Den sittande presidenten George Weah förlorar presidentvalet med knapp marginal. Segrar gör den tidigare vicepresidenten Joseph Boakai. George Weahs parti CDC stärker dock sin ställning i parlamentet och förblir landets största parti.   

Senatsvalet blir en framgång för en ny oppositionsallians, CPP, och för flera oberoende kandidater medan president George Weahs parti CDC gör betydligt sämre ifrån sig.

Den före detta fotbollsstjärnan och senatorn George Weah vinner presidentvalets andra valomgång med 61 procent av rösterna. Hans parti blir störst i representanthuset, med 21 av de 73 mandaten.

FN-styrkan Unmil lämnar i juni över ansvaret för försvaret till den liberianska armén.

Liberia drabbas, tillsammans med Guinea och Sierra Leone, av en omfattande epidemi av den smittsamma sjukdomen ebola. Fram till 2016 avlider nästan 5 000 människor av ebola enbart i Liberia.

Den förre presidenten Charles Taylor fälls för krigsbrott som begåtts under inbördeskriget i Sierra Leone och döms till 50 års fängelse.

Den sittande presidenten Ellen Johnson Sirleaf vinner presidentvalet sedan hennes främste motståndare, Winston Tubman från CDC, hoppat av inför den andra valomgången. 

President Ellen Johnson Sirleaf och den liberianska kvinnliga medborgarrättsaktivisten Leymah Gbowee tilldelas Nobels fredspris tillsammans med den jemenitiska fredsaktivisten Tawakkul Karman.

Sannings- och försoningskommission lämnar sin slutrapport och rekommenderar att ett 50-tal politiker, bland dem president Ellen Johnson Sirleaf, ska förbjudas att inneha offentliga uppdrag under 30 år. President Johnson Sirleaf ber nationen om ursäkt för att hon under en kort tid stått på krigsherren Charles Taylors sida när inbördeskriget inleddes 1989. Högsta domstolen slår två år senare fast att kommissionens brutit mot författningen när den bannlyst personer från att delta i politisk verksamhet.

Den förre presidenten Charles Taylor utlämnas av Nigeria till hemlandet. Han förs efter det till Sierra Leone där han står åtalad för krigsförbrytelser och sedan vidare till Haag i Nederländerna där rättegången genomförs.

En sannings- och försoningskommission tillsätts för att utreda de brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks 1989–2003.

 Den Harvardutbildade ekonomen Ellen Johnson Sirleaf besegrar i den avgörande andra omgången av presidentvalet den före detta fotbollsstjärnan George Weah. Weahs parti VDC blir största parti i parlamentsvalet.

FN skickar en fredsstyrka, Unmil, på 15 000 man till Liberia.

En interimsregering sluter fred med rebellrörelserna Lurd och Model.

Den FN-stödda krigsförbrytardomstolen för Sierra Leone väcker åtal mot president Charles Taylor för hans stöd till den sierraleonska RUF-gerillan. Taylor avgår därefter och lämnar landet för Nigeria.

Nya strider blossar upp och snart är ett andra inbördeskrig ett faktum. Två nya rebellrörelser, Lurd och Model, framträder efterhand. Hundratusentals människor flyr undan striderna.

Den forna rebelledaren Charles Taylor vinner presidentvalet och hans parti NPP blir störst i parlamentet.

Strider leder till att delar av huvudstaden Monrovia i april läggs i ruiner. Omkring 20 000 civila söker skydd på USA:s ambassad, varifrån utlänningar evakueras med amerikanska krigsfartyg.

Ännu ett fredsavtal sluts och en övergångsregering bildas.

Charles Taylors rebellrörelse NPLF omvandlas till ett politiskt parti, NPP.

Den regionala väpnade styrka Ecomog intar hela kustområdet mellan Monrovia och hamnstaden Buchanan. Ett nytt fredsavtal sluts.

Anhängare till den mördade presidenten Samuel Doe bildar en ny rebellrörelse Ulimo som motsätter sig ett fredsavtal som sluts samma år. Strider bryter ut mellan Ulimo och Charles Taylors NPLF.

Den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas skickar en väpnad styrka, Ecomog, till Liberia sedan gerillarörelsen NPFL tagit kontroll över nästan hela landet.  President Samuel Doe torteras till döds av rebeller lojala med krigsherren Prince Johnson. Ecomog driver ut rebellerna ur Monrovia och installerar Amos Sawyer som tillfällig president. NPLF-ledaren Charles Taylor bildar en egen regering i Gbarnga nordöst om Monrovia. 

Inbördeskrig inleds sedan gerillarörelsen NPFL, som leds av Charles Taylor, gått över gränsen från Sierra Leone. Striderna mellan NPFL och president Samuel Does armé utvecklas till en etnisk konflikt mellan å ena sidan krahnfolket, som dominerar armén och å andra sidan folkgrupperna gio (som Taylor tillhör på mödernet) och mano.

Val hålls under tveksamma former och kuppledaren Samuel Doe väljs till president. Omkring 600 människor dödas i samband med ett kuppförsök.

President William Tolbert avsätts i en kupp som leds av fanjunkaren Samuel Doe från folkgruppen krahn. Författningen upphävs.

Protester mot en höjning av priset på ris (kallade risupploppen) slås ned av militären med brutala metoder.

President William Tubman avlider. Vicepresident William Tolbert tar över makten.

Juristen William Tubman utses till president. Han försöker ena alla folkgrupper. Rösträtten vidgas till att gälla kvinnor och de infödda invånarna i det inre av Liberia som därmed får representation i parlamentet.

USA tillåts upprätta militärbaser och amerikanska dollar blir landets officiella valuta.

Det amerikanska inflytandet ökar när bildäckskoncernen Firestone börjar arrendera stora markområden för att anlägga gummiplantager.

Partiet True whig party kommer till makten. Det representerar americoliberianerna, det vill säga landets politiska elit som utgörs av ättlingar till de frigivna slavar som grundade republiken Liberia 1847.

Republiken Liberia grundas av före detta slavar från USA.