Presidentval i coronavirusets tid
Ett fältsjukhus anläggs i Central Park i New York, där primärvalet har skjutits upp i två månader på grund av pandemin. Foto: Mary Altaffer/AP/TT

Presidentval i coronavirusets tid

Analys. Presidentvalskampanjen i USA 1968 var synnerligen dramatisk. Den präglades av Vietnamkriget och kom att kantas av överraskningar, mord och stridigheter. Ändå förbleknar detta presidentvalsår när det gäller kontroverser och kriser i en jämförelse med 2020. President Donald Trump är intensivt både hatad och älskad, demokraterna är djupt splittrade och nu bäddar coronakrisen för drastiskt ändrade betingelser, skriver Jan Hallenberg som är USA-kännare och forskningsledare på UI.

Publicerad: 2020-04-03

Årets valkampanj utmärks av att omkring hälften av befolkningen hatar den nuvarande presidenten med en glöd som söker sin like i USA:s moderna historia. Dessa människor är beredda att göra nästan vad som helst för att bli av med Donald Trump. På den motsatta sidan står en grupp på uppskattningsvis drygt 40 procent av väljarkåren som är lika fast beslutna om att presidenten måste väljas om. Det finns bedömare som fruktar våldsamheter i USA om Donald Trump skulle förlora. Våld hängde i luften även 1968, men det gällde främst tiden före valet (se faktaruta).

En annan aspekt av valåret 2020 är att Demokraternas väljarkår uppvisat stor osäkerhet om vem av ursprungligen 20-talet kandidater som bör ställa upp mot Trump. Inledningsvis var förre vicepresidenten Joe Biden en tydlig favorit. Men i början av primärvalen och partimötena gick det synnerligen dåligt för Biden. Istället ledde den vänsterinriktade oberoende senatorn Bernie Sanders från Vermont. Vid det fjärde valtillfället, i South Carolina, vände vinden och Biden vann tydligt. Två andra demokratiska kandidater hoppade därpå av och meddelade att de stödde Joe Biden som kandidat. Tre dagar senare hölls ”supertisdagen” – och Biden vann nu i 10 av 14 delstater medan Sanders vann i 4. Den förre New York-borgmästaren Mike Bloomberg – som satsat hundratals miljoner dollar av sina egna pengar på sin kampanj – vann i Stillahavsterritoriet Amerikanska Samoa.

Historisk comeback

Detta innebar att Joe Biden på en dryg vecka gått från att vara nästan uträknad, till att framstå som nästan säker presidentkandidat. Denna förvandling i en kandidats ställning på så kort tid i en presidentvalskampanj saknar motstycke i modern tid.

USA-corona-Biden-Sanders778.jpgPresidentkandidaterna Joe Biden och Bernie Sanders hälsar på coronasäkert vis i samband en valdebatt i Washington i mars. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Samtidigt kom en faktor smygande som successivt skulle komma att ställa hela presidentvalskampanjen i skuggan: spridningen av coronaviruset. President Donald Trumps första uttalanden om denna pandemi hade innebörden att detta inte innebar något allvarligt hot mot USA och dess medborgare. Vartefter tiden gick tvingades presidenten att erkänna att denna sjukdom även skulle drabba amerikaner, många amerikaner, och att sjukdomens konsekvenser skulle bli oerhört stora för landets ekonomi. För de båda kvarvarande demokratiska presidentkandidaterna – Biden och Sanders – innebär detta att de nästan helt har förlorat sina möjligheter att tränga igenom i mediebruset. De återstående primärvalen har i de flesta fall skjutits upp till i juni.

Men generellt sett är Demokraternas presidentvalskampanj i praktiken avgjord. Joe Biden betraktas allmänt som klar för nomineringen, även om han inte har fått tillräckligt många delegater för att ses som partiets formella kandidat. Detta har lett till en situation där Biden mycket markant ligger i skuggan av president Trump i mediebevakningen. Trump framträder sedan ett par veckor varje dag i offentliga dragningar av situationen kring coronaviruset och försöker uppträda som han anser anstår en president.

Något uppåt i opinionen

Ytterligare en egendomlig konsekvens av coronapandemin är att de skilda uppfattningarna om president Trump denna senvinter blivit ännu mer kontrasterande. Den liberala pressen spyr galla över presidenten och menar att den kris som coronapandemin lett till mer än någonsin visar hur totalt olämplig Donald Trump är som USA:s president (se noter nedan). Samtidigt stiger presidentens opinionssiffror mot högre höjder än han någonsin tidigare erhållit. Internetsajten Real Clear Politics gör löpande sammanställningar av i princip alla opinionsundersökningar som genomförs vad gäller presidentens sätt att sköta sitt ämbete och räknar fram ett genomsnitt av alla resultat.  Enligt Real Clear Politics hade Trump i slutet av mars stöd av 47,3 procent av respondenterna medan 49,3 procent var negativt inställda. Detta är veterligen första gången som presidentens negativa siffror understiger 50 procent i denna sammanställning.

USA-corona-Trump778.jpgPresident Donald Trump vid en av sina nu dagliga presskonferenser om coronaviruset i Vita huset. Foto: Alex Brandon/AP/TT

President Trumps ökade stöd i opinionsundersökningarna är i enlighet med det statsvetare kallar Rally Round the Flag-effekten: i kristider tenderar den amerikanska nationen att samlas kring sin president. Ett exempel är att George W Bushs opinionssiffror gick upp från 51 procent positiva svar precis före terrordåden den 11 september 2001, till 90 procent en vecka senare. Det innebär en rörelse uppåt i opinionsmätningarna på 39 procentenheter – motsvarande siffra för Trump under 2020 är bara 3–4 procentenheter.

