Iran – Utbildning

I stort sett alla barn i Iran går i grundskolan, som är avgiftsfri. Utbildningsväsendet kämpar med ekonomiska problem, brist på utbildade lärare och överfulla klasser. Studier i islam är obligatoriska i Irans skolor, och för inträde på universitet krävs godkända prov i islamisk teologi.

Majoriteten av de iranska barnen går ett år i förskola innan de börjar första klass vid sex års ålder. Grundskolan är uppdelad i ett femårigt och ett treårigt stadium. Skolplikt råder i de lägsta klasserna, motsvarande ungefär upp till högstadiet i Sverige. Varje år avslutas med prov som eleverna måste klara för att få fortsätta till nästa klass.

Undervisning i arabiska (Koranens originalspråk) gjordes obligatorisk efter den islamiska revolutionen 1979 (se Modern historia). Skolarabiskan inleds i sjunde klass.

Även engelska läses från sjunde klass, men som frivilligt tillval. 2018 förbjöd regimen undervisning i engelska i lägre stadier med motiveringen att det utgjorde "kulturell invasion".

Sedan 1988 finns privata skolor vid sidan av de statliga. Erbjudanden om undervisning i engelska har fått många att sätta sina barn i internationella skolor i Iran, men reglerna har skärpts. Hösten 2023 kom beskedet att skolorna nu enbart får ta emot barn till utlänningar i Iran och iranska barn som redan har påbörjat sin skolgång i andra länder. Beslutet medför att elevantalet i de cirka dussinet internationella skolorna sjunker drastiskt. 

Åtta av tio barn går motsvarande gymnasiet som är uppdelat i flera linjer. Efter tre år följer ett år med förberedande kurser och inträdesprov. De som klarar sin examensskrivning, konkoor (av franska concours), kan gå vidare till högre akademisk, teknisk eller yrkesförberedande utbildning. Examensprovet är omvittnat som svårt, men den som misslyckas har rätt att göra nya försök.

Pojkar och flickor går i skilda klasser till och med gymnasiet, men inte i högskolorna.

I landet finns ett 40-tal universitet och över 100 specialiserade högskolor. Islamiska Azad-universitet, grundat 1982, är ett av världens största universitetssystem med över 1,5 miljoner studenter. Huvudsätet finns i Teheran men Azad finns också på platser runt om i Iran och i utlandet. Över hälften av ungdomarna läser på någon form av högskola, en snabb ökning från runt en tredjedel några år in på 2000-talet. En majoritet av studenterna är kvinnor.

Rika iranier skickar gärna sina barn utomlands för att studera. Sanktioner som riktas mot regimen och försämrar landets ekonomi gör det svårare även för studenter att finansiera sina utlandsstudier. Iranska medier har rapporterat att regimen uppmuntrat studenter att söka sig till högre studier i Kina eller Ryssland hellre än till västländer. Stopp för stipendier för vistelser i väst är en av de metoder som använts.

Under president Ahmadinejads styre 2005–2013 tvingades många universitetslärare sluta i förtid, enligt kritiker därför att de ansågs för liberala och sekulariserade. Studenter stängdes också av efter oroligheter 2009, på grund av politisk aktivitet. Efter maktskiftet 2013 meddelade den nya ledningen att avstängda studenter skulle tillåtas komma tillbaka och avskedade lärare skulle få sina fall prövade. 2022, när regimen blev föremål för en proteströrelse dominerad av unga kvinnor, valde regimen att svara med hårda metoder. Bland annat har elever blivit gripna i skolan.

Covid-19-pandemin med skolstängningar försvårade läget för alla, men särskilt för elever som saknar eller har begränsad tillgång till dator för distansundervisning. När Irans skolor stängdes i februari 2020 för att motverka smittspridning berördes fler än 15 miljoner elever. Undervisning bedrevs via en statlig TV-kanal eller via mobilappen Shad. Skolorna förblev på de flesta håll stängda i sju månader, fram till i september, på andra håll längre. I områden med många elever införde man sedan ett system där en del av eleverna fick gå i skolan på jämna datum, andra på udda datum för att det inte skulle bli så trångt i klassrummen.

Från slutet av 2022 och under 2023 rapporterades händelser från skolor runt om i landet som föreföll vara gasattacker riktade mot flickor. Kvinnliga elever blev illamående efter att ha känt lukt av ägg eller citrus och en del fick föras till sjukhus. FN-expertis uttryckte oro för att flickor skulle gå miste om undervisning, vilket också troddes vara det avsiktliga syftet bakom de händelser som blev kända.

Om våra källor