Qatar, värd för USA:s största militärbas i regionen, utsätts vid flera tillfällen för iranska raketangrepp som svar på det anfallskrig som USA och Israel inleder mot Iran den 28 februari (läs mer om kriget här). Som en följd av angreppen stoppar Qatar sin produktion av flytande fossilgas (LNG). Landet svarar för ungefär en femtedel av världens produktion av LNG.

I en folkomröstning röstar över 90 procent av väljarna för att avskaffa val till Qatars rådgivande församling och att landets regent ska utse samtliga ledamöter. Emiren behåller den yttersta makten.

Det första allmänna valet till en nationell rådgivande församling genomförs. Även i fortsättningen utser Qatars regent en tredjedel av ledamöternas i rådet.

Tamim bin Hamad Al Thani blir landets regent med titeln emir. Han efterträder sin far.

Naturgas går om olja som Qatars viktigaste exportvara.

En permanent författning antas. Både kvinnor och män får rätt att rösta och kandidera, men den folkvalda församling som ska utses genom allmänna val får begränsad makt.

Fackföreningar tillåts, arbetstiden regleras och barnarbete förbjuds. Men ett traditionellt system kallat kafala gör att migrantarbetare ändå tvingas leva och arbeta under hårda villkor.

Första valet hålls till en nämnd med ansvar för lokala frågor.

Qatar blir självständigt från Storbritannien.