Konflikter i Kongo-Kinshasa

Kriget i Kongo-Kinshasa har kallats världens mest utdragna humanitära katastrof. Under flera årtionden har den kongolesiska regeringsarmén slagits mot en myriad av rebellgrupper, främst i de östra delarna av landet. Grannländerna Uganda och Rwanda har länge spelat en aktiv roll i kriget. Dagens strider har sina rötter långt tillbaka, samtidigt som maktkampen över Kongos naturresurser driver dem framåt.

Nedan följer en kort summering av konflikten. För mer information se: Konflikten i Kongo-Kinshasa – fördjupning.

Kriget i Kongo-Kinshasa har pågått med skiftande intensitet sedan mitten av 1990-talet.

Efter folkmordet i grannlandet Rwanda 1994 flydde över en miljon rwandier till Kongo (som då hette Zaire). Många av flyktingarna hade varit delaktiga i folkmordet, deras närvaro i skapade spänningar mellan Rwanda och Zaires envåldshärskare Mobutu Sese Seko.

Det första kriget i Kongo-Kinshasa bröt ut 1996. Målet var att störta Mobutu. De kongolesiska upprorsmakarna fick stöd från bland annat Rwanda – som samtidigt ville tömma flyktinglägren.

Mobutu flydde landet och ny president blev Laurent Kabila som lett rebellupproret mot den forne ledaren. Kabila lovade reformer men dessa uteblev. Missnöjet mot honom växte och ett nytt uppror startade i östra Kongo. Flera länder drogs in i det som kom att kallas Afrikas första världskrig och som varade 1998–2003. Laurent Kabila mördades 2001 och ersattes av sin son Joseph Kabila.

Fredsavtalet som slöts 2003 ledde dock inte till fred och nya rebellgrupper bildades. Värst rasade kriget i provinserna Nordkivu, Sydkivu och Ituri. Striderna har under hela 2000-talet böljat fram och tillbaka i styrka och intensitet. Fredsförhandlingar och avtal om eldupphör har inte varit lyckosamma.

Joseph Kabila vägrade länge att lämna ifrån sig makten och den politiska kris som uppstod bidrog till ökade spänningar i landet. Till slut hölls val i Kongo-Kinshasa 2018. Den nye presidenten Félix Tshisekedi har inte heller lyckats förbättra säkerhetsläget för civilbefolkningen i östra Kongo-Kinshasa. I stället har striderna på sina håll ökat i styrka och i början av 2025 intog rebeller miljonstäderna Goma och Bukavu.

FN hade i 25 år en av sina största styrkor på plats, men har anklagades för att inte lyckas skydda lokalbefolkningen.

Kriget handlar till del om tillgång och kontroll över Kongos enorma mineraltillgångar, men också om den bördiga jordbruksmarken och landets värdefulla skogar. Grannländerna Rwanda och Uganda hävdar båda att de har säkerhetsmässiga skäl att blanda sig i konflikten, men de har också ekonomiska intressen i Kongo. Stora delar av de råvaror som utvunnits illegalt i Kongo exporteras via Uganda eller Rwanda.

Texten är uppdaterad/granskad 24 april 2025. Redaktör: Görrel Espelund