Situationen är alltså sådan att presidentvalet i USA i november 2020 med mycket stor sannolikhet kommer att avgöras av coronapandemin och dess följder för landet. Det går rimligen att urskilja två huvudsakliga dimensioner av denna utveckling som får betydelse för valutgången. Den första dimensionen gäller själva epidemin: hur många amerikaner blir sjuka, hur många dör och hur klarar USA:s sjukvårdssystem av att hantera den gigantiska problematik som tornar upp sig? Den andra dimensionen avser vilka följderna blir för ekonomin: hur utvecklas aktiemarknaden, hur många blir arbetslösa och hur länge består en betydande arbetslöshet? I vilken utsträckning kommer redan antagna och framtida federala åtgärder att lyckas lindra de ekonomiska konsekvenserna av pandemin?

Svagt förtroende

De faktiska förhållanden som uppstår kommer samtidigt att speglas genom vad som kanske kan kallas de båda ideologiska linser som avgör så mycket av den federala politiken i dagens USA. För att illustrera detta kan vi ta exemplet om vem olika väljargrupper tror på när det gäller att karakterisera läget inom coronapandemin. CBS News genomförde 21–23 mars en opinionsundersökning med bland annat denna fråga: ”Who do you trust and not trust to give you accurate information about the virus and what to do about the outbreak.” Av de republikanska respondenterna trodde 90 procent på president Trumps uttalanden om pandemin, medan 14 procent av dem som identifierade sig som demokrater trodde på presidenten. Bland dem som klassificerar sig som politiskt oberoende säger sig 43 procent lita på presidenten, medan 57 procent inte gör det. Det måste konstateras att de siffror om tillit som president Trump får i denna coronavirusets tid är låga, särskilt med tanke på att detta rimligen måste betraktas som en stor nationell kris. Rally Round the Flag-effekten finns där, åtminstone tidigt i denna kris, men den är tämligen svag och det är oklart hur länge den varar.

USA-corona-anhängare778.jpgTrumpanhängare visar sitt stöd för presidenten i samband med hans besök hos folkhälsomyndigheten CDC i Atlanta i mars. Foto: Hyosub Shin/AP/TT

Förhållandena gör det svårt att sia om hur det kommer att gå under resten av valåret, men här följer vad som förhoppningsvis är någorlunda initierade spekulationer. De medicinska experterna i USA anser att den snabba ökningen av antalet smittade av coronaviruset i landet kommer att fortsätta att öka tämligen snabbt under åtminstone ett antal veckor. President Donald Trump har själv sagt att 100 000 döda i USA vore ett gott resultat. Det är mycket svårt att bedöma hur en sådan utgång skulle påverka presidentens popularitet. Ytterligare en faktor är hur medborgarna uppfattar den situation som sjukvårdspersonalen i åtminstone delar av USA kommer att genomlida. Sannolikt kommer även sjukvårdspersonalens upplevelser att filtreras genom de båda ideologiska linserna.

Vad gäller den troliga ekonomiska utvecklingen och dess politiska konsekvenser tycks det finnas något fastare mark att stå på. Stora delar av den amerikanska befolkningen kommer att lida ekonomisk skada under resten av 2020, trots de hittills omfattande ekonomiska stödpaket som kongress och president redan godkänt, och troliga nya sådana paket. Givet det amerikanska systemets konstruktion – bland annat att anställda i industrier med ekonomiska problem snabbt får sparken, medan motsvarande anställda i Europa får stöd och i betydligt större utsträckning behåller sin anställning – kommer USA under hela år 2020 ha en hög, kanske rentav mycket hög arbetslöshet. Det lär allvarligt skada presidentens möjligheter att bli återvald. Hans största tillgång i återvalsspekulationerna före coronakrisen var den starka ekonomin, med historiskt låg arbetslöshet och mycket höga börskurser, bland annat. Det kommer att bli svårt för president Trumps återvalskampanj att hantera denna problematik som är så sannolik.

Efter det att Joe Biden blivit vederbörligen utsedd till Demokraternas presidentkandidat kan valkampanjen närma sig det mer normala, i kontrast till vad som nu råder, med Joe Biden i skuggan och Donald Trump närmast totalt dominerande i media. Demokraternas officiella presidentkandidat kommer att intervjuas och framträda i TV och i andra medier i oerhört mycket större omfattning än vad som är fallet nu. Givet att coronakrisen då något har avtagit kommer också Trumpkampanjen att rikta mängder med attacker mot Biden, men det är oklart i hur hög utsträckning detta verkligen kommer att skada Biden, främst beroende på två förhållanden. Det ena är att mycket stora delar av den amerikanska väljarkåren redan är låsta i sina positioner, de är antingen starkt för eller starkt emot Donald Trump. Den andra är att coronakrisen är så enorm och vittomfattande att dess utveckling och utgång kommer att ha så stora politiska verkningar att politiska påhopp av traditionell Trumptyp sannolikt kommer att vara betydligt mindre verkningsfulla än de hade varit utan coronakrisen.


Jan Hallenberg
Forskningsledare på UI, professor emeritus i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Noter:
Se t ex Susan Glasser: ”The Trump O’Clock Follies,” The New Yorker, March 27, 2020, https://www.newyorker.com/news/letter-from-trumps-washington/the-trump-oclock-follies; Peter Wehner: “The President Is Trapped,” The Atlantic, March 25, 2020, https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2020/03/presidents-character-unequal-task/608743/; Yascha Mounk: “Fore the First Time, I’m Doubting My Decision to Come to America,” The Atlantic, March 28, 2020, https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2020/03/stayed-germany/608980/; Demetri Sevastopulo and Hannah Kuchler: “Trump’s bluster fails crisis test,” Financial Times, March 28-29, 2020 https://www.ft.com/content/80aa0b58-7010-11ea-9bca-bf503995cd6f.