Landet där gängen tagit över

Kenscoff, Haiti, den 23 augusti 2026. Blodet på gatan är fortfarande fuktigt. Luften stinker av människolik och brända hus. Det är alldeles tyst. Utanför ett övergivet hus ligger en hund och väntar förgäves på sina ägare. En man pekar på en sandal intill en blodpöl. Han berättar att kvinnan bar sin treårige son i famnen när hon sköts till döds. Att beväpnade män satte hus i brand medan människor sov. När de sprang ut sköts de ned.

– Vad har vi gjort för att dödas så här? Vi bryr oss inte om gängen, eller politikerna, eller makten. Vi brukar bara vår jord, säger han.

Haiti är inte främmande för kriser. Jordbävningar, orkaner, epidemier, statskupper och presidentmord har avlöst varandra under de senaste årtiondena. Men dagens våldsspiral liknar inget landet tidigare har upplevt.

Inget stoppar gängen

Massakrer som den i Kenscoff kan inträffa var som helst, när som helst. Bakom våldet står kriminella gäng. Ingen vet exakt hur många de är, men fler än hundra tros vara aktiva. De strider mot varandra, bildar allianser och samarbetar med politiker. På sociala medier visar de gärna upp sina kraftiga vapen, som oftast smugglats in från USA.

Varken sanktioner eller vapenembargon har stoppat dem. I dag kontrollerar gängen omkring 80 procent av huvudstaden Port-au-Prince och sprider sig snabbt över landet. De har tagit över vägar och hamnar och tvingat flygplatsen att stänga upprepade gånger.

Begravning efter massakern i Kenscoff den 23 augusti 2026. Foto: Odelyn Joseph/AP/TT

En och en halv miljon människor – 12 procent av Haitis befolkning – befinner sig på flykt. De bor bland ruiner, i museer och på kyrkogårdar. Skolorna är fyllda med barn som sover på golvet, men som inte längre får någon undervisning. Nu har ytterligare omkring 2 600 internflyktingar från Kenscoff anslutit sig till dem.

Många menar att det är en strategi. Kenscoff, beläget på höjderna sydost om huvudstaden, gränsar till delar av Port-au-Prince som ännu inte står under gängens kontroll. Där finns ambassader, hotell och FN-kontor. Genom att tömma området på folk och ta över vägarna till denna sista oas i Port-au-Prince kan de komma åt landets politiska centrum.

Av förklarliga skäl har politikerna panik.

Misstro mot utländska styrkor

Några dagar efter attacken diskuterades den i FN:s säkerhetsråd. Haitis representant bad omvärlden att snabba på insatser till landet, främst utplaceringen av den internationella säkerhetsstyrka som godkändes av FN i september förra året.

– Massakern i Kenscoff visar att väpnade gäng har en helt ny kapacitet att terrorisera, sade Haitis FN-ambassadör Ericq Pierre till säkerhetsrådet.

Haiti kommer inte att kunna bekämpa gängen på egen hand. Landet har knappt någon militär. Polisen är underbemannad och underfinansierad. Samtidigt finns det en utbredd misstro bland haitierna mot utländska styrkor.

Sjukdomen kolera fick fäste i Haiti sedan smittan förts dit av FN-soldater från Nepal. Omkring 10 000 människor dog i epidemin som följde. Foto: Odelyn Joseph/AP/TT

Misstron grundar sig i en lång historia av utländska interventioner. Inte minst den skandalomsusade FN-styrkan, som under sina 13 år i landet bland annat orsakade en koleraepidemi. Utöver koleran anses den inte ha lämnat efter sig några bestående resultat. Endast två år efter det att FN-styrkan lämnade Haiti 2019 mördades president Jovenel Moïse och landet kastades åter in i kaos.

När FN beslutade att godkänna en ny styrka för tre år sedan kallades den därför aldrig för en FN-styrka. I stället var den en ”multinationell styrka till stöd för säkerheten”. Den finansierades inte av obligatoriska medlemsavgifter utan genom frivilliga bidrag.

Men viljan att bidra var sval. Dels på grund av mängden väpnade konflikter i världen. Dels till följd av utbredd ”givartrötthet” gentemot Haiti efter årtionden av internationella insatser och miljarder i utländskt bistånd. Styrkan plågades av konstant underfinansiering, undermålig utrustning och brist på personal. När mandatet löpte ut i oktober 2025 hade den inte gjort mycket till skillnad.

Tvärtom var gängen starkare än någonsin.

Privata säkerhetsföretag

Nu kommer nästa försök: en mångdubbelt större styrka med ett mer aggressivt mandat. Den kallas för en ”insatsstyrka för bekämpning av gängbrottslighet”. Till skillnad från den förra ska den inte bara assistera den haitiska polisen, utan genomföra operationer på egen hand.

Eftersom delar av polisen är känd för att samarbeta med gängen kan det vara ett steg i rätt riktning. Det verkar även internationella givare tycka: på kort tid har bland annat USA, Kanada och Qatar tillsammans utlovat motsvarande omkring 2 miljarder kronor i stöd. Problemet är, som tidigare, att utplaceringen tar tid. Hittills har bara en femtedel av styrkans medlemmar anlänt till Haiti.

