Tyskland ber officiellt om ursäkt för de massakrer på herero- och namafolken som genomfördes under kolonialtiden och utlovar bistånd till utveckling och återuppbyggnad på en 1,1 miljard euro. 

Swapo gör sitt sämsta val sedan självständigheten. Partiet förblir störst men förlorar sin majoritet på två tredjedelar av mandaten i parlamentet. Hage Geingob väljs om till president med minskat stöd. 

En del av en utdragen rättegång avslutas då 30 personer döms till fängelsestraff från 30 till 225 år för landsförräderi, mord och mordförsök i samband med ett misslyckat försök att bryta loss Capriviremsan (numera Zambeziremsan) från Namibia 1999.  

Swapo stärker sin ställning i president- och parlamentsval. Swapos presidentkandidat Hage Geingob vinner med nästan 87 procent av rösterna 

Parlamentet antar en författningsändring som ger presidenten mer makt. 

En namnreform genomför för att ersätta vissa tyska ortsnamn från kolonialtiden med namibiska. Regionen Caprivi i nordöst som är namngiven efter den tyske rikskanslern Leo von Caprivi byter namn till Zambezi och staden Schuckmannsburg får tillbaka sitt ursprungliga namn Lohonono. 

Hifikepunye Pohamba omväljs som president 

Swapo håller ställningarna i president- och parlamentsval. Hifikepunye Pohamba vinner presidentvalet och efterträder därmed Sam Nujoma på presidentposten. 

Strider utbryter mellan separatister och regeringsarmén i regionen Caprivi (numera Zambezi) i nordöst.  

De första parlaments- och presidentvalen sedan självständigheten vinns av Swapo som därefter kommer att vinna alla följande val.  

Den nya författningen antas och Namibia blir självständigt. Swapoledaren Sam Nujoma väljs till president.  

Swapo vinner FN-övervakade val till en församling som ska utarbeta en författning för Namibia. Rörelsen tonar ned sin marxistiska profil och överger bland annat planerna på att införa enpartisystem. 

Ett utdraget slag vid Cuito Cuanavale leder till att de sydafrikanska trupperna dras tillbaka. I slutet av året sluts ett avtal mellan de stridande parterna och Namibia tillerkänns sin självständighet. 

FN:s säkerhetsråd antar resolution 435 som bland annat omfattar eldupphör, sydafrikansk reträtt och fria val i FN-regi. 

Den så kallade Turnhallekonferensen, dominerad av vita, lägger fram en plan för ett etniskt baserat styrelseskick vilket förkastas av FN och Swapo.   

FN erkänner Swapo som namibiernas enda rättmätiga representant.   

Befrielserörelsen Swapo tar till vapen mot Sydafrikas styre. 

Sydafrika behåller kontrollen över Namibia i trots mot FN-beslut och inför apartheidlagar som håller svarta och vita åtskilda på offentliga platser som restauranger, sjukhus, tåg, postkontor och offentliga toaletter. 

Sydafrikanska trupper ockuperar Namibia och Sydafrika får efter första världskrigets slut i uppdrag av Nationernas förbund att förvalta området.  

Vad som har kallats 1900-talets första folkmord inleds när en tysk general ger order om att alla herero inom kolonins gränser ska utrotas; under de kommande fyra åren dödas runt 70 000 människor av tyskarna.

Tyskland utropar Namibia till ett tyskt protektorat under namnet Tyska Sydvästafrika.