Iran – Seder och bruk

Med sitt rika kulturarv är iranierna stolta över sin historia, inte minst det persiska imperiets storhetstid. Detta erkänns inte gärna officiellt i den islamiska republiken, men den starka religiositeten går ofta hand i hand med en påtaglig nationalism. Iranierna är också intresserade av och positiva till utlänningar, även om inte heller det gärna sägs officiellt.

Vid sidan om den starka persiska kulturen finns många minoriteter med egna, mycket gamla traditioner. Dessa grupper har, när det är möjligt, kontakter med fränder i andra länder, men de har även tagit till sig delar av persisk kultur och shiaislam.

Den så kallade moralpolisen håller ett strängt öga på folket. Det är till exempel förbjudet att kyssas offentligt och alkohol tillåts inte. Reglerna för hur man ska vara klädd och hur man får umgås är strikta, men hur synlig och sträng moralpolisen är varierar över tid och beroende på hur konservativ landets ledning är. Moralpolisen gjorde vid ett tillfälle räder i Teherans leksaksaffärer och alla barbiedockor beslagtogs. Vid samma tid hade iranska motsvarigheter till Barbie och Ken, den betydligt mindre utmanande Sara och hennes åttaårige bror Dara, lanserats.

Vett och etikett

Att visa andra människor respekt är viktigt och kan ske på många sätt. Äldre och prominenta personer bör behandlas respektfullt, till exempel genom att man står upp när de kommer in i ett rum eller lämnar det.

En central regel är att aldrig ge eller ta emot saker, särskilt mat, med vänster hand. Vänsterhanden betraktas som oren. Handlar det om större saker måste förstås båda händerna användas.

Män och kvinnor ska inte visa varma känslor för varandra utanför hemmet, inte ens om de är gifta. Om man som utlänning får ett inbjudningskort, bör man försäkra sig om huruvida inbjudan också gäller en partner av motsatt kön – det är inte helt säkert.

Iranier är präglade av ett beteende med gamla rötter, taarof, som ska uttrycka ödmjukhet och artighet. Det kan innebära att de protesterar mot komplimanger, visar sig överdrivet sårbara, tonar ned egna framgångar och till en början alltid tackar nej, en eller flera gånger, när de erbjuds något att äta eller dricka.

Punktlighet är ingen större dygd i Iran, man ser tämligen flexibelt på tiden. Om en annan person behöver stöd eller hjälp är det mycket viktigare än att komma i tid till ett möte. Den som bjuds hem till en familj på middag bör däremot komma vid den tid som bestämts.

Att hälsa och konversera

Den vanliga hälsningen mellan personer av samma kön är en handskakning, gärna tillsammans med en lätt bugning eller nick, vilket markerar respekt. Mellan närmare vänner är också en kindkyss vanlig, fortfarande mellan personer av samma kön. För att hålla respektfullt avstånd mellan könen undviker män och kvinnor oftast ögonkontakt.

I mer formella sammanhang, som vid affärsmöten, bör titeln användas före efternamnet. Vanligast till akademiker är doktor medan ingenjörer och tekniker tituleras muhandis. Motsvarigheten till det engelska sir är agha, som kan användas antingen före eller efter förnamnet. Formen agha-yeh används bara före efternamnet. Motsvarande fraser för kvinnor, madame, är khanoom och khanoom-eh.

Om man möter en familj med barn ska man även skaka hand med barnen för att visa föräldrarna respekt.

Det hör till normal artighet, även vid ett första möte, att man frågar om hur familjen har det och hur det står till med hälsan.

Den vanligaste hälsningsfrasen är (den arabiska) salaam alaykum eller bara salaam (fred). En vanlig fras när man skiljs åt är khoda hafez, må Gud beskydda dig.

Den som snabbt vickar på huvudet uppåt menar ”nej” och den som nickar på huvudet nedåt menar ”ja”.

Presenter

Iranier ger gåvor vid flera tillfällen, till exempel när man återvänder från en resa. Den som fyller år tar ofta med sig sötsaker eller bakverk till sitt arbete men väntar sig inga presenter för egen del. Vid det iranska nyåret skänker många kontanter i gåva till tjänstefolk, brevbärare och annan servicepersonal.

