Etiopien

Etiopien är en stormakt på Afrikas horn med stora interna spänningar och konfliktfyllda relationer till flera grannländer. Med Eritrea utkämpade Etiopien 1998–2000 ett blodigt gränskrig och förhållandet var fortsatt ansträngt därefter. Men när ett uppror 20 år senare bröt ut i den etiopiska delstaten Tigray stod Eritrea oväntat på regeringssidan. Krigen krävde hundratusentals människors liv. Nu befinner sig Etiopien och Eritrea på nytt vid krigets rand samtidigt som det jäser i Tigray och i flera andra delstater.

Nedan följer en kort summering av konflikterna med Eritrea och i Tigray. Läs mer i Konflikten mellan Etiopien och Eritrea – fördjupning samt Konflikten i Tigray – fördjupning.

Läs också om Etiopiens övriga konflikter, inom landet och med andra grannländer, i Utrikesmagasinet.

Kort efter Eritreas självständighet från Etiopien 1993 började samarbetet gnissla. Tvistefrågor som dök upp var problem med utrikeshandeln för Etiopien som vid delningen förlorat tillgång till Röda havet samt oklarheter kring gränsdragningen. Sedan Eritrea beslutat sig för att skaffa en egen valuta, nafka, i stället för den etiopiska birren nådde konflikten sin kulmen; ett gränskrig bröt ut 1998 som kom att pågå i två år och leda Eritrea till internationell isolering.

Starka spänningar kring olösta frågor kvarstod när inbördeskriget i den nordliga etiopiska delstaten Tigray, på gränsen till Eritrea, bröt ut hösten 2020. En tids maktkamp hade dessförinnan lett till att TPLF-styret i Tigray inte längre erkände centralregeringens auktoritet över delstaten. Snart drogs även Eritrea och milis från delstaten Amhara in i konflikten. Så många som 600 000 människor kan ha mist livet innan fred slöts två år senare. 

Konflikten i Tigray har sitt ursprung i ett maktskifte i Etiopien 2018 då Abiy Ahmed Ali, från majoritetsfolket oromo, valdes till premiärminister. Abiys politiska vision om att förändra landets etniskt baserade politiska system mötte motstånd från ledarna för den folkgrupp som gynnats mest av systemet: tigreanerna och deras parti TPLF.

Maktkampen ledde till en brytning mellan TPLF-styret i Tigray och centralregeringen. Sedan TPLF-trogna styrkor hade attackerat två militärbaser i Tigray gick etiopisk militär till offensiv för att återta kontrollen över området.

Eritrea som sedan gammalt ser TPLF som en fiende ingrep på Etiopiens sida. Det gjorde även milis från granndelstaten i söder, Amhara, som gör anspråk på västra Tigray. Striderna böljade fram och tillbaka under ett par år. Flyktingströmmar uppstod och alla krigförande parter gjorde sig skyldiga till övergrepp mot civilbefolkningen. När regeringsstyrkorna isolerade Tigray från omvärlden för att tvinga TPLF på knä uppstod matbrist och annan nöd bland miljontals tigreaner.

Stora förluster för TPLF på slagfältet ledde till att ett fredsavtal kunde undertecknas hösten 2022. Vapenvila ingicks och en fredsprocess påbörjades. Eritrea, som uteslutits ur fredsförhandlingarna, hade svårt att acceptera avtalet. När splittring inom TPLF ledde till förnyade strider i Tigray under 2025 ställde Etiopien och Eritrea sig på varsin sida. Samtidigt blev Addis Abebas krav på att återfå tillgång till kusten alltmer högljudda, och Asmaras svar allt aggressivare.

Texten är uppdaterad/granskad 27 maj 2026. Redaktör: Pia Daleke