Corona hotar Xi – attackerna på Sverige del av försvaret

Kinas fördömande av det sätt på vilket Sverige av alla länder har hanterat corona-krisen kan tyckas lika förbryllande som den kinesiske Stockholmsambassadörens minst sagt odiplomatiska uppträdande. En skribent i Global Times, en engelskspråkig tidning som står det styrande kommunistpartiet nära, uppmanar EU och det internationella samfundet att fördöma Sverige som man menar ”kapitulerat” inför viruskrisen. Samtidigt fortsätter ambassadören Gui Congyou sina attacker mot den svenska pressen, nu senast mot Expressen som enligt honom måste ”förändra det felaktiga sättet att rapportera om Kina”.

Det är lätt att förklara den kinesiska ilskan mot Sverige med den täckning i media – och sympati från olika sektorer av samhället – som den kinesisk-svenske förläggaren Gui Minhai fått, inte minst sedan han i februari i år dömts till tio års fängelse. Men sett i ett bredare perspektiv återspeglar attackerna mot Sverige både den arroganta stormaktspolitik som det moderna Kina bedriver och de interna slitningar som uppstått i landet i viruskatastrofens kölvatten.

Kinas anseende på nedgång

Gui Congyou förväntar sig knappast att vinna något gehör för sina åsikter i den svenska opinionen. Tvärtom, opinionsundersökningar visar att allmänhetens Kinabild har blivit mer negativ av hans utfall. Sverige är det land i Europa där man nu har mest negativ syn på Kina. Så många som 70 procent av de tillfrågade i en opinionsundersökning utförd av amerikanska Pew Research Center i november förra året är negativt inställda till Kina, en klar ökning från året innan.

Ambassadör Gui Congyou har upprepade gånger kritiserat svenska medier för bevakningen av Kina. Foto: Jonas Ekström/TT

För Gui Congyou är det helt ointressant. Han har lyckats visa makthavarna i Peking (Beijing) och kanske även den inhemska opinionen att Kina är så mäktigt att man som kinesisk diplomat kan göra och säga vad som helst utan att bli förklarad persona non grata. Krav på hans utvisning har kommit från företrädare av tre av riksdagens åtta partier – V, KD och SD – men regeringen försvarar sitt avståndstagande från sådana åtgärder med att det är bättre att upprätthålla en dialog med ambassaden än att ta i med hårdhandskarna.

Osäkerhet under ytan

Men bakom den kinesiska arrogansen döljer sig inte bara maktfullkomlighet utan också en osäkerhet inom maktapparaten i Peking – och den har kommit i dagen under viruskrisen på ett sätt som måste ses som unikt i det totalitära Kina. Kinas högste ledare Xi Jinping vill ses som den tredje store ledaren i det moderna Kinas historia. Mao Zedong grundande folkrepubliken 1949, enade landet och reste det ur extrem fattigdom och förnedring, där utländska makter som Japan och västvärlden spelade en stor roll. Några år efter Maos död 1976 tog reformatorn Deng Xiaoping över maktapparaten och öppnade Kina för omvärlden. Landet blev en ekonomisk stormakt. Efter Dengs död 1997 följde en lång period av kollektivt styre, innan det var dags för Xi att komma till makten som kommunistpartiets generalsekreterare 2012 och året därpå även i egenskap landets president.

Xi ser det som sin uppgift att föra Kina längre än vad Deng lyckades med och göra landet till den ledande världsmakten, starkare och mäktigare än USA. Xis stora projekt är Belt and Road Initiative, BRI, där Kina ska spendera biljoner på att bygga vägar, järnvägar och hamnar över hela världen. Inte sedan USA:s Marshallplan som skulle återuppbygga Europa efter andra världskriget har ett land förbundit sig att satsa så mycket på ekonomiska investeringar utomlands.

Personkult öppnar för kritik

Xi har också omgivit sig av en personkult vars make Kina inte har skådat sedan Mao Zedongs dagar. Deng var aktad inom många läger, men kring honom fanns det aldrig en personkult då faran med en sådan är att ledaren blir sårbar och får ta allt ansvar i händelse av en kris. Och det är vad som sker i Kina just nu. Kort efter att viruskrisen brutit ut i mångmiljonstaden Wuhan, och den läkare som först varnat om viruset och då tvingats till tystnad själv dog av en infektion, rasade folk på sociala medier i Kina. Många krävde transparens och yttrandefrihet innan deras sidor och kommentarer stängdes av myndigheterna.

