Så ser omvärlden på valet i USA

Mellanårsval är ofta ”folkomröstningar” om sittande presidenters popularitet i halvtid. Två år efter Donald Trumps seger ser det, när denna artikel publiceras en vecka före valet, ut som om väljarna kommer att straffa sin impopuläre president och Republikanerna, som i dag har majoritet i kongressens båda kamrar.

I opinionsmätningarna leder Demokraterna stort inför valet till representanthuset, där samtliga platser står på spel. Även i senaten, där val sker till en dryg tredjedel av stolarna, kommer partiet troligen att överta majoriteten – om mätningarna stämmer någorlunda, vill säga.

Europa: hoppas inte på för mycket

Vår kontinent har alla skäl att följa mellanårsvalet i USA med stort intresse. Trumps politik mot Europa och EU har innehållit en strid ström av kallduschar, besvikelser och chocker. Den fientliga och föraktfulla inställningen mot Europa har lagts ovanpå den mer djupgående insikten att USA inte värderar den transatlantiska relationen lika högt.

”Europeiska unionen bildades för att (…) utnyttja oss, och det är precis vad de har gjort”, hör till de nedlåtande påståenden som Trump har gjort om sina allierade på den här sidan oceanen.

Ill: Shutterstock/TT

Detta har varit svårsmält på ett emotionellt plan, och svårhanterligt på ett praktiskt plan. Listan med exempel kan göras lång. Tyngst väger den grundläggande värderingsklyftan som har illustrerats av presidentens underminerande av EU, stöd till diktatorer och påeldande av radikala europeiska politiska krafter. Frågor som policymässigt hänger tungt över relationen är utpressningen av Ukraina, tullpolitiken, och hoten om ett försvarspolitiskt tillbakadragande.

På kort sikt finns i Europa viss förhoppning om att ett övertag för Demokraterna i en eller båda kamrarna i kongressen kan sätta käppar i hjulet för Trumps agenda. Kongressen har enligt maktdelningsprincipen inflytande över åtminstone delar av utrikespolitiken. Men oavsett om det blir maktskifte eller ej är det klokt från europeiskt perspektiv att inte hoppas på alltför mycket.

Resistens mot kongressen

Det är förvisso högst sannolikt att Hakeem Jeffries kommer att leda ett representanthus som kontrolleras av Demokraterna efter mellanårsvalet. Det är också sannolikt att den nya majoritetsledaren kommer försöka sätta stopp för kriget mot Iran, återuppta USA:s stöd till Ukraina, ta bort tullarna och försöka lägga band på Trumps skenande korruption. Allra helst i samverkan med Chuck Schumer som, om prognoserna står sig, har chansen att leda en demokratisk majoritet även i senaten.

Problemet för den som hoppas på det, är att presidentadministrationen är oerhört resistent mot kongressens försök att upprätthålla principen om maktdelning. Trump har bland annat stoppat utbetalningar av bistånd som kongressen har beslutat om, tillskansat sig ännu mer makt på det handelspolitiska området, och åberopat presidentens särskilda sekretesskydd (executive privilege) för att sätta stopp för kongressens försök att granska hans administration.

Chuck Schumer och Hakeem Jeffries, båda från delstaten New York, är Demokraternas ledare i senaten respektive representanthuset. Foto: Allison Robbert/AP/TT

Därmed har han försvagat kongressens kanske viktigaste kontrollinstrument: budgetmakten, handelspolitiken och den granskande makten. Räkna med andra ord inte med att Trump 2027–2028 kan betvingas av kongressen. Tvärtom finns risk att en inrikespolitiskt begränsad president ägnar mer tid åt utrikesfrågor.

Det som är mest intressant är vad mellanårsvalet ger för fingervisningar om tiden efter Trump. På den stora årliga säkerhetskonferensen i München i början av 2026 svärmade europeiska politiker runt amerikanska kollegor som kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez och Kalifornienguvernören Gavin Newsom, båda demokrater och tänkbara presidentkandidater 2028. På så sätt hoppades européerna tydligare komma underfund med USA:s framtida prioriteringar.

Det som står klart är att det finns få analyser som tyder på en tillbakagång till ”gamla goda tider” för den transatlantiska relationen. Inte ens med en demokratisk trifecta (makten i såväl Vita huset som kongressens båda kamrar) efter nästa presidentval.