Under tiden är det utländska, privata säkerhetsföretag som hjälper staten i sin kamp mot gängen. Framför allt från USA. De har sådant som tidigare saknats: drönare, helikoptrar och tung beväpning.

Journalister och anhängare till president Jovenel Moïse vid en minnesplats för den mördade statschefen strax efter dödsskjutningen 2021. Foto: Matias Delacroix/AP/TT

En av de mest framträdande aktörerna är Erik Prince. En gång grundade han säkerhetsföretaget Blackwater, som blev känt för att ha massakrerat civila i Irak 2007. När USA avslutade sina ockupationer i Irak och Afghanistan började han söka efter nya marknader. Det laglösa Haiti är en potentiellt lukrativ sådan.

Människorättsorganisationer varnar för svårigheterna att hålla privata säkerhetsföretag till svars för övergrepp. En rapport från Human Rights Watch visar att minst 17 barn dödades i drönarattacker förra året. Barn i vissa stadsdelar har lärt sig att ta skydd när den skalbagge-liknande siluetten uppenbarar sig på himlen.

Säkert är att ingen intervention kommer lyckas om inte korruptionen bekämpas. Haitiska aktivister menar att landet måste prioritera att bygga upp sina egna institutioner, sin egen polis och rättsväsende. Annars kommer våldet att i bästa fall minska tillfälligt – tills trupperna åker igen.

Deportering från USA

Situationen försvåras av att hundratusentals haitier kommer att deporteras hit från USA.

Det var den 27 juli som USA:s särskilda tillfälliga skyddsstatus för haitier upphörde att gälla. Det innebar en seger för Donald Trump efter en ett och ett halvt år lång dragkamp i kongressen och USA:s högsta domstol.

Från och med nu planerar Trump-regeringen att sända ett deportationsflyg till Haiti varje vecka. Två sådana plan landade sista veckan i augusti. Internationella migrationsorganisationen (IOM) och Haitis migrationsmyndighet larmade om att de inte hade resurser att ta hand om dem alla: antalet deporterade var fler än väntat.

Barn står intill några poliser vid ett härbärge för familjer som blivit hemlösa till följd av gängvåldet i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Foto: Odelyn Joseph/AP/TT

Precis som andra FN-organ går IOM på knäna sedan Donald Trump nedmonterade biståndsmyndigheten USAID förra året. Fram till dess var USAID den största givaren till Haiti – ett av världens mest biståndsberoende länder. Bland de verksamheter som drabbades var IOM:s mottagningsprogram för deporterade.

Inte heller är det bara från USA som deporterade anländer i massor. Grannlandet Dominikanska republiken utvisade nästan 200 000 haitier bara under årets första sex månader.

Så vart ska alla dessa personer ta vägen? Hur ska de överleva?

Gängen stor arbetsgivare

Senast storskaliga deportationer ägde rum från USA var 2021. Vi som var här såg människor komma tomhänta och vilsna. Men de flesta hade släktingar som kunde ta emot dem.

I dag är situationen en annan. Många som en gång hade ett hem i Port-au-Prince har det inte längre. Husen har bränts ned eller tagits över av gäng. Familjer har splittrats. Vänner har flytt.

De deporterade kommer att skickas till delar av landet de kanske aldrig tidigare har sett. Sedan ska de hitta ett sätt att försörja sig på. Det är svårt i ett land med skyhög arbetslöshet. Faktum är att de kriminella gängen, enligt en tidigare centralbankschef, är Haiti största arbetsgivare. För gängen utgör deportationer en utmärkt rekryteringsbas: människor utan hem, arbete eller socialt nätverk.

Roudechel Charpentier är en av många haitier som med tillfällig skyddsstatus har kunnat bo och jobba lagligt i Springfield i Ohio, där president Donald Trump spred lögnen att de åt husdjur. Nu hävs statusen. Foto: Luis Henao/AP/TT

Penningförsändelser från vänner och släktingar i utlandet motsvarar en femtedel av Haitis BNP. Omkring 80 procent kommer från USA. Nu har alltså omkring 350 000 haitier i USA fått sina arbetstillstånd indragna. Personer som tidigare sänt pengar till Haiti blir själva sända hem för att konkurrera om de resurser som finns kvar.

Deportationerna kan därför göra gängen ännu starkare. Om det händer kommer fler att försöka lämna Haiti och invandra någonstans på lagligt eller olagligt vis. Kanske hamnar de som papperslösa i USA.

Ett starkare gängvälde i Haiti kommer i slutändan att påverka säkerheten i USA. Haiti ligger mindre än hundra mil från Floridas kust och har länge varit en transitpunkt för narkotika, människohandel och vapensmuggling. Haitiska gäng har redan förgreningar i Miami.

Kanske blir deportationerna ett mycket dåligt beslut för amerikansk säkerhetspolitik.