Maffia, mord och mutor färgar Slovakiens val

Valet är viktigare än man utifrån kan tro. Ska tydligt demokratiska krafter som stöttar EU, vill bekämpa korruption och står för en öppnare hållning till omvärlden segra eller ska det av skandaler skadade regeringspartiet kunna sitta kvar? Stämningarna i hela Centraleuropa kan påverkas.

Mordet på den undersökande journalisten Ján Kuciak i februari för två år sedan ledde till regeringskris i Slovakien, premiärministern Robert Fico och inrikesministern tvangs avgå. Och än viktigare: ett omfattande korrupt nätverk avslöjades – en samverkan av italiensk maffia, regeringskretsar och toppar i rättsväsendet, insyltade i lurendrejeri med EU:s jordbruksstöd.

Den 21 februari 2020, på tvåårsdagen av morden, hölls minnesceremonier över hela landet. Foto: Roman Hanc/AP/TT

Mordrättegången pågår, flera inblandade har erkänt – de politiska efterverkningarna kan bli stora. En upprensning i domstolarna genomförs nu. Den energiske justitieministern Gábor Gál (från det lilla ungerska partiet i regeringskoalitionen) har sett till att åtminstone sex domare fått avgå eller avsatts. Även rikspolischefen och två biträdande riksåklagare har tvingats avgå. De flesta partier är ense om att domstolarnas trovärdighet måste säkras.

Regeringspartiet Smer-SD leder visserligen knappt i opinionsundersökningarna men en demokratisk opposition, splittrad på flera partier, tycks samla fler röster.

En ny regering skulle vara en logisk följd av utvecklingen efter mordet på Kuciak. Mordet ledde till massiva folkliga protester, de största sedan sammetsrevolutionen i dåvarande Tjeckoslovakien 1989.

Den folkliga protestvågen följdes våren 2019 av nästa genombrott: en miljöaktivist, Zuzana Čaputová, vann klart presidentvalet mot regeringspartiets etablissemangskandidat, EU-kommissionären Maroš Šefčovič.

Skandalerna har försvagat regeringspartiet Smer-SD. Presidentvalet våren 2019 vanns oväntat av Zuzana Čaputová, en progressiv nykomling i politiken som stödde protesterna och krävde förändring. Foto: Vaclav Salek/CTK/AP/TT

Borgmästare skapar alternativ

Reaktionerna mot korruptionen och tendenserna till auktoritära styren är spridda även i de andra tre Visegrádländerna. Vissa protester har rapporterats från Ungern, mycket starkare från Polen och allra starkast från Tjeckien med hundratusentals demonstrerande vid möten över hela landet under 2019 som den spontana folkrörelsen En miljon ögonblick för demokrati har legat bakom.

Strax före jul manifesterades denna kritiska hållning i ett märkligt möte i Budapest. Borgmästarna i Visegrádländernas huvudstäder gick samman i De fria städernas förbund, i kollisionskurs mot sina länders regeringar.

De fyra borgmästarna i Warszawa, Prag, Bratislava och Budapest, alla med bestämda demokratiska program, lyckades bli lokalt valda under 2018 och 2019 genom att hela den regeringskritiska oppositionen gick samman. I Warszawa segrade en politiker från det högerliberala partiet PO, i Prag en piratpartist, i Bratislava en miljöaktivist och i Budapest en grön liberal politiker.

Deklarationen från De fria städernas förbund, kungjord i Budapest den 16 december, är en tydlig viljeyttring för ett annat samhälle än det nationalistisk-populistiska. Vi vill arbeta för ”våra gemensamma värderingar gällande frihet, mänsklig värdighet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer, social rättvisa, tolerans och kulturell mångfald”, förklarade de fyra borgmästarna.

De deklarerade också att de ska samarbeta kring dessa värden när de utvecklar sina städer i klimatvänlig riktning. De vill söka medel direkt från EU till sina städer för att undvika att EU-stödet slukas av ländernas regeringar. Från EU-kommissionen har det hörts positivt gensvar.

Borgmästarna i huvudstäderna i de tre Visegrádländerna är överens om att deras städer ska arbeta för att värna om vissa gemensamma värderingar – som frihet, demokrati och tolerans – även om inte deras regeringar gör det. Från vänster skakar Zdeněk Hřib från Prag hand med Gergely Karácsony från Budpest, Matúš Vallo från Bratislava och Rafał Trzaskowski från Warszawa. Foto: Szilard Koszticsak/AP/TT

Motsättning mellan stad och land

Är detta tecken på en vändning i Centraleuropa? Det är svårt att bedöma. Krafterna har hittills gått i motsatt riktning, särskilt efter flyktingkrisen 2015, då länderna vägrade ta emot några flyktingar. Huvudstadsförbundet förstärker också den motsättning mellan stad och land som blivit allt tydligare – där liksom i resten av Europa. Det är de stora städernas befolkningar som dragit mest nytta av globalisering, tillväxt och teknisk förnyelse medan många grupper i resten av landet kommit på efterkälken.

De nationalistiska och auktoritära styrena i Ungern (Fidesz och Viktor Orbán) och Polen (PiS och Jarosław Kaczyński) håller fast vid sin kurs. Har man väl vunnit ett val, med stor majoritet som i Ungern eller med viss majoritet som i Polen, då uppfattar man detta som ”folkets vilja”. De vinnande partierna tolkar denna vilja som att de kan befästa den – genom att ändra konstitutionen, minska domstolarnas oberoende och inskränka mediernas frihet.

De två andra staterna i Visegrádsamarbetet har inte gått samma väg. Varken Tjeckien eller Slovakien har inskränkt domstolarnas självständighet eller mediernas frihet från staten. Där finns allvarliga demokratiska problem – men dessa gäller i första hand korruptionen inom den politiska eliten.

I Tjeckien leds regeringen och det största partiet av Andrej Babiš – entreprenör och näst rikast i landet – som ser både sitt parti Ano (Missnöjda medborgares aktion) och staten som sitt företag. Hans förflutna är fläckat – rapportör till hemliga polisen under kommunisttiden – och hans verksamhet som företagare är hårt ifrågasatt. EU-kommissionen har lämnat över en rapport, hittills hemlig, som hävdar att Babiš olagligen tillskansat sig cirka 10 miljoner euro i EU-stöd.

Aktivism gör skillnad

Många har velat se utvecklingen i Centraleuropa efter 2015 som en allmän tendens till försvagning av de demokratiska systemen i hela EU. En tid kunde man onekligen befara att Österrike och Italien var på väg åt samma håll men där tycks utvecklingen, åtminstone för tillfället, ha stillnat av. Och läget i Visegrádstaterna är som sagt ganska olika.

En av Slovakiens främsta politologer, Soňa Szomolányi, framhåller en grundläggande skillnad mellan Polen/Ungern och Tjeckien/Slovakien när hon låter sig intervjuas i samband med riksdagens seminarium om Berlinmurens fall i slutet av 2019.

I Polen och Ungern förhandlades kommunisterna bort från makten medan de i dåvarande Tjeckoslovakien störtades genom aktiva medborgare i massprotester.

Detta har betydelse än idag, menar Szomolányi. Det syns mycket tydligt i de folkliga protesterna och förändringarna i Slovakien från 2018 och massmötena i Tjeckien för att få bort premiärministern Babiš och korruptionen.

Frågan är om denna folkliga mobilisering mot maktmissbruk och korruption förmår att åstadkomma förändringar. Det krävs också administrativ makt för att genomföra dem. Protester och massmöten räcker inte.

Slovakien har nått långt i denna process. Kommer landet att nå fram till målet?