Iran – Utrikespolitik och försvar

Med sin storlek och sitt strategiska läge vid Persiska viken mellan arabvärlden, Centralasien och södra Asien är Iran en regional stormakt: en shiamuslimsk motpol mot den sunnimuslim­ska tungviktaren Saudiarabien. Iran har länge varit isolerat, särskilt av väst. Ett problem är landets kärnteknikprogram som kan leda till kärnvapen, som ledde till att Israel och USA anföll Iran 2025. Regimen i Teheran har också uppträtt alltmer aggressivt, direkt eller via allierade, mot ärkefienden Israel. Iran förser också Ryssland med vapen.

Inrikespolitiken flöt som så ofta i Iran ihop med utrikespolitiken kring månadsskiftet 2025/2026, då stora landsomfattande regimkritiska protester mot landets usla ekonomi slogs ner brutalt av regimen. USA:s president Donald Trump hotade snabbt med militärt ingripande om demonstranter dödades och uppmuntrade till regimskifte (läs mer om detta i Inrikespolitik och författning samt mera utförligt i Utrikesmagasinet). Men trots massakrer på tusentals människor följde inget amerikanskt anfall på detta sedan Trump sade sig ha fått löfte från Iran om att 800 avrättningar stoppats.

Den segdragna konflikten om Irans kärnteknikprogram är samtidigt lång ifrån löst, trots bombningarna sommaren 2025 (se nedan). I början av 2026 trappade USA upp militärt i regionen och hotade med våld på nytt om inte förhandlingar ger resultat.

Frågan om den misstänkta kärnvapenutvecklingen hade strax dessförinnan, under 2025, ställts på sin spets. I juni månad rasade vad som kom att kallas tolvdagarskriget. Den 13 juni gick Israel till attack mot Iran, bombade en rad anläggningar och dödade flera militära befälhavare, bland dem försvarschefen Mohammad Bagheri och revolutionsgardets chef Hossein Salami, liksom flera kärnteknikexperter. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu motiverade anfallet med att Irans kärntekniska program utgör ett hot mot den judiska statens överlevnad. Iran svarade med drönar- och missilattacker mot Israel (se denna och denna artikel i Utrikesmagasinet för fler detaljer om händelseutvecklingen).

Israels allierade USA gick in i kriget den 22 juni. USA bombade då tre kärnteknikanläggningar med djuppenetrerande bomber, som Israel inte har, för att bland annat försöka nå den underjordiska anläggningen i Fordo. President Donald Trump hade dessförinnan krävt "villkorslös kapitulation" av Iran och hotat döda den högste ledaren Ali Khamenei. Iran svarade med ett begränsat angrepp mot USA:s militärbas al-Udeid i Qatar, som inte orsakade några skador.

Den 24 juni utlystes vapenvila. Det är oklart hur stora skador som kärnteknikprogrammet fick av bombningarna. Över 1 000 människor dödades i Iran.

Irans försvar var försvagat sedan Israel under 2023 och 2024 slagit ner Teherans allierade Hamas i Gaza och shiamilisen Hizbollah i Libanon. Dessutom föll Bashar al-Assads Iranallierade regim i Syrien i slutet av 2024.

Israels attack följde på en rapport från Internationella atomenergiorganet (IAEA) som drog slutsatsen att Iran har mörkat uppgifter om flera anläggningar och en del av sitt radioaktiva material. IAEA slog för första gången på 20 år fast att Iran har brutit mot sina skyldigheter gentemot FN-organet. IAEA påpekade också att Irans anrikning av uran nått en nivå där landet inom kort skulle kunna ta fram radioaktivt material till ett tiotal kärnstridsspetsar. Att tillverka själva kärnvapnen tar dock ytterligare tid.

Efter Israels och USA:s anfall avslutade Iran allt samarbete med IAEA:s inspektörer. IAEA krävde i november 2025 att Iran skulle ge FN-organets inspektörer full tillgång till anläggningar och material, men regeringen i Teheran Vägrade.

Israels stora anfall skedde i ett läge där USA med Oman som medlare fört samtal med regimen i Teheran om kärnteknikprogrammet. USA:s linje utåt har varit att Iran måste sluta anrika uran helt, och Washington har hotat med militärt våld. Det har Iran inte velat. Efter anfallet avbröt Iran samtalen med USA.

USA gammal ärkefiende

Konflikten med USA skärptes sedan Trump på nytt tillträdde som president i januari 2025 och trappade upp det amerikanska hotet. Trump skärpte också USA:s sanktioner mot Iran.

