Asienkunnande är inte kuriosa
Har Sverige en god kunskapsgrund för att möta Asiens ökande betydelse? Detta frågar sig fyra forskare från Utrikespolitiska institutet och Lunds universitet i DN Debatt den 22 mars.
År 2050 uppskattas över halva världsekonomin höra hemma i Asien. Trots det står svenskt kunnande om Asiens språk, samhällen och politiska system och stampar. Exempelvis går enbart dryga 2 % av svensk forskningsfinansiering inom humaniora och samhällsvetenskap till Asieninriktade projekt.
I den nyligen släppta rapporten ”Varför ett kunskapslyft om Asien behövs - En kartläggning av svenskt Asienkunnande”, belyses omfattningen av svensk utbildning och forskning under de senaste tio åren. Rapporten slår fast att Asiens växande roll i världen och dess ökande betydelse för Sverige inte har motsvarats i en ökad nivå av forskning och utbildning.
I DN Debatt menar de fyra forskarna att Sverige kan bli bättre på att hantera Asiens centrala roll inom global ekonomi, innovation och politik, men detta kräver en kvalitativ och stabil inhemsk kunskapsförsörjning. I artikeln föreslås ett antal insatser i syfte att stärka svenskt Asienkunnande, exempelvis genom en uppdaterad Asienstrategi med konkreta rekommendationer för en samlad kompetenshöjning om Asien, en nationell forskarskola med fokus på det ”globala Asien” samt att regeringen skjuter till riktade medel för forskning om Asien ut ett utvecklings-, utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv.
Henrik Chetan Aspengren, forskare vid Utrikespolitiska institutets Asienprogram (henrik.aspengren@ui.se, 070-898 67 97)
Andreas Johansson, föreståndare för Swedish South Asian Studies Network (SASNET), Lunds universitet (andreas.johansson@sasnet.lu.se, 073-075 25 44)
Studien har gjorts på uppdrag av Sydasieninitiativet, som är ett samarbete mellan Utrikespolitiska institutet och Swedish South Asian Studies Network (SASNET) vid Lunds universitet. Den är författad av Jakob Hernborg Axelson. Arbetet har gjorts under ledning av Henrik Chetan Aspengren, forskare på UI.