Den som bjuds hem till en familj bör ta med en enklare present: blommor, kakor och liknande. Ritualen vid sådana tillfällen är att den som ger ska verka generad och beklaga att gåvan är så obetydlig, och den som får den väl inslagna gåvan öppnar den inte inför gästen utan lägger den åt sidan tills vidare.

Klädsel

Iranier klär sig formellt och konservativt. Män har antingen kostym av västerländsk modell, men utan slips, eller den traditionella manteln och turbanen, och det gäller förstås särskilt den stora gruppen mullor. Kurdernas turban har vanligen en annan modell.

Kvinnor från alla religiösa grupper förväntas bära islamisk klädsel utanför hemmet, alltså inte visa håret och vara täckta från hakan till fötterna. Det tidigare kravet på slöja och svart, heltäckande chador är inte längre absolut. Kläderna kan variera med bland annat en sjal i glada färger, men fortfarande gäller att kläderna inte ska avslöja kroppsformer och bara ansikte och händer får visas. Moralpolisen som kontrollerar klädseln slår till flitigast under sommaren.

I hemmen klär sig iranierna ofta i bekväma, pyjamasliknande skjortor och byxor, även tillsammans med gäster. Skor är ett kapitel för sig; de tas av exempelvis i moskén, men den som besöker ett hem bör rätta sig efter värden, som antingen har dem på sig eller inte.

Måltider

Vissa intar måltider sittande på golvet och iranier äter då vanligen med handen. Mer vanligt är dock moderna matbord, men ofta är de enda besticken, till flera rätter, en gaffel och en sked.

Dagens viktigaste mål är middagen, som oftast serveras efter klockan 20. Den som är gäst i ett hem kan räkna med flera olika rätter. Helst ska man äta av samtliga, men inte glömma att ”göra taarof”, det vill säga först tacka nej. Om man inte vill ha en ny portion av en viss rätt, lämnar man kvar lite på tallriken. Maten vidrörs inte med vänster hand!

Fläskkött och alkohol är förbjudna varor, även om alkohol konsumeras i vissa mer sekulära kretsar.

Under fastemånaden ramadan samlas familjer och/eller vänner på kvällen – efter solens nedgång – och äter rejäla måltider efter dagens fasta.

Saker att undvika

Skosulor anses orena. Därför ska man inte rikta dem mot andra personer och inte sitta med korslagda ben eller djupt nedsjunken med utsträckta ben. Att prisa och berömma någon annans ägodel kan få olyckliga följder: ägaren kan känna sig pressad att skänka föremålet till den som visat uppskatting.

Minsta fysiska kontakt med någon från det motsatta könet kan få besvärliga konsekvenser, liksom att prata politik med okända. Inte heller med bekanta om de inte tar initiativet. Att vara artig och ödmjuk om man kommer från Europa är lämpligt: Iran är utsatt för sanktioner och misstro utifrån, och många samtal kan därför bli känsliga.

Traditioner och helger

Det finns en mängd religiösa högtider, men 14 av dem har status som nationella helgdagar. De infaller enligt den islamiska månkalendern, vilket innebär att tidpunkten flyttas varje år i förhållande till västerländsk kalender (solkalendern). De viktigaste shiamuslimska högtiderna är knutna till profeten Muhammed, hans dotter Fatima och några av de tolv imamernas födelse och död. Välkänd är också avslutningen på fastemånaden ramadan med högtiden id al-fitr.

Den mest populära högtiden är det iranska nyåret noruz, som firas under tretton dagar kring vårdagjämningen i mars. Det finns vidare sex andra sekulära helgdagar, bland andra den islamiska republikens dag den 1 april för att fira revolutionen, ayatolla Khomeinis dödsdag och firandet av nationaliseringen av oljeindustrin. Minnet av den islamiska revolutionen 1979 firas också med ett tiodagarsjubileum varje år, med start den 1 februari, det datum då ayatollan återvände till hemlandet och tog ledningen för revolten mot shahen.

Om våra källor