Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Konflikten i Colombia
Foto: Michel Piccaya/Shutterstock

Konflikten i Colombia

Colombia har länge plågats av en av världens värsta humanitära kriser. Sedan 1960-talet har över 260 000 människor dödats i våld mellan å ena sidan vänstergerillor och å andra sidan militär och högermiliser. Narkotikahandel och annan brottslig verksamhet är en nära sammanflätad del av konflikten. Miljoner colombianer har drivits på flykt från sina hem. Hösten 2016 slöt regeringen dock ett fredsavtal med den största gerillan, Farc. Förhandlingar med den mindre gerillan ELN inleddes också men har senare avstannat.

Ideologiska motsättningar har kommit att spela en allt mindre roll. Organiserad brottslighet har länge legat bakom betydligt fler mord i Colombia än den politiska konflikten. Både vänstergerillorna och högermilisgrupper har finansierat sin krigföring genom narkotikahandel och annan kriminell verksamhet. Kopplingarna har också visat sig vara många till högt uppsatta politiker och näringslivsföreträdare.

President Álvaro Uribe som styrde landet 2002–2010 satsade stort på att militärt bekämpa vänstergerillorna Farc och ELN. Med högermilisernas paraplyorganisation AUC slöt Uribes regering däremot ett fredsavtal. Enligt den officiella uppfattningen var de så kallade paramilitärerna avväpnade och AUC upplöst 2006. Men många tidigare AUC-medlemmar anslöt sig till kriminella ligor som i huvudsak ägnat sig åt den lönsamma narkotikahandeln.

Juan Manuel Santos som tillträdde som president 2010 intog en betydligt mindre kompromisslös hållning till vänstergerillorna än Uribe. Santos identifierade de kriminella ligorna som det största hotet mot fred och säkerhet i landet. Samtidigt fortsatte Farc att drabbas av bakslag och blev alltmer pressat. 

I slutet av 2012 inledde regeringen fredssamtal med Farc, i Kubas huvudstad Havanna. Förhandlingarna drog ut på tiden men parterna nådde steg för steg delöverenskommelser på vägen mot det slutgiltiga avtalet: om en jordreform, politiskt deltagande för rebellerna, ett stopp för narkotikaproduktion och -handel, konfliktens rättsliga efterspel och om hur avväpningen skulle gå till.

I september 2016 undertecknades ett fredsavtal i Cartagena, under stor internationell uppmärksamhet. Men när en folkomröstning hölls om avtalet en vecka senare blev det en kalldusch för tillskyndarna: 50,2 procent av väljarna sade nej till avtalet. Bara några dagar senare fick president Santos dock ett erkännande för sin insats, då det kungjordes att han tilldelats Nobels fredspris.

Det skäl som huvudsakligen angavs bland motståndarna till fredsavtalet var att Farcmedlemmarna kom för lindrigt undan trots att svåra brott begåtts under konflikten. De krävde att åtminstone ledarna skulle dömas till hårda straff. Många motsatte sig också att Farc enligt uppgörelsen skulle få rätt att omvandlas till ett politiskt parti.

Parterna i fredsförhandlingarna, regeringen och Farc, gick dock vidare för att hitta en fredlig lösning på konflikten. I november presenterades ett omarbetat förslag som godkändes av kongressen. Någon folkomröstning hölls inte den här gången och oppositionen fortsatte att motsätta sig avtalet.

Under första halvåret 2017 samlades uppemot 7 000 Farcrebeller i särskilda läger och till sommaren ansågs gerillan vara avväpnad. 

Fredsförhandlingar inleddes också med ELN men de gick trögt och har stannat av helt sedan Iván Duque tillträdde som president 2018. 

Varukorg

Totalt 0