En sjuksköterska tar tempen på president Xi när han besöker en vårdinrättning för smittade i Peking. Foto: Pang Xinglei/Xinhua/AP/TT

Men censuren hindrade inte att kritiken ökade från såväl kinesiska sociala medier som Wechat, som från personer inom landets ekonomiska elit. Ren Zhiqiang, partimedlem och ledande affärsman, har varit försvunnen sedan den 12 mars sedan han i ett offentligt tal kallat Xi för en ”clown” och gått till hårt angrepp mot regeringens sätt att handskas med krisen. Xu Zhangrun, en välrespekterad akademiker, kritiserade censuren på sociala medier och skrev samtidigt att ”det här kan bli det sista jag skriver” innan han sattes under husarrest i mitten på februari.

Krav på Xis avgång

Xis ställning inom kommunistpartiet är trots den styrka han nu besitter inte helt säker. I mars 2016 dök ett anonymt brev upp på Canyu, en sajt utanför Kina, som uppmanade Xi att avgå därför att han initierat en personkult med kommentaren att ”de av oss som upplevde kulturrevolutionen är oroliga”. Detta var en direkt hänvisning till Maos personkult och den blodiga kulturrevolutionen han iscensatte i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Brevet spreds på kinesiska sajter och lästes av många innan det togs ner och ett 50-tal personer greps av polisen. Xis kampanjer mot korruption har också gett honom många fiender, inte bara bland dissidenter som använder sig av sociala medier. Kritiker menar att Xi använt kampanjerna för att rensa ut politiska rivaler och att de som finns kvar inom maktapparaten är minst lika korrumperade. Den 23 januari i år publicerade Transparency International en lista över den upplevda korruptionen i världens länder. Kina ligger långt ner på listan och på samma nivå som Indien och Marocko.

Viruskrisen ett hot mot BRI

Den stora frågan är vad som kommer att hända med Xis jätteprojekt, BRI. Det kan bära eller brista och just nu har det mesta skrinlagts eftersom kineser inte kan resa utomlands i samma utsträckning som tidigare och vi vet inte hur länge det kommer att vara så. Det mesta inom projektet är visserligen lån och krediter till andra länder som deltar, men om BRI-initiativet misslyckas och Kina inte får något för de miljardbelopp som redan spenderats kan Xis ställning bli minst sagt skakig.

BRI är tänkt att koppla samman och underlätta handel och transporter mellan Asien, Europa och Afrika. Här är anläggs en väg i Haripur i Pakistan. Foto: Aqeel Ahmed/AP/TT

Det är ännu för tidigt att förutse hur krisen – eller kriserna – kommer att avlöpa. Den senaste veckans utveckling med Xi på besök i Wuhan och positiva men overifierade rapporter om hur Kina lyckats få bukt med viruset tyder på att det är arrogansen och maktfullkomligheten som kommer att ta överhanden. Det är fortfarande en öppen fråga om hur framgångsrikt Kina verkligen varit i bekämpningen av viruset. Allt vi har att förlita oss på är officiella rapporter. Några självständiga observatörer med tillgång till känslig information existerar inte.

Om kritikerna tystas och Xi lyckas rida oskadd ut krisen kan han även utnyttja den till sin fördel. Att anklaga länder som Sverige för att till skillnad från Kina inte klara av att bekämpa viruset passar in i den strategin. Man kan alltid enas bakom en yttre ”fiende” och då passar Sverige bra med tanke på den hets mot landet som började redan med bråket på ett hotell i Stockholm i september 2018. Några kinesiska turister som inte hade bokat rum avvisades vilket fick stor spridning på sociala medier i Kina.

Gui Congyou kan därmed fortsätta sina utfall utan att riskera utvisning men allt hänger på om Xi lyckas konsolidera sin ställning ytterligare i ett land där inre maktkamp och inte den allmänna opinionen är den avgörande faktorn för politisk överlevnad.