Bosnien och Hercegovina – Utrikespolitik och försvar

Bosnien hålls till stor del ihop med hjälp av starkt tryck utifrån. Centralmakten är svag, och landet styrs delvis genom direkt inblandning från det internationella samfundet. EU har tagit över rollen som ledande aktör från USA och sedan 2022 har Bosnien status som kandidatland till unionen. Förhållandet till grannländerna är relativt stabilt.

Efter inbördeskrigets slut 1995 (se Modern historia) hade USA en dominerande ställning genom en Natoledd fredsbevarande styrka, vilken som mest bestod av 60 000 man. År 2004 togs det fredsbevarande uppdraget över av EU. Den fredsbevarande styrkan Eufor Althea består sedan 2012 av 600 man. Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 beslutades dock genast om en förstärkning med 500 man. EU:s dåvarande utrikeschef Josep Borrell beskrev det som en ”försiktighetsåtgärd” mot bakgrund av separatistiska uttalanden från den Rysslandsvänliga bosnienserbiska ledningen.

Fredsavtalet 1995 innebar också att en ”hög representant” för Bosnien inrättades, med en egen administration (Office of the High Representative, OHR). Representantens uppgift är att se till att fredsavtalet följs, och har makt över Bosniens politiker att ingripa om så inte sker (se även Inrikespolitik och författning). Den höga representanten utses av de länder och organisationer som stod bakom Daytonavtalet (bland annat USA och Ryssland). Alla på posten har varit från EU-länder. Den förste var svensken Carl Bildt. Sedan 2021 innehar tysken Christian Schmidt posten.

Målsättningen är att den höga representanten ska dras tillbaka och att Bosnien ska styra sig självt, men landet är så politiskt instabilt att det hittills har bedömts som ogörligt.

Ett erkännande om att landet var på väg att anpassa sig till omvärldens krav fick Bosnien när det 2002 upptogs som medlem av Europarådet.

Krav från EU

De krafter som vill få Bosnien att fungera som en modern självständig stat strävar efter att genomföra reformer med syfte att landet ska kunna bli medlem i EU. De grupper i landet som motsätter sig ökad integration inom Bosnien står emellertid ofta i vägen.

Den största stötestenen i relationen till EU var länge de bosniska myndigheternas ibland bristande samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag. Motståndet mot att gripa misstänkta krigsförbrytare var särskilt stort i den serbiskstyrda delen av landet, Republika Srpska. ICTY lades dock ned 2017 (se vidare Demokrati och rättigheter).

EU erkände Bosnien som potentiellt kandidatland 2003. Ett så kallat stabiliserings- och associationsavtal, som betraktas som första steget på väg mot EU-medlemskap, trädde i kraft 2015. Året därpå ansökte Bosnien om medlemskap.

EU ställer bland annat krav på att Bosnien först måste stärka rättssäkerheten och demokratin. Trots att förbehållen finns kvar fick Bosnien 2022 status som kandidatland till EU och 2024 gav unionens stats- och regeringschefer beskedet att förhandlingar om medlemskap kunde inledas. För att dessa ska ta avgörande steg krävs dock fortfarande att Bosnien gör reformer så att rättsväsendet fungerar bättre. Det väntas ta flera år innan ett EU-medlemskap kan bli verklighet även om unionen vill skynda på för att motverka ryskt inflytande i östra Europa.

Tre andra före detta jugoslaviska republiker står också i kön för medlemskap: Nordmakedonien (sedan 2005), Montenegro (2010) och Serbien (2012). De ligger alla före Bosnien i processen. Slovenien och Kroatien är redan EU-medlemmar.

Samarbete med Nato

Starka önskemål fanns också från början om ett bosniskt medlemskap i Nato. Det bidrog till att militären i de två landsdelarna, de bosniakisk-kroatiska och de serbiska "entiteterna", 2003 gick med på att lyda under en gemensam försvarsminister och en enda överbefälhavare. Dessutom beslutade man att införa gemensamma uniformer, ett viktigt symboliskt steg för de tidigare fiendearméerna. År 2006 antogs Bosnien till Natos samarbetsprogram Partnerskap för fred (PFF), och 2010 beslöt militäralliansen om en handlingsplan som beskrev villkoren för ett framtida medlemskap.

Efter hand har dock en framtida anslutning till Nato blivit en intern bosnisk stridsfråga. Bosniaker och kroater vill fortfarande arbeta för ett närmande till Nato men serbiska ledare motsätter sig det och i stället förespråkar militär alliansfrihet. Starka serbnationalistiska krafter vill se ett närmande till Ryssland.

Sommaren 2025 införde USA under president Donald Trump oväntat mycket höga importtullar gentemot Bosnien. Den 30-procentiga tariffen är betydligt högre än mot de allra flesta andra länder.

Grannrelationer

Kontakterna med grannländerna underlättades när de nationalistiska ledare som styrde länderna under krigen småningom försvann. Vid ett möte med Kroatien och det dåvarande Jugoslavien (nu Serbien) 2002 slogs det fast att gränserna länderna emellan ska respekteras, flyktingarnas återvändande ska underlättas och det regionala samarbetet stärkas. Trots det har Bosnien och Kroatien en mindre gränsdispyt som gäller området kring Bosniens korta kust mot Adriatiska havet.

Relationen till Serbien är känslig. Milorad Dodik, som var president i den bosnienserbiska delen Republika Srpska, har förespråkat självständighet och skyddats av såväl Serbien som Ryssland. Samtidigt förbjöds han 2025 i domstol att inneha politiska ämbeten, på grund av sin separatism och öppna trots mot den höge representantens beslut (se Inrikespolitik och författning).

Serbiens roll i kriget är en återkommande källa till bitterhet mellan länderna. FN:s krigsförbrytartribunal i Haag slog 2001 fast att den bosnienserbiska armén begick folkmord i Srebrenica 1995 (se Modern historia). Men Bosnien väckte också klagan mot själva Serbien för folkmord, vid Internationella domstolen (ICJ) som också har säte i Haag. Processen var den första i ICJ där en stat anklagade en annan för detta brott. Domstolen kom 2007 fram till att det som skedde i Srebrenica var folkmord, men att Serbien inte bar direkt ansvar. Domen väckte stor besvikelse bland bosniaker.

Bosnien har inte erkänt Kosovos självständighet, då bosnienserberna i solidaritet med Serbien vägrar det. Övriga länder som ingick i det forna Jugoslavien (Kroatien, Montenegro, Nordmakedonien och Slovenien) erkänner dock Kosovo.

Bosniens försvar består av trupper från alla de tre tidigare fientliga styrkorna. Under 2016 genomförde bosnisk militär en första av två gemensamma övningar med både Nato och EU. Bosnien deltar också i fredsbevarande insatser i utlandet.

Om våra källor