Oavsett hur det blir måste Europa accelerera arbetet för mer självständighet. Om det är något vi lärt oss på senare år är det att europeisk säkerhet inte kan hänga på andra länders val.

Storbritannien: demokrater stabiliserar?

I Storbritannien har Donald Trumps andra presidentperiod också inneburit en utmaning, eftersom den ”särskilda relationen” med USA länge utgjort hörnstenen i landets utrikes- och säkerhetspolitik.

Till en början försökte den förre premiärministern Keir Starmer hantera de återkommande kriserna i kontakterna med Vita huset. Det gjorde han till exempel genom att samordna ett europeiskt svar när det första mötet mellan Donald Trump och Volodymyr Zelenskyj, i Vita huset i februari 2025, spårade ur och USA hotade att underminera det västliga stödet till Ukraina. Även det brittiska kungahuset har engagerats för att vårda relationen genom ovanligt många statsbesök, både i Storbritannien och i USA.

Storbritannien har försökt lösa återkommande kriser mellan USA och Europa, som efter det ökända mötet mellan presidenterna Volodymyr Zelenskyj och Donald Trump i Vita huset i februari 2025. Foto: Mystyslav Chernov/AP/TT

De brittiska försöken att hantera den amerikanske presidenten har dock i allt högre grad överskuggats av en rad spänningsområden – handel och tullar, relationen till Rysslands president Vladimir Putin, uttalanden om den brittiska suveräniteten över Falklandsöarna samt de olösta kriserna och krigen i Mellanöstern. Allt detta i kombination med presidentens alltmer oberäkneliga beteende.

För Storbritannien bedöms därför mellanårsvalet främst utifrån möjligheten att skapa större stabilitet i den bilaterala relationen. Det gäller särskilt centrala brittiska intressen som Nato och europeisk säkerhet, stödet till Ukraina, handel och ekonomisk politik samt stabilisering av Mellanöstern.

Att Demokraterna får kontroll över representanthuset och vinner mark i senaten anses sannolikt kunna begränsa Trumps handlingsutrymme under hans sista år vid makten och bidra till en stabilare relation. Samtidigt finns en oro för att valet kan fördjupa den politiska polariseringen i USA och väcka ytterligare frågor kring landets tillförlitlighet som strategisk partner.

Stor inverkan på Ukraina

För Ukraina kan valresultatet få stor betydelse. Landet har, något oväntat, redan blivit en bricka i presidentens inrikespolitiska spel. Det var som bekant för att pressa bränslepriserna i USA som Trump nyligen slöt avtal med Putin om att tillåta import av rysk diesel. På så sätt är energifrågan såväl en del av Trumps utrikespolitik som ett verktyg för att stärka det inrikespolitiska stödet. 

I denna strategi ingår också Trumps önskan att Ukraina ska sluta attackera rysk energiinfrastruktur som kan hindra dieselproduktionen. Genom att förespråka ett ömsesidigt stopp för sådana anfall försöker Trump skapa ett positivt inrikespolitiskt budskap i valrörelsen. Ur ett ukrainskt perspektiv innebär det dock en betydande risk när Ryssland inte förbinder sig att göra detsamma.

För ukrainarna kan valet få stor betydelse. En krigsveteran är modell under modeveckan i Kyjiv (Kiev) i september 2026. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Även på andra sätt kan valet påverka såväl Ukrainas stridsförmåga som landets ekonomiska och politiska förutsättningar.  

Om Republikanerna gör bra ifrån sig kan det tolkas av Trump som folkligt stöd för hans strategi gentemot Ukraina och Ryssland. I så fall kan det leda till minskade leveranser av det viktiga Patriotsystemet, som används mot ryska robotattacker. Eller ytterligare avbrott i delgivning av underrättelser eller störningar i satellitkommunikationssystemet Starshield (Starlink).

En framgång för Demokraterna kan däremot bana väg för nya stödpaket till Ukraina, men inte nödvändigtvis förhindra att relationen mellan länderna försämras. Trump skulle kunna ge Ukraina skulden för en republikansk valförlust trots att landet saknar ansvar för valresultatet. Det kan i sin tur förstärka hans kritik mot Zelenskyj och motivera ytterligare begränsningar av det amerikanska stödet.