Trump lät också i början av 2025 utföra större anfall mot Irans allierade huthirebellerna i Jemen.

Grannländerna och rivalerna Armeniens och Azerbajdzjans fredsansträngningar under 2025 retade upp Iran. Detta eftersom en del av ett avtal mellan länderna skulle skapa en korridor längs med den armenisk-iranska gränsen mellan Azerbajdzjan och en azerisk enklav som omsluts av Armenien. Iran befarar att korridoren kan skära av Iran från Armenien och länderna norröver, samt att den kan användas av USA, som är inblandat i fredssamtalen, mot Iran.

Israel har länge betraktat Iran som ett hot mot sin existens och har, även enligt israeliska källor, också före kriget 2025 utfört flera mord på iranska kärntekniska experter och saboterat kärn­anläggningar, som befaras syfta till att utveckla kärnvapen. Kraftmätningar har även skett i form av hackerattacker och till havs. Israel har anfallit iranska fartyg på väg till Syrien med olja eller vapen, medan USA har stoppat vapenlaster från Iran till rebeller i Jemen (FN-embargo förbjuder vapenleveranser till huthirebellerna sedan 2015).

I Iran har USA alltsedan revolutionen pekats ut som ärkefiende. USA:s roll när premiärminister Mohammad Mossadeq störtades 1953 och de iranska revolutionärernas gisslantagande på den amerikanska ambassaden i Teheran 1979 har historiskt förgiftat relationerna. USA har strävat efter att isolera Iran, som man anklagar för att stödja terrorism, undergräva fredsförsök i Mellanöstern, bryta mot mänskliga rättigheter och för att försöka skaffa sig kärnvapen. USA införde sanktioner första gången till följd av gisslandramat vid dess ambassad. Eftersom de diplomatiska relationerna är brutna sedan dess företräds USA i Iran av Schweiz ambassad, som bland annat har agerat mellanhand vid fångutväxlingar.

USA:s hållning blev mer aggressiv med George W Bush som president (2001–2009). Han brännmärkte Iran som en av ”ondskans axelmakter” jämte Irak och Nordkorea.

Kärnteknikavtal

IAEA fick 2002 kännedom om två nya kärnenergianläggningar, som innebar att Iran hade skaffat sig möjlighet att i förlängningen framställa kärnvapen. Tvisten fördes till FN:s säkerhetsråd som 2006 och 2010 införde och skärpte sanktioner för att förmå Iran att upphöra med att anrika uran. Teheran har hela tiden hävdat att syftet är fredligt, men IAEA har inte kunnat bekräfta det, och anrikningen har skett till betydligt högre koncentrationer än de som behövs för fredlig kärnkraft.

Sanktionerna innebar att väst slutade köpa olja från Iran. Pengatransaktioner och organ kopplade till centralbanken förbjöds, regeringens tillgångar i utlandet frystes och handel med statliga företag bannlystes.

Förhandlingar fortsatte mellan Iran å ena sidan och FN:s fem ständiga medlemmar Frankrike, Storbritannien och Tyskland samt Kina, Ryssland och USA samt Tyskland å den andra ("P5+1"). År 2015 enades parterna om avtalet JCPOA, Joint Comprehensive Plan of Action. Enligt avtalet skulle kärnteknikprogrammet bantas kraftigt och inspektörer från FN få säkerställa att villkoren följdes. I gengäld skulle handelssanktionerna avskaffas. Avtalet hyllades i stora delar av världen men kritiserades hårt av Israel och möttes av skepsis i konservativa kretsar i USA, liksom hos den regionala rivalen Saudiarabien. De flesta internationella sanktioner upphävdes 2016, då IAEA bekräftat att Iran skurit ned kärnteknikkapaciteten.

Med Donald Trump som president (hans första mandatperiod) skärptes USA:s ton igen. Trump meddelade 2018 att USA beslutat dra sig ur JCPOA och återinföra skarpa sanktioner. I princip innebar det att USA lämnade avtalet – men krävde att Iran skulle fortsätta följa det.

I september 2025 återupptog FN efter tio år de världsomspännande sanktionerna mot Iran (även om till exempel Ryssland avsåg att inte följa dem). De återinfördes på initiativ av Frankrike, Storbritannien och Tyskland, eftersom Iran bedömdes mörka sin kärntekniska verksamhet. Detta avfärdas av regereingen i Teheran.

