Huggsexan i Sydkinesiska havet

Bland atoller och korallrev i det tropiska havet utspelar sig en av världens potentiellt farligaste konflikter. Gränsdragningen mellan de kringliggande länderna har i årtionden skapat motsättningar som tillspetsats sedan olja hittades under havsbotten på 1970-talet. I konflikten står Kina, som gör anspråk på 90 procent av havsområdet, mot sydostasiatiska länder, främst Filippinerna och Vietnam men även Taiwan, Malaysia, Brunei och på senare tid också Indonesien.

Nicholas Olczak. Foto: UI

Konflikten har tydligt trappats upp under 2020-talet, säger Nicholas Olczak som är forskare vid institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer vid Stockholms universitet och knuten till Utrikespolitiska institutets Asienprogram.

– Orsakerna är många och komplexa. Maktskiftet i Filippinerna 2022 då den mer Kinavänlige presidenten Rodrigo Duterte ersattes av den USA-allierade Ferdinand Marcos är en viktig orsak. För Vietnam handlar det om minskat intresse för Kinas Sidenvägsinitiativ [BRI, ett enormt internationellt infrastrukturprogram, red anm] samt ett närmande till västländer och Filippinerna. Trumpadministrationen i USA har haft en påverkan, exempelvis genom utrikesminister Marco Rubios besök i Filippinerna i somras, vilket verkligen upprörde Peking, säger Olczak.

Sydkinesiska havet är strategiskt placerat mellan Kina och Sydostasien – och vidare norrut till Östasien och söderut till Indien och resten av världen. Det ger havet en central betydelse för internationell handel; närmare en fjärdedel av världens sjöfart passerar där. Lika viktigt är att havet är rikt på olja, fossilgas och fisk.

Vietnam jobbar i det tysta

De häftigaste konfrontationerna utkämpas vid Spratlyöarna mellan Kina och Filippinerna, men under de senaste åren har även Vietnam börjat göra starkare motstånd mot Kina. Vietnam har höjt sin profil genom att bygga nya öar och bygga ut gamla. Satellitbilder från Asia Maritime Transparency Initiative (AMTI), ett amerikanskt forskningsinitiativ som övervakar och analyserar maritima konflikter i Asien, från 2024 visar hur Vietnam bygger ut vid Spratlyöarna.

Konfrontativt till havs. Kinas kustbevakning skjuter med vattenkanon på ett skepp från Filippinernas fiskerimyndighet nära ett omtvistat rev. Foto: NTF-WPS via AP/TT

Samtidigt har Vietnam nära samarbete med Kina och landets president To Lam försökte lägga sordin på konflikten vid ett besök i Peking tidigare i år då tongångarna var försonliga. Vietnam har under 2020-talet ökat samarbetet med Kina inom handel och infrastruktur och enades 2024 om att öka försvars- och säkerhetssamarbetet.

Men ute på havet lägger Vietnam, liksom Kina och Filippinerna, sand runt rev och skapar nya hamnar. AMTI uppskattar att Vietnam har ungefär hälften så mycket konstgjord mark i Sydkinesiska havet som Kina. Och liksom Kina bygger man militär infrastruktur på den nyvunna marken.

Enligt AMTI-chefen Gregory B Poling har Vietnam medvetet låtit konflikten i medier utspelas mellan Kina och Filippinerna.

– Men ute på vattnen har vi sett att vietnameserna är mer villiga att utmana Peking. Som ett resultat har kineserna oftast backat från att till exempel försöka hindra vietnameserna från att borra efter olja och gas, säger han i en BBC-intervju.

Protest i Filippinerna mot Kinas enligt demonstranterna olagliga aktiviteter i Sydkinesiska havet som de kräver ska tas upp i Internationella domstolen (ICJ). Foto: Aaron Favila/AP/TT

Poling får medhåll av Ray Powell, ledare för Sealight, en amerikansk forsknings- och analysorganisation som övervakar så kallade gråzonsaktiviteter till havs, särskilt i Sydkinesiska havet.

– Vietnam har dragit fördel av Kinas fokus på Filippinerna.

Även om incidenter med Kina ofta har tonats ned av den vietnamesiska regeringen, har nationalistiska strömningar i opinionen ibland fått utlopp. När Kina 2014 placerade en oljerigg i Vietnams ekonomiska zon vid Paracelöarna bröt antikinesiska protester ut. Flera personer dödades och Kina evakuerade tusentals medborgare.

Dom utan praktisk betydelse

År 2009 trappades motsättningarna i Sydkinesiska havet kraftigt upp när Kina för första gången offentligt presenterade sin karta med den så kallade niostreckslinjen (The Nine Dash Line) inför FN. Den lade man fram sedan Vietnam och Malaysia hade vänt sig till FN:s havsrättskonvention (Unclos) för en lösning på konflikten. Kina har i årtionden använt denna karta för att markera sitt anspråk på nästan hela Sydkinesiska havet, även delar som ingår i andra länders exklusiva ekonomiska zoner såsom de är definierade av Unclos.