Ryssland vill splittra

Från Kremls perspektiv är mellanårsvalet i USA viktigt eftersom resultatet kan påverka USA:s framtida stöd till Kyjiv (Kiev) och därmed det ekonomiska och politiska trycket på Moskva. Kongressen har en viktig roll i att kunna besluta om stödpaket till Ukraina samt lagstifta om sanktioner mot Ryssland. Även om Trumpadministrationen har signalerat en vilja att normalisera relationerna med Moskva kan kongressens kommande sammansättning därför påverka förutsättningarna för en sådan politik.

Synen på Ryssland och Ukraina följer samtidigt inte alltid partigränserna. Detta blev tydligt i september 2026, då kongressen med brett stöd från både demokrater och republikaner godkände ett nytt omfattande sanktionspaket riktat mot Ryssland.

Souvenirbutik i Sankt Petersburg. Vladimir Putin vill mest så split medan Xi Jinping håller tummarna för Republikanerna, anser skribenterna. Foto: Dmitri Lovetsky/AP/TT

Snarare än att stödja ett visst parti ser Kreml därför mellanårsvalet som en möjlighet att förstärka befintliga politiska motsättningar i USA och undergräva förtroendet för landets demokratiska institutioner. Enligt amerikansk underrättelsetjänst pågår en rysk digital desinformationskampanj mot USA i syfte att öka polariseringen i samhället.

Ett politiskt splittrat USA kan få svårare att föra en konsekvent och långsiktig utrikespolitik, vilket ligger i linje med Rysslands övergripande strategiska intresse av att försvaga sammanhållningen i USA och Europa.

Peking föredrar republikaner

Relationerna mellan USA och Kina kan för tillfället beskrivas som en vapenvila i en långvarig rivalitet. Peking anser sig tjäna på detta och vill inte att relationen ska bli mer konfliktfylld.

Mellanårsvalen kan dock förändra spelplanen. Genom att Republikanerna i dag kontrollerar hela kongressen har Donald Trump maximalt fria händer att driva utrikespolitiken. Många bedömare i Kina anser att den nuvarande avspänningen i ländernas relation beror på att Trump personligen är ansvarig för en samarbetsinriktad politik.

Om Demokraterna vinner ena eller båda kamrarna finns det enligt detta synsätt en möjlighet att kongressen påverkar Kinapolitiken i mer hökaktig riktning. Eftersom USA:s president har så stora utrikespolitiska befogenheter blir förändringen inte avgörande, men kan påverka på marginalen. Om Republikanerna behåller kongressen kvarstår dock Trumps utrymme att ingå mer flexibla ”deals” med Peking.

Huruvida denna kinesiska analys stämmer kan dock bara framtiden utvisa – Trump har ibland även varit högst villig att konfrontera Kina, och många frågor kan tänkas leda till konflikt under de två år som återstår av hans mandatperiod.

Ifrågasatt laglighet i att kidnappa utländska ledare. Begravning för venezuelanska soldater som dödades när USA tog president Nicolás Maduro till fånga i januari 2026. Foto: Ariana Cubillos/AP/TT

Viktigt för Latinamerika

Höjda tullsatser, skrotat bistånd, dödliga tillslag mot ”narkoterrorister” och strypt invandring samt ökade deportationer – listan kan göras lång över amerikansk politik under Donald Trump som i hög grad påverkar Latinamerika.

Mellanårsvalet i USA styr om Washington kan fortsätta i samma spår eller om en kursändring väntar. Även om det i huvudsak är presidenten som rattar utrikespolitiken är det kongressens uppgift att övervaka och kontrollera federala myndigheter. Om Demokraterna får chansen väntas utredningar och utfrågningar som kan gälla såväl svällande kostnader och hårda metoder hos migrationspolisen ICE, som de lagliga aspekterna av att kidnappa utländska ledare och sänka småbåtar i Karibien och Stilla havet.

I Latinamerika blåser Trumpvänliga politiska vindar och flera av regionens ledare applåderar hårda insatser mot narkotikakartellerna. Argentinas president Javier Milei håller tummarna för Republikanerna och säger att det gäller att hålla fast vid ”återerövringen” av den västra hemisfären – ett uttalande som speglar USA:s nya nationella säkerhetsdoktrin.

Andra hoppas på framgång för Demokraterna och att USA återgår till att värna demokratin, klimatet och den regelbaserade världsordningen.