Handelskrig hotar mellan EU och Kina

Omkring 10 miljarder kronor om dagen. Så mycket större var EU:s import från Kina än exporten dit under 2025. För den som arbetar i europeisk industri kan utvecklingen i förlängningen leda till att man förlorar jobbet. I sitt tal om tillståndet i unionen den 16 september 2026 beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att utvecklingen har nått en brytpunkt. Den “andra Kinachocken” är här och hotar, enligt henne, att avindustrialisera Europa. Hon gjorde samtidigt klart att unionen kommer att använda “alla verktyg till sitt förfogande” för att balansera relationen.

– Ord är bra. Men handling är bättre, sade von der Leyen inför det samlade EU-parlamentet.

I Bryssel betraktas utvecklingen som ohållbar och unionen har gett Peking fram till oktober på sig att visa konkreta resultat. Den ”första Kinachocken” följde efter landets inträde i Världshandelsorganisationen (WTO) 2001. Den handlade framför allt om en kraftig importökning av billigare varor, som kläder och leksaker. Den nya chocken ser helt annorlunda ut. Den här gången är det i stället Europas avancerade industri som utsätts för tryck.

Bakom motsättningarna finns stora förändringar av den kinesiska ekonomin. Kina har på ett par årtionden gått från att vara världens fabrik för billiga konsumtionsvaror till teknologisk och industriell stormakt. Landet står i dag för omkring en tredjedel av världens tillverkning och har byggt upp en enorm produktionskapacitet inom bland annat elbilar, solceller och batterier. När produktionen växer snabbare än efterfrågan i det egna landet söker sig överskottet ut på världsmarknaden. Där pressas priserna och europeiska företag får allt svårare att konkurrera.

"Andra Kinachocken" är här, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i sitt tal nyligen om tillståndet i unionen. Foto: Pascal Bastien/AP/TT

Samtidigt djupnar Europas beroende av Kina inom flera viktiga områden. En analys från EU-kommissionen visar att Kina är den främsta leverantören av omkring en tredjedel av de produkter där unionen är beroende av länder utanför EU. För vissa läkemedel, kemikalier och råvaror överstiger beroendet 90 procent.

Sedan 2023 driver EU därför en politik för så kallad riskminimering, eller de-risking. Målet är inte att helt frikoppla den europeiska ekonomin från Kina, utan att minska de specifika beroenden som utgör hot mot unionens ekonomiska säkerhet. Det kan handla om att minska beroendet av Kina för exempelvis solpaneler, elbilsbatterier och halvledare.

Riskminimeringspolitiken har dock inte varit någon framgång, och talet om beroenden och handelsbalans har nu fått sällskap av farhågor om avindustrialisering. Bland annat i Tyskland, Europas största industrination, ökar oron för att produktion och arbetstillfällen ska försvinna permanent. Det som står på spel i EU-Kina-relationen är alltså i allt högre grad Europas framtid som industriregion. 

Upptrappning från Bryssel 

Detta är bakgrunden till Bryssels hårdnande ton mot Peking under året. När EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič mötte sin kinesiske motsvarighet Wang Wentao i juni klargjorde han att “status quo inte längre är ett alternativ”. På uppmaning av medlemsländerna har parterna inlett nya handelsförhandlingar under sommaren, men läget är ansträngt.

Kina är dominanten inom sol- och vindkraft. Foto: Ng Han Guan/AP/TT

En avgörande förändring bakom det höjda tonläget är att Tyskland har börjat röra sig mot en hårdare linje. Landet har länge bromsat mer långtgående EU-åtgärder av rädsla för konsekvenserna för den egna industrin och handeln med Kina. Men när tyska företag pressas allt hårdare av kinesisk konkurrens har hållningen i Berlin omprövats. Ett tydligt tecken på omsvängning kom i september, när förbundskansler Friedrich Merz meddelade att Tyskland kommer att stödja EU-åtgärder mot vad han beskriver som Kinas “orättvisa” handelsmetoder.

