Bosnien och Hercegovina – Ekonomisk översikt

Bosnien har haft svårt att återhämta sig efter 1990-talets väpnade konflikt då BNP per invånare föll till en femtedel av vad den varit före kriget. Övergången till marknadsekonomi bromsas också av den djupa politiska splittringen. Det har gjort att långivare som EU och IMF vid flera tillfällen har hållit inne utlovad finansiering.

Bosnien-Hercegovina är ett av de drygt 50 länder i världen som Världsbanken klassar som ett övre medelinkomstland (se alla länder här). Det gäller även för flera andra länder i ex-Jugoslavien men är lågt för att vara Europa. BNP per invånare i köpkraftsstandard utgör en dryg tredjedel av genomsnittet för EU-länderna.

Före kriget fanns en industribas byggd på bland annat gruvdrift, metallindustri och skogsbruk. Men Bosnien utgjorde en fattig del av Jugoslavien, och kriget slog sönder den redan sköra ekonomin, arbetslösheten bredde ut sig och landet blev beroende av utländskt bistånd. Många industrier förstördes eller tvingades stänga, antingen på grund av direkta krigshandlingar eller som en följd av störningar i bland annat transporter och el- och bränsleförsörjning.

Efter krigsslutet pumpade omvärlden in miljardbelopp till återuppbyggnaden och tillväxten var tvåsiffrig i slutet av 1990-talet, även om den utgick från en låg nivå. När biståndsflödet började avta föll tillväxten kraftigt. Därefter har tillväxten i stora drag följt omvärldens, med en kraftig nedgång vid finanskrisen 2008–2009 och en ny minusnotering i samband med coronapandemin 2020. När ekonomin börjat återhämta sig från den djupdykningen kom Rysslands anfall mot Ukraina 2022. Bosniens ekonomi är inte direkt knuten till vare sig Ryssland eller Ukraina, men kriget påverkar i hög grad genom kraftigt stigande råvarupriser, minskad tillväxt i Europa och tuffare finansvillkor.

Bland de importtullar som USA införde gentemot resten av världen i augusti 2025 hör de mot Bosnien till de allra högsta, 30 procent. Eftersom handeln mellan länderna är liten tros det inte ha så stor direkt påverkan. Desto mer väntas Bosnien drabbas av att den amerikanska importen från EU-länderna, som man har omfattande handel med, också har beslagits med höjda tullar (läs mer om Trumps tullkrig mot världen här). 

Översvämningar 2014 (se Modern historia) innebar ett särskilt bakslag för ekonomin. Kostnaderna för återuppbyggnaden beräknas ha motsvarat runt 10 procent av BNP och spädde på budgetunderskottet.

Svårigheterna med att få ekonomin att återhämta sig är större än många spådde efter krigsslutet. Med god tillgång på råvaror och låga produktionskostnader tycks Bosnien ha bra förutsättningar för att locka utländska investerare. Men politisk instabilitet, korruption samt svårgenomtränglig byråkrati och dålig samordning mellan olika offentliga förvaltningar verkar avskräckande.

Bosnien lider av fortsatt hög arbetslöshet, och en stor del av befolkningen lever under fattigdomsstrecket (se Sociala förhållanden). Den informella sektorn beräknas motsvara en tredjedel av ekonomin. För många bosnier är pengar som släktingar utomlands skickar hem en viktig inkomst. Pengaförsändelserna från utlandet (så kallade remitteringar) ligger på omkring en tiondel av BNP, en hög siffra för ett europeiskt land.

En lag om försäljning av statliga bolag antogs 1998. En hel del företag privatiserades inom några år, men sedan har försäljningen gått trögare. Oro för att jobb ska försvinna och rivalitet mellan de olika folkgrupperna har bidragit till att bromsa försäljningen. Kritik förekommer också mot att försäljningar har berikat enskilda individer och inte kommit det allmänna till godo. Samtidigt är många av de statliga företagen ineffektiva. Det rör sig till stor om företag som tillhandahåller vatten, värme, elektricitet och kommunikationer.

Internationella valutafonden (IMF) beviljade 2012 ett lån på cirka 400 miljoner euro på två år för att avhjälpa de svårigheter som finanskrisen orsakat. I gengäld förband sig Bosnien bland annat att banta byråkratin, genomföra ändringar i bidrags- och pensionssystemen och öka takten i privatiseringar av statliga företag. IMF-lånet ansågs särskilt viktigt eftersom det skulle följas av stödinsatser från EU och Världsbanken. Men utbetalningarna frös flera gånger inne på grund av politikernas oförmåga eller ovilja att genomföra utlovade reformer. Avtalet löpte ut 2015 utan att hela lånet betalats ut, vilket lämnade stora gap i budgetarna för båda entiteter. De fick vända sig till kommersiella långivare, vilket väckte kritik delvis därför att det var oklart vilka dessa var.

IMF beviljade ett nytt treårigt stödprogram på drygt 550 miljoner euro 2016. Två utbetalningar hann göras innan lånet löpte ut. Återigen hade de bosniska ledarna misslyckats med att leva upp till löften om bland annat höjd bränsleskatt, nya banklagar och omstrukturering av telekombolag inför kommande privatisering.

I samband med coronakrisen 2020 fick Bosnien närmare 75 miljoner euro i bistånd från EU och IMF gav ett nödlån på 380 miljoner euro för att landet skulle klara sjukvård och sociala kostnader.

Att Bosnien beviljades EU-kandidatstatus i december 2022 har väckt hopp om en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.

Om våra källor