Daniel Ortega vinner det fjärde presidentvalet i rad och hans vänsterparti FSLN behåller sin kontroll i parlamentet. All seriös opposition är oskadliggjord inför valet.

Daniel Ortega och hans vänsterparti FSLN vinner president- och parlamentsvalet. Merparten av oppositionen är i praktiken utestängd från att delta.

Daniel Ortega segrar i presidentvalet sedan han lyckats få Högsta domstolen att ogiltigförklara författningens förbud mot både direkta omval och fler än två mandatperioder för en president. FSLN får egen majoritet i parlamentet.

Daniel Ortega vinner presidentvalet och hans vänsterparti FSLN blir störst i parlamentet. Ortega ledde landet också 1979–1990.

Vicepresident Enrique Bolaños som är kandidat för det konservativa Konstitutionalistiska liberala partiet (PLC) vinner presidentvalet över FSLN:s Daniel Ortega, och PLC får egen majoritet i parlamentet.

Arnoldo Alemán vinner presidentvalet över Daniel Ortega. Alemán företräder en valallians som domineras av hans parti PLC, och har en uttalat antisandinistisk inriktning.

Inbördeskriget tar slutgiltigt slut sedan sandinistregeringen och contras-rebellerna undertecknat ett nytt avtal om eldupphör. Tiotusentals människor har dödats under konflikten med början på 1970-talet.

Violeta Barrios de Chamorro, kandidat för oppositionsalliansen UNO, vinner överraskande presidentvalet över den sittande presidenten och sandinistledaren Daniel Ortega. UNO blir också störst i parlamentet.

Det centralamerikanska Esquipulas-avtalet undertecknas och blir början på en fredsprocess i regionen. Förutom i Nicaragua pågår väpnade konflikter också i El Salvador och Guatemala. I Nicaragua undertecknas året efter ett avtal om eldupphör.

Det styrande sandinistpartiet FSLN kandidat Daniel Ortega vinner presidentvalet med 67 procent av rösterna. Han har styrt landet som ledare för en junta sedan revolutionen 1979.

Högerrebeller, contras, inleder med stöd av USA en väpnad kamp mot de styrande sandinisterna, från baser i Honduras.

Sandinistgerillan FSLN störtar regimen och diktatorn Anastasio Somoza flyr landet. Sandinisterna inleder ett nationaliseringsprogram och genomför en radikal jordreform.

Chefredaktören för den regeringskritiska tidningen La Prensa mördas; sandinister och den borgerliga oppositionen bildar gemensam front mot diktatorn Anastasio Somoza.

Runt 10 000 människor omkommer i en jordbävning i Managua.

Marxistgerillan FSLN, som tar sitt namn efter upprorshjälten från 1930-talet Augusto Sandino, bildas.

Anastasio Somoza (den äldre) mördas av anhängare till upprorshjälten Augusto Sandino men hans familj sitter kvar vid makten, först genom sonen Luis och därefter sonen Anastasio (den yngre).

1936

Nationalgardets ledare, Anastasio Somoza, tar makten i en kupp och låter sig sedan väljas till president.

Den tidigare upprorsledaren Augusto Sandino mördas på order av nationalgardets ledare Anastasio Somoza.

Amerikansk militär som funnits i Nicaragua sedan 1912 lämnar landet sedan den nyvalde liberalen Juan Batista Sacasa tillträtt som president; Augusto Sandino som lett ett sex år långt gerillakrig mot amerikanerna sluter fred med den nya presidenten.

USA ingriper och hjälper de konservativa att avsätta president José Santos Zelaya som i början av 1910 flyr till Mexiko.

En liberal revolt sätter punkt för 30 års konservativt styre, José Santos Zelaya blir president.

Nicaragua utropar självständighet från en kortlivad centralamerikansk förbundsstat.

När Mexiko förklarar självständighet från den spanska kolonialmakten följer de centralamerikanska provinserna med. 1823 bryter sig Nicaragua samt Costa Rica, El Salvador, Guatemala och Honduras ur Mexiko och bildar en centralamerikansk förbundsstat.