Konflikten med Israel

Israel är tillsammans med USA Irans ärkefiende. Regimen i Teheran kallar Israel för "lilla Satan", och erkänner inte statens existens över huvud taget, medan USA benämns "stora Satan".

Även kort före 2025 års israeliska bombanfall hamnade de båda länderna 2024 i direkt konfrontation delvis som en utveckling av krigen i Gaza och Libanon.

I oktober 2024 genomförde Israel ett flyganfall på Iran mot militära mål: luftvärn och robotfabriker, bland annat kring huvudstaden Teheran. Det var ett svar på ett iranskt anfall samma månad då Israel besköts med hundratals robotar och drönare. Skadorna blev marginella, men attacken var den största dittills direkt från iranskt territorium mot israelisk mark.

Iran ville på detta sätt svara på israelisk krigföring mot dess allierade, däribland mordet på den palestinska rörelsen Hamas ledare Ismail Haniya i Teheran i juli, liksom den bombattack som dödade såväl den libanesiska shiamilisen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah som en brigadgeneral vid iranska Revolutionsgardet.

Utvecklingen var en följd av att konflikten mellan Iran och Israel hade hettat till betydligt under våren 2024. Då dödades ledande iranska revolutionsgardister i ett dåd i Syriens huvudstad Damaskus, och regimen i Teheran besvarade det med en stor robot- och drönarattack mot Israel.

"Motståndsaxeln"

Irans allierade trosfränder, som Hizbollah, huthirebellerna i Jemen och shiitiska grupper i Irak och Syrien, besköt också Israel. Angreppen från denna så kallade motståndsaxel var till stöd för Hamas i Gazaremsan som utförde den stora attacken mot Israel den 7 oktober 2023, och som Israel besvarade med omfattande krigsinsatser med tiotusentals dödsoffer.

Iran stöder också Hamas och förser den rebelliska shiamuslimska huthirörelsen i Jemen med vapen. Med alla dessa allierade som mellanhand har Iran med våld kunnat angripa sina fiender i regionen, liksom fraktfartyg i Röda havet, som har beskjutits av huthirebellerna. Men Israels bekämpning av Hamas och Hizbollah sedan 2023 har allvarligt försvagat Irans makt och indirekta väpnade förmåga i regionen.

Iran drabbades av ytterligare ett svårt slag i december 2024 när dess viktigaste allierade i arabvärlden, Bashar al-Assads regim i Syrien, störtades av sunnimuslimsk gerilla. Regeringen i Teheran miste därmed sin direkta markförbindelse (via Irak) till såväl Syrien som Hizbollah i Libanon. Längs denna väg har man tidigare kunnat föra bland annat militärer och vapen. Iran förlorade också sin förmåga att slå mot Israel från dess grannland Syrien.

Krig och arabisk vår

Alltsedan den iranska islamiska revolutionen 1979 är regimen i Teheran mer eller mindre på kant med stora delar av omvärlden. Utöver de främst shiamuslimska allierade som nämnts har Iran goda kontakter även med vissa islamistiska sunnigrupper. Därför har landet långa tider saknat bundsförvanter även i den muslimska världen.

När USA efter terrornätverket al-Qaidas dåd i New York och Washington 2001 engagerade sig militärt i regionen blev dock en sidoeffekt ökat inflytande för Iran, framför allt genom att sunnimuslimen Saddam Husseins regim i det annars shiadominerade Irak störtades. Efter en tids amerikansk ockupation kom Iranvänliga regeringar till makten och shiitiska miliser fick stöd av grannlandet. Sunnimuslimska grannländer har inte velat se en stark shiamuslimsk intressesfär från Iran via Irak och Syrien till Libanon, liksom till Jemen. I och med Assadregimens fall försvagades denna länk. I Jemen står de Iranstödda huthierna mot den saudiarabiskt uppbackade regeringsarmén i ett bittert inbördeskrig med svåra konsekvenser för civilbefolkningen.

Kriget i Syrien, som rasade som värst på 2010-talet, synliggjorde motsättningar i regionen. Teheran lade ned miljardbelopp på stöd till Bashar al-Assads regim och bidrog till att den kunde behålla makten så pass länge. En sak som störde relationerna mellan Iran och sunnimonarkier vid Persiska viken är att de stödde olika sidor i den syriska konflikten. Därför väckte det intresse att ovännerna Iran och Saudiarabien återupptog diplomatiska förbindelser 2023. I maj 2025 tilläts för första gången på ett årtionde iranska pilgrimer besöka Saudiarabien under vallfärden till Mecka.