Det har gjort att kommissionen har en tuffare inställning inför höstens förhandlingar. EU har satt oktober som tidsfrist för konkreta framsteg och Šefčovič väntas då resa till Kina. Om Peking inte visar resultat har han varnat för att trycket på “hårdare åtgärder” då kommer att öka.

Om parterna inte når en överenskommelse kan EU trappa upp sitt befintliga handelsskydd genom bland annat nya tullar, antidumpningsåtgärder och utredningar mot kinesiska företag som misstänks ha mottagit snedvridande stöd från staten.

Anställda protesterar vid Volkswagens fabrik i Zwickau i Tyskland. Biltillverkaren ska skära ned med 100 000 jobb. Foto: Jan Woitas/DPA via AP/TT

Längst bak i arsenalen finns unionens så kallade handelsbazooka, som är utformad för att slå tillbaka mot ekonomiskt tvång från ett annat land. Verktyget ger möjlighet att begränsa kinesiska investeringar, handel och möjlighet för kinesiska företag att delta i offentliga upphandlingar på EU:s inre marknad. Bazookan har dock aldrig använts. 

Kina kan slå tillbaka 

Kina har flera möjligheter att slå tillbaka. Peking har redan svarat på tullar mot kinesiska elbilar med att införa tullar mot konjak, fläsk och mejeriprodukter från Europa. Om konflikten fördjupas skulle fler riktade handelshinder mot europeisk export kunna följa.

Dessutom finns ett betydligt känsligare verktyg i de leveranskedjor där EU fortfarande är beroende av Kina. Under 2025 skärpte Peking sina exportkontroller på så kallade sällsynta jordartsmetaller, vilka utgör viktiga komponenter i allt från vindkraftverk och elbilar till telefoner, som en del av handelskonflikten med USA. Restriktionerna skapade även störningar och problem för Europa.

Efter en överenskommelse med Washington sköts de nya reglerna upp till november 2026, vilket tidsmässigt ligger nära EU:s förhandlingar med Kina. Om det tillfälliga stoppet löper ut utan en ny överenskommelse får Peking ytterligare möjligheter att begränsa tillgången till råvaror och teknik som är avgörande för europeisk industri. 

Kina kan strypa export av så kallade sällsynta jordartsmetaller som används i mycket modern teknik. De är egentligen inte ovanliga, men hett eftertraktade och kostsamma att bryta. Ill: Shutterstock/TT

Kina kan också försöka utnyttja splittringen inom EU. Medlemsländerna har olika ekonomiska intressen i Kina och inte samma syn på hur hårt unionen bör gå fram. Europeiska företag med omfattande verksamhet i landet riskerar samtidigt att mötas av kinesiska motåtgärder. Kinas handelsdepartement har exempelvis varnat att det kan inleda egna utredningar mot EU eller europeiska företag, som svar på restriktioner mot kinesiska företag.

Förändrad geopolitisk spelplan 

Upptrappningen av handelskonflikten sker i ett skakigt geopolitiskt läge. Pekings nära relation till Moskva och stödet till Ryssland har under kriget mot Ukraina länge försämrat relationen till Europa. Samtidigt riktas USA:s uppmärksamhet alltmer mot Mellanöstern och kriget med Iran.

I Peking kan detta uppfattas som att handlingsutrymmet har ökat. Kina står starkare än tidigare både industriellt och teknologiskt och kan uppträda mer självsäkert. Ett eventuellt handelskrig mellan EU och Kina innebär därför mer än enbart tullar och andra handelshinder. Det visar också hur handel och ekonomiska beroenden kan användas som verktyg för att sätta press på andra stater. Hur en sådan konflikt slutar blir ett viktigt mått på hur ett växande Kina kan använda ekonomisk styrka för att stärka sin globala politiska ställning, och vilka möjligheter ett splittrat väst har att värna sina intressen i denna nya verklighet.