Enligt en dom från 2016 i en skiljedomstol (Permanent Court of Arbitration, PCA, tillsatt enligt Unclos) saknar Kinas stora anspråk på havsrättigheter legitimitet. Domen slår fast att niostreckslinjen kränker Filippinernas rätt till en exklusiv ekonomisk zon i väster.

Domen är en viktig principseger för Filippinerna, men i praktiken har den inte inneburit någon förändring, eftersom Peking inte accepterar den. Kina hävdar historisk rätt till havsområdet som man anser att man måste kontrollera för att skydda sina handelsvägar och sitt försvar.

– Kina hänvisar till historiska kartor och andra dokument som ska visa att kineser bott på öarna i sekler och seglat i vattnen runt dem. Vietnam framför liknande motiveringar. Filippinerna betonar i stället ögruppernas geografiska närhet, säger Nicholas Olczak.

Kustbevakning och fiskebåtar

Konkurrensen om vattnen kring i stort sett obebodda öar och rev leder till konfrontationer mellan fiskebåtar, marinfartyg och kustbevakning. Fartyg rammar och kör bort varandra, fiskebåtar beslagtas. Det händer att fiskare och soldater skadas.

På nybyggda öar och rev, samt utökad areal på existerande öar, byggs små baser med luftvärn, landningsbanor för flyg och andra militära strukturer. Länderna patrullerar med båtar och flyg.

Vietnamesiska fiskebåtar har attackerats av kinesiska fartyg. Men Vietnam flyttar också fram sina positioner. Foto: Linh Pham/The New York Times/TT

Sedan 2010-talet har Filippinerna protesterat ett otal gånger mot att Kina har ett stort antal övervakningsfartyg, flygplan och fiskebåtar utanför det omstridda revet Scarborough Shoal i filippinsk ekonomisk zon. De kinesiska båtarna använder ibland vattenkanoner för att mota bort filippinska fiskare.

Mot slutet av 2010-talet uppdagades det att Kina även anlagt robotförsvar, landningsbanor och militära radar- och kommunikationsfaciliteter på Paracel- och Spratlyöarna. Därtill började Kina med kryssningstrafik i dessa farvatten 2017 och flera militära övningar har också hållits i området.

Geopolitisk betydelse

Sydkinesiska havets roll i global handel ger det också geopolitisk betydelse, som växte snabbt när USA med allierade under 2000-talets första årtionde uttalade ett ökat intresse för Öst- och Sydasien, en följd av Kinas växande styrka i regionen. Konflikten fick internationell uppmärksamhet.

Kinas ovilja att hantera gränskonflikterna genom internationell tvistlösning, och i stället sträva efter egna, enskilda avtal med andra länder om exempelvis gemensam oljeutvinning skärper situationen. Kinas agerande har gjort att motparterna i ökad utsträckning sökt stöd hos USA, som riktar kritik mot Pekings militarisering av området. Amerikanska militärfartyg har plöjt Sydkinesiska havet i särskilda operationer för att värna om ”navigationsfriheten”, ett sätt att hålla havet öppet för internationell sjöfart.

I takt med att denna så kallade indopacifiska region hamnat mer i geopolitiskt fokus har USA närmat sig främst Japan och Australien. Filippinernas nära band till USA under president Marcos har också resulterat i ett omfattande försvarsavtal, vilket bland annat ger USA tillgång till fyra nya baser i Filippinerna.

Delegater applåderar att San Francisco-avtalet undertecknas 1951 efter andra världskriget. Samtidigt sås fröet till konflikten i Sydkinesiska havet. Foto: AP/TT

Filippinerna har byggt ett brett nätverk av allierade, med USA, Japan och Australien i centrum. Tillsammans utgör de fyra Squad, ett praktiskt samarbete för att stärka säkerheten i indopacifiska regionen. Även USA har båtar och flyg i området. EU antog en strategi för det indopacifiska området 2021 och enstaka besök av nederländska, franska och tyska fregatter görs. Länder som Filippinerna och Indonesien söker även nya partner bland medelstora länder som Australien, Indien och Japan.

Dialog och diplomati

Länderna försöker hålla den spända situationen i schack med regelbunden dialog och diplomati. Förhandlingar pågår mellan Kina och den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean om att upprätta en uppförandekod för det omtvistade området, men de har hittills strandat på att Aseanmedlemmar som inte är inbegripna i konflikten, som Laos, Kambodja och Thailand, inte vill stöta sig med Kina i onödan.

– En permanent lösning på konflikten är svår att se. Men alla länderna har i grunden starka ekonomiska intressen av att samarbeta, vilket också skett under lugnare perioder. Kinavänliga ledare i Sydostasien kan spela en viktig roll. Det skulle också kräva ett mer försiktigt förhållningssätt från USA:s sida, säger Nicholas Olczak, forskare vid Stockholms universitet.

Hittills har inga regelrätta strider utkämpats, men med ökad militarisering växer risken för oavsiktliga incidenter med påföljande upptrappning, i synnerhet om dödsoffer krävs. Risken finns att Sydostasien destabiliseras av spänningarna. Energikrisen från 2026 har fått sydostasiatiska länder att vilja producera mer egen olja och gas – en skatt som finns på Sydkinesiska havets botten.