romaner Sandbarnet, Den tjugosjunde natten med flera blivit uppskattade även i Europa. Många författare, till exempel Mohammed Khair-Eddine (1941–1995), har skrivit om landets identitetsproblem efter självständigheten. Sociologen och feministen Fatima Mernissi (1940–2015) har vunnit internationellt anseende för sina verk om kvinnans ställning inom islam. Marocko har också inspirerat många utländska författare och konstnärer genom åren, exempelvis amerikanen Paul Bowles (Den skyddande himlen, som även filmades), som levde och skrev i Tanger . 

De storslagna ökenområdena kring Ouarzazate har på senare år erbjudit inspelningsplatser för Hollywoodfilmer och tv-serier. Fortet Aït Ben Haddou vid foten av Atlasbergen, världsarvsklassat som exempel på södra Marockos traditionella byggnadskonst, förekommer i Game of Thrones och Gladiator. Det finns en internationell filmfestival i Marrakech sedan 2000, och den inhemska filmkonsten tycks stadd i tillväxt. Maryam Touzanis film Den blå kaftanen, som premiärvisades vid Cannesfestivalen 2022, kan nämnas som exempel.

Volubilis, en plats med romerska ruiner, har de senaste åren blivit ett växande turistmål. Ruinstaden är på arabiska är känd som Oualili och finns på FN:s världsarvslista. Där är bland annat de gamla kvarteren i städerna Fès, Meknès och Marrakech också upptagna. Omfattande renoveringsarbeten har skett i Fès, som bland annat är berömt för ett mer än tusen år gammalt bibliotek.

Marockos judiska kulturarv uppmärksammas alltmer. 

Om våra källor