Så väntas Ryssland trappa upp

Sedan juni 2026 har det rysk-ukrainska kriget förändrats. Under de senaste tre månaderna har ukrainsk militär kunnat genomföra ett ökande antal djupgående drönar- och missilattacker inne i Ryssland riktade mot raffinaderier, tankfartyg, vapenfabriker, lageranläggningar, logistikcentrum med mera.

Dessa attacker har förändrat krigets karaktär för det ryska samhället. Det som tidigare varit en avlägsen konflikt orsakar nu störningar inne i landet, däribland bränslebrist, en våg av konkurser och minskade statliga intäkter. Ukrainas strategi syftar till att sätta ekonomisk press på Ryssland för att få landet att avsluta kriget eller åtminstone gå med på ett eldupphör.

Skakat och hämndlystet

Ukrainas allt djupare attacker har skakat om det informella samhällskontraktet i Ryssland som går ut på att regimen får agera fritt i politiken så länge vardagslivet förblir stabilt. Ukrainas långdistansattacker hotar nu den ekonomiska och sociala stabiliteten. Om Ukraina lyckas upprätthålla dessa och orsaka ytterligare skador på Rysslands energi- och logistikinfrastruktur, kan dominoeffekter sprida sig till jordbruket, bankväsendet och flygindustrin.

Kriget ändrar karaktär. Ett oljeraffinaderi sydöst om Moskva efter en storskalig ukrainsk drönarattack den 20 september 2026. Foto: UGC via AP/TT

Moskva har avvisat förslag från Kyjiv (Kiev) om vapenvila eller ett ömsesidigt stopp för djupgående attacker. En kompromiss skulle strida mot de ideologiska grundvalarna och bilden av den starke ledaren som ligger till grund för Vladimir Putins styre. Dessutom kräver Rysslands nationalistiska massmedier, militära bloggare och ultranationalistiska aktivister vedergällning, inte återhållsamhet. Kremls omedelbara reaktion har därför varit ökad terrorbombning mot ukrainska civila och fler och kraftigare hybridoperationer mot europeiska aktörer som stöder Ukraina.

Civila mål

Kreml strävar efter hämnd för att visa beslutsamhet och militär styrka, avskräcka från ytterligare ukrainska attacker och försvaga det västerländska stödet. Denna strategi återspeglar det ryska konceptet ”att trappa upp för att kunna trappa ned” (när man har vunnit, red anm).

Vilka ytterligare sätt för Ryssland att eskalera på är då möjliga? Och vilka västerländska åtgärder kan minska deras effektivitet?

Ryssland har använt metoder som ligger nära bruk av massförstörelsevapen, som när Kachovka-dammen sprängdes 2023 och orsakade enorma översvämningar. Foto: AP/TT

Hittills har Rysslands främsta svar varit konventionell fortsatt upptrappning i form av krigföring mot civila. Denna präglas av allt fler bombningar av ukrainsk viktig infrastruktur som sjukhus, lager eller kraftverk, samt av kulturinstitutioner som bibliotek, kyrkor eller universitet, och framför allt ökade missil- och drönarattacker mot Kyjiv.

Rysslands ökade bombningar av huvudstaden och andra viktiga orter som Odessa beror bland annat på växande produktionskapacitet. Ukrainas militära underrättelsetjänst rapporterar att Ryssland nu kan tillverka över 200 kryssningsrobotar och ballistiska missiler per månad. Obekräftade rapporter tyder på planer på att ta fram upp till 10 000 lågkostnadsmissiler av typen Dan-T under 2027. Om Ryssland lyckas producera billiga långdistansvapen i stor skala skulle landet kunna upprätthålla eller öka trycket på Kyjiv och andra storstäder utan att minska attackerna på andra håll.

Kärnvapenhot

Detta skulle medföra två utmaningar för Ukraina: fler inkommande vapen som kräver fler missiler som kan skjuta ned dem, och ett mer spritt hot som försvårar försvaret av logistikcentrum, kommandocentraler, flygbaser och städer. Ryssland kan också trappa upp konflikten genom att på nytt försöka dra in Belarus i kriget, sätta in mer nordkoreansk trupp, rekrytera utländska legosoldater eller inleda en massmobilisering. En nyckelfråga inför 2027 är om Ryssland kan genomföra dessa och liknande planer innan ukrainska attacker stör dem.

