En palatskupp avslöjas. Sammansvärjningens syfte är att ge tronen till prins Hamzah, halvbror till kung Abdullah. Han har tidigare haft titeln som kronprins. Prinsen sätts i husarrest och tvingas göra avbön. Två personer döms till fängelsestraff. Senare avsäger sig Hamzah prinstiteln. 

Kung Hussein avlider. Han efterträds av sin son Abdullah bin Hussein, Abdullah II.  

Fred sluts mellan Jordanien och Israel. Jordaniens regent behåller sin ställning som högste beskyddare av de heliga platserna i Jerusalem.  

Jordanien avstår sina anspråk på Västbanken. Det bidrar till att fredsförhandlingar kan föras mellan Israel och palestinier, vilket leder till principavtal (Osloprocessen) 1993.  

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) tvingas lämna Jordanien. Kung Hussein, som inte har stött bildandet av en palestinsk armé, accepterar inte heller att PLO bedrivit gerillaverksamhet på jordansk mark. Händelserna liknar inbördeskrig och blir kända som “svarta september”. 

Sexdagarskriget: Israel intar Västbanken och Östra Jerusalem.

Ett kuppförsök genomförs och krigslagar införs. Partier förbjuds.

Prins Hussein bin Talal al-Hashimi blir kung, 16 år gammal. Husseins far har tvingats abdikera på grund av psykisk sjukdom. 

Kung Abdullah I mördas.  

Transjordanien blir Jordanien. Abdullah I utropar sig till kung.  

En FN-resolution lägger grunden för en israelisk och en palestinsk stat, och internationell förvaltning av Jerusalem. Transjordanien, som ogillar lösningen, deltar året efter i arabiskt krig mot Israel.  

Transjordanien blir självständigt. 

Palestina, som har lytt under Osmanska riket (dåtidens Turkiet), blir brittiskt mandatområde. Arabiskt motstånd mot turkisk överhöghet har lagt grunden för samarbete med Storbritannien. Britterna skiljer av området öster om Jordanfloden till emiratet Transjordanien. Emir (regent) blir Abdullah, vars familj, hashemiterna, har lång historisk bakgrund i Mecka och anses ha påbrå från profeten Muhammeds släkt.