Iran – Religion

Den överväldigande majoriteten av iranierna är muslimer. De allra flesta – särskilt inom de största folkgrupperna perser och azerier – tillhör den shiamuslimska inriktningen inom islam. Iran har världens största shiamuslimska befolkning. Andra religiösa grupper diskrimineras.

Shia har varit statsreligion i Iran sedan 1500-talet. Inriktningen uppstod redan under 600-talet i samband med en tvist mellan muslimer om vem som var rättmätig efterträdare till profeten Muhammed. Majoriteten ansåg att deras ledare skulle utses av de äldste i enlighet med traditionen (sunni). Men en minoritet menade att Muhammeds efterträdare borde komma från hans egen familj och valde hans svärson och kusin, Ali. Inriktningens anhängare kallade sig Shiat Ali – Alis parti/följare. Shia­muslimer kallade tidigt sin religiöse ledare för imam, i stället för kalif som sunnimuslimerna sade. Imamen anses kunna uttolka Muhammeds dolda budskap och har en särskild rättslig ställning. Iranierna är tolvshiiter (imamiter) och tillhör därmed den största grenen inom shiaislam. Den erkänner tolv imamer från och med Ali.

Den tolfte imamen försvann på 800-talet men ska en gång återvända till sina trogna som al-mahdi, frälsaren. Han ska då förgöra ondskan och skipa rättvisa enligt den gudomliga lagen. I väntan på att han kommer tillbaka ska varje rättrogen shiamuslim välja en levande religiös ledare att följa som sitt föredöme. Det bidrar till att shiitisk islam kan sägas vara ganska decentraliserad: det finns flera auktoriteter, var och en med en organisation uppbyggd runt sig. De skriftlärda (mullorna) utbildas i religiösa skolor i de heliga städerna. De iranska skriftlärda bildar dock sedan gammalt en hierarki. De mest lärda får titeln mojtahed och de främsta bland dem kallas ayatolla. De allra främsta är de tolv storayatollorna. Titlarna är specifika för shiitisk islam.

De skriftlärda har en lite annorlunda uppgift än präster inom kristendom och judendom, även om de alla ska förmedla det religiösa budskapet. I islam har de inte rollen som funktionärer vid heliga handlingar. Muslimen ansvarar själv, direkt inför Gud, för de heligaste handlingarna, till exempel trosbekännelsen, bönen och vallfärden.

Religiösa skolor och andra inrättningar finansieras genom att imamiter betalar khums ("en femtedel", jämför med den kristna världens traditionella kyrkoskatt tionde).

Efter den islamiska revolutionen 1979 har religionen dominerat samhället. Rättskipning enligt religionens lagar, sharia, infördes 1983. Det innebär bland annat att tjuvar riskerar att bestraffas med avhuggning av en hand och äktenskapsbryterskor att utstå piskrapp. En muslim som konverterar till en annan religion riskerar dödsstraff. Sådana straff har dock verkställts relativt sällan. Prygel är straffet för mer än 50 olika brott, till exempel bedrägeri och alkoholkonsumtion. Sharia är inte ett helt enhetligt begrepp. Vissa regler kan utläsas tydligt i Koranen, andra förutsätter tolkning eller accepterade berättelser om hur profeten levde och lärde. Det medför att olika islamiska inriktningar kan ha olika syn på vad som stämmer med sharia och rättssystem i muslimska länder kan skilja sig åt.

Runt var tionde invånare, däribland flertalet balucher, turkmener och kurder, bekänner sig till islams huvudinriktning, sunni. Sunnimuslimer klagar över diskriminering och anser att deras religiösa seder inte respekteras. Bara undantagsvis får de tillstånd att bygga moskéer. Anhängare till islamisk mystik, sufism, har utsatts för våld och trakasserier under 2000-talet, och flera sufiska ledare har dömts till fängelse och fått sina medborgerliga rättigheter inskränkta. Sufi kommer av arabiskans ord för ull, suf: medlemmar av sufiordnar kan ses bära en toppig yllemössa.

Det finns fortfarande ett litet antal anhängare av den tidigare statsreligionen zoroastrismen, som grundades av profeten Zarathustra på 500-talet före Kristus. 1979 års författning erkänner zoroastrier, judar och kristna som religiösa minoriteter. Liksom hos muslimer är tron på en enda gud central i de världsåskådningarna. I praktiken missgynnas icke-muslimer.

Iran har den största judiska befolkningen i Mellanöstern utanför Israel. På 1970-talet fanns över 100 000 judar i landet. Många gav sig av efter revolutionen och i dag beräknas färre än 10 000 judar leva i Iran.

Regelbundna förföljelser drabbar anhängarna av baha’i, ett samfund som på 1800-talet lämnade islam och utvecklade en egen religion, som de inte får utöva öppet. Enligt egna uppgifter har de minst 300 000 medlemmar i Iran. Efter den islamiska revolutionen avrättades över 200 bahaier, och under 1980-talet förekom massarresteringar. Trakasserierna ökade efter 2005 då säkerhetsstyrkor och medborgargarden utan risk för straff hotade, misshandlade och fängslade många bahaier. Eftersom bahairörelsen har sitt globala centrum i Haifa i Israel, och det råder bitter fiendskap mellan statsmakterna i Iran och Israel, riskerar bahaier i Iran att misstänkas för spioneri. De hindras också från att delta i högre utbildning.

Om våra källor