Inflytande i Irak och kamp mot IS

År 2020 hade spänningarna mellan USA och Iran vuxit sig så starka att det ledde till direkta stridshandlingar på irakisk mark, där båda strävade efter inflytande. USA:s president Donald Trump gav order om en dödande robotattack mot generalen Qasem Soleimani. Som chef för Revolutionsgardets utlandsinsatser genom elitförbandet Jerusalemstyrkan hade Soleimani varit nyckelspelare i Irans kontakter med shiakrafter i Irak, Syren, Libanon och Jemen. I november 2024, bara några dagar efter det amerikanska presidentvalet, väcktes åtal i USA mot Irans påstådda mordplaner på att mörda Trump som hämnd.

Med Irak har Iran numera ett nära förhållande. Där finns också två av shia­islams heligaste platser, Karbala och Najaf, som stora skaror av iranier vallfärdar till, och landet har världens näst största shiabefolkning efter Iran. Sedan Masoud Pezeshkian tillträtt som Irans president 2024 var Irak det första land han besökte.

Det läge som uppkom då jihadistgruppen Islamiska staten (IS) tog kontroll över stora delar av Syrien och Irak 2014 innebar att Iran en tid fick gemen­samma intressen med USA. IS, som inrättade ett sunniextremt "kalifat", betraktar shiamuslimer som avfällingar som bör utplånas.

IS framryckning fick samarbetet mellan shiamuslimska länder och rörelser att växa. Kontakterna ökade mellan Teheran och allierade krafter på Arabiska halvön. Men det var de flyganfall och offensiver mot IS som genomfördes av bland andra USA, flera arabstater och kurdiska styrkor i norra Irak som ledde till att terrorrörelsen pressades bort från sina fästen.

Förföljer kritiker

EU-länder anklagar Iran för att med brutala metoder förfölja regimkritiker, även på europeisk mark. Iran använder dessutom utländska medborgare, som gripits på oklara grunder, som brickor i förhandlingar med andra länder. Flera personer med svenskt medborgarskap har de senaste åren hållits fängslade i Iran och en av dessa har avrättats. Iran släppte 2024 svenskarna Johan Floderus och Saeed Azizi i utbyte mot den i Sverige livstidsdömde iranske krigsförbrytaren Hamid Noury, som den svenska regeringen benådade för att få till stånd fångutbytet. Särskilt personer som också är iranska medborgare riskerar att råka illa ut (Iran erkänner inte dubbelt medborgarskap). Ett känt fall är den dödsdömde svenskiraniern Ahmadreza Djalali, som anses falskt anklagad för spioneri åt Israel.

Relationen till Sverige skadas också av anklagelser mot Iran om att ha planerat mord på judar, samt att man med hjälp av kriminella angripit Israels ambassad i Stockholm. Iran förargades i sin tur av de provokatörer i Sverige som brände koraner. Under 2024 meddelade den svenska Åklagarmyndigheten att Irans revolutionsgarde genom en hackerattack 2023 som resulterade i att tusentals sms skickades i Sverige med uppmaning om hämnd för koranbränningarna.

EU terrorstämplade i januari 2026 det iranska Revolutionsgardet sedan tusentals regimkritiska demonstranter dödats runtom i landet i början av året.

Iran anklagades bara under 2024 av flera länders myndigheter för mordplaner på utländska politiker: som nämnts Donald Trump, men också Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den Irankritiske kanadensiske tidigare justitieministern Irwin Cotler.

Sanktionerna mot Iran skapar spänningar även i dess relationer med andra länder. Kina, Indien och Turkiet, som alla är stora oljeköpare, pressades genom sanktionerna att vända sig till Saudiarabien. Det var Kina som 2023 medlade fram ett närmande mellan Iran och Saudiarabien.

Iran har samtidigt satsat på en diplomatisk offensiv för att stärka sina relationer med andra länder som är ovänner med USA eller inte vill ta ställning i Ukrainakonflikten. Förbindelserna mellan Iran och Ryssland har stärkts, också i form av vapenaffärer (se nedan).

Iran har uppnått medlemskap i Shanghai Cooperation Organization (SCO), som är ett samarbete mellan Kina, Ryssland och tidigare sovjetstater. Iran ser SCO som en antiamerikansk plattform. Det är den enda regionala säkerhetsorganisation som Iran har närmat sig sedan den islamiska revolutionen.