Hybridaktioner i Europa väntas öka. Maskerade soldater på ett fartyg som misstänks tillhöra den ryska så kallade skuggflottan, här vid Frankrikes Atlantkust. Foto: Mathieu Pattier/AP/TT

När det gäller eskalering med massförstörelsevapen har Ryssland redan använt metoder som närmar sig användningen av sådana vapen. Landet har attackerat ukrainska kärnkraftverk, förstört den enorma Kachovka-dammen vid floden Dnepr (Dnipro) och använt giftiga kemikalier. Västvärldens reaktioner på dessa överträdelser har varit dämpade, vilket ökar sannolikheten för ytterligare upptrappning.

Framför allt kommer Moskva att fortsätta med sina kärnvapenhot, eventuellt genom att revidera sin militära doktrin, såsom man gjorde 2024, eller genomföra övningar med krigsmateriel som kan bära kärnvapen. Ett kärnvapenprov på en plats som ögruppen Novaja Zemlja i norr, omkring 150 mil från Kiruna, skulle innebära en ny fas i dessa hot. Alternativ som leder till mer direkt eskalering inkluderar nya attacker mot civila kärnkraftsanläggningar, en demonstrativ kärnvapenexplosion i ett obebott område i Ukraina eller – som det mest extrema alternativet – användning av ett så kallat taktiskt kärnvapen mot ukrainska styrkor eller civila.

Chocka Nato och EU?

En upptrappning med massförstörelsevapen medför dock två stora risker för Ryssland. För det första skulle ett brott mot det 80-åriga tabuet mot kärnvapen störa det globala säkerhetssystemet. Det skulle därmed kunna utlösa allvarliga världsomspännande motreaktioner, bland annat från Kina och Indien, vilket skulle undergräva Rysslands strategiska ställning.

Polen beskyller Ryssland för sabotage mot järnvägen i november 2025. Här besöker premiärminister Donald Tusk (t h) platsen för sabotaget. Foto: AP/KPRM/TT

För det andra har Ukraina visat att man har förmågan att slå till djupt in i Ryssland. Om Kreml använde massförstörelsevapen och den internationella reaktionen skulle uppfattas som otillräcklig, skulle Ukraina kunna överväga att utveckla förmågor för vedergällning, däribland ”smutsiga bomber”, det vill säga konventionella stridsspetsar med radioaktivt material från sina kärnkraftverk. Även om en sådan vedergällning skulle vara mindre kraftfull än en fullskalig kärnvapenmotattack, skulle radioaktiv kontaminering av ryskt territorium få allvarliga konsekvenser för Ryssland.

I hela Europa har tanken på att Ryssland skulle kunna trappa upp konflikten genom en militär framryckning bortom Ukraina nyligen blivit ett hett ämne. Enligt logiken i detta scenario skulle en konventionell rysk attack i exempelvis Östersjö- eller Svartahavsregionen kunna syfta till att chocka Nato och EU så att de minskar sitt stöd till regeringen i Kyjiv. En sådan attack skulle dock kunna få den motsatta effekten och leda till ökat europeiskt stöd för Ukraina.

Svårt peka ut skyldiga

Framför allt skulle den kunna utlösa artikel 5 i Natos Washingtonfördrag och artikel 42.7 i EU:s Lissabonfördrag. Därmed skulle Ryssland dras in i ett tvåfrontskrig mot väst och Ukraina – ett utfall som skulle gynna Kyjiv snarare än Moskva. Av dessa skäl är en konventionell militär attack mot Nato- eller EU-territorium osannolik.

Rättstekniker med antibombrobot intill ett ukrainskt flygplan i Leipzig i östra Tyskland, där en drönare med en sprängladdning upptäcktes i augusti 2026. Foto: Hendrik Schmidt/DPA via AP/TT

Å andra sidan ökar redan hybridattackerna i Europa och de kommer sannolikt att intensifieras ytterligare. Ryssland kommer sannolikt att öka sina  attacker mot försvarsindustrin, logistikcentrum, järnvägar, flygplatser och hamnar, samt cybersabotage, GPS-störningar, luftrumsintrång, drönarintrång och desinformationskampanjer inför val.

Eftersom det sällan är så lätt att slå fast vem som ligger bakom sådana operationer är det svårt att lägga skulden på Ryssland och komma fram till hur man lämpligast bör svara på dem. Hittills saknar Nato och EU tillräckligt många i förväg överenskomna motåtgärder som kan aktiveras innan den ökande osäkerheten blir en fördel för Ryssland.

Sammanfattningsvis är Kremls mest radikala sätt att trappa upp – användning av massförstörelsevapen i Ukraina eller en konventionell attack mot en medlemsstat i Nato – också de som även för Ryssland är farligast och mest kostsamma. Moskvas mest troliga sätt att eskalera på är därför ännu mer terrorbombning mot ukrainsk civil infrastruktur och ökad hybridkrigföring mot Europa.

Översättning: Ola Westerberg