Från och med 2024 är Iran medlem i Brics, en sammanslutning som ses som en lös ekonomisk motvikt mot väst såsom G7. Utöver Iran fick Egypten, Etiopien, Saudiarabien och Förenade arabemiraten medlemskap samtidigt. I Brics ingår sedan tidigare Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.

Iran tävlade med Turkiet och Saudiarabien om inflytande i de stater som bildades i Kaukasien och Centralasien efter Sovjetunionens kollaps 1991. År 2018 slöts efter långvariga motsättningar ett avtal mellan de fem länder som har kust mot Kaspiska havet. Avtalet ger Kaspiska havet "speciell status", men flera frågor är inte lösta. Spänningar uppstår då och då gentemot Azerbajdzjan, som är lierat med Turkiet och samarbetar med Israel.

Med Förenade arabemiraten har Iran en tvist om öarna Abu Musa, Stora Tunb och Lilla Tunb i Persiska viken. Öarna kontrolleras av Iran. Saudiarabien, Kuwait och Iran gör alla anspråk på ett gasfält mellan länderna.

Försvar

Iran har sedan revolutionen två parallella krigsmakter, de reguljära väpnade styrkorna och Islamiska revolutionära gardet (oftast kortat till Revolutionära gardet eller Revolutionsgardet, IRGC), på persiska ofta kallat Pasdaran.

Försvaret av landet drabbades svårt av israeliska bombningar under framför allt tolvdagarskriget 2025, som visade att Iran inte hade så mycket att sätta emot.

Revolutionsgardet inrättades efter 1979 och fungerar som både halv­militär styrka och underrättelsetjänst. Styrkan fick en viktig roll i att krossa oppositionen efter revolutionen och i kriget mot Irak på 1980-talet. Den har också blivit en ekonomisk maktfaktor (se Ekonomi). Inom gardet finns en elitgrupp kallad Qudsstyrkan eller Jerusalemstyrkan (Quds betyder Jerusalem). Den anklagas för hemlig inblandning i andra staters konflikter genom bland annat Hizbollah, Hamas och stöd för shiagrupper i bland annat Bahrain och Jemen. Revolutionsgardet kontrollerar dessutom den inhemska folkmilisen basij. Den kan mobilisera hundratusentals milissoldater.

Under senare år har Iran köpt vapen främst från tidigare Sovjetrepubliker, Kina och Nordkorea och utvecklat egen vapenindustri.

Såväl Ukraina som västländer har under kriget där hävdat att Ryssland använder ammunition och drönare från Iran. Väst anklagar också Iran för att förse Ryssland med robotar till kriget, och införde hösten 2024 av det skälet särskilda sanktioner mot iranska företag och högt uppsatta personer.

Iran uppgav 2023 att köp av nya rysktillverkade stridsflygplan hade avtalats, ännu ett tecken på att det militära samarbetet mellan länderna djupnat. 

Medan flygvapnet blivit omodernt har Iran satsat på egen utveckling av robotteknik. Iran förfogar nu över robotar som kan nå såväl Israel som Saudiarabien, vilket beskjutningen mot den judiska staten 2024 tydligt visade. FN-företrädare oroas dessutom av uppgifter om att Iran har lyckats utveckla en så kallad hypersonisk robot, som kan färdas i minst fem gånger ljudets hastighet och användas både till konventionella vapen och kärnstridsspetsar. Det är en typ av robotar som det är känt att vissa stormakter utvecklar.

Israels militära anfall mot Iran under 2024 och framför allt i kriget 2025 slog ut delar av försvaret, särskilt luftvärnet.

År 2020 lyckades Iran placera sin första militära satellit i omloppsbana runt jorden och sedan dess har fler satelliter skjutits upp. Redan efter den första, som beskrevs som en forskningssatellit tillhörig Revolutionsgardet, reagerade västländer. Tekniken skulle enligt kritikerna kunna användas till kärnvapenbärande robotar.

Revolutionsgardet har också sjöstridskrafter med stridsbåtar, patrullbåtar och ubåtar.

Lästips - läs mer om Iran i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:

Ödestider i Iran (2026-01-14)
USA:s anfall utmanar världsordningen (2025-06-24)
Israel slår till vid kritisk tidpunkt (2025-06-13)
Ny ”normal” våldsnivå i Mellanöstern (2024-08-26)
Globalt maktskifte bakom iransk-saudisk avspänning (2023-03-20)

Om våra källor