Ytterhöger kan äventyra Ukrainastöd

Mycket ser ut att gå Rysslands och Vladimir Putins väg just nu. Inte bara president Donald Trumps beslut att lätta på sanktionerna mot Ryssland och på nytt kasta skulden på offret i konflikten i stället för förövaren.

En aspekt av de exempellösa framgångarna för Alternativ för Tyskland (AFD) i höstens delstatsval som fått lite uppmärksamhet, är partiets inställning i Ukrainafrågan och vilken betydelse den kan få för krigets utveckling.

AFD:s uppfattning är att Tyskland omedelbart ska upphöra med allt militärt stöd till Ukraina eftersom man anser att det bara förlänger kriget. I stället bör Tyskland verka för en snabb fred även om det skulle innebära svåra territoriella eftergifter för Ukraina.

Dessutom anser man att Tyskland snarast möjligt bör börja importera billig gas igen från Ryssland i syfte att rädda den tyska industrins konkurrenskraft och minska hushållens energikostnader.

AFD vill på nytt bygga nära vänskapsrelationer med Ryssland.

Skakigt för Merz

Än så länge befinner sig partiet inte i en position där det direkt kan påverka beslut om Tysklands ekonomiska och militära stöd till Ukraina. Men i takt med att AFD:s stöd hos de tyska väljarna ökar växer också partiets möjlighet att indirekt påverka hjälpen till Ukraina.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz hedrar de stupade i Ukraina. Foto: Dan Bashakov/AP/TT

På pappret är det flera år kvar till nästa ordinarie val till förbundsdagen men, med tanke på hur skakig förbundskansler Friedrich Merz ställning och hans koalition med Socialdemokraterna är, vore det ingen överraskning med ett nyval under nästa år.

I nästan alla opinionsmätningar är AFD största parti. Än så länge har den så kallade brandväggen mot partiet hållit. Samtliga partier vägrar att regera med eller samarbeta med AFD. Men frågan är hur länge den linjen håller ifall AFD blir största parti. 

Problemet för Ukraina är att den mjuka inställningen mot Putin inte bara gäller AFD. Vänsterpartierna Die Linke och BSW är också emot stödet som går dit. BSW:s ledare Sarah Wagenknecht gick till val på att sluta skicka vapen till Ukraina och avskaffa den ekonomiska uppbackningen.

Även inom det socialdemokratiska regeringspartiet, SPD, finns det liknande stämningar. En högljudd minoritet menar att Ryssland ligger där det ligger och att Tyskland på sikt riskerar att hamna i krig med ryssarna om man fortsätter ge så kraftig militärt hjälp till Ukraina.

Största stödet

Den förre socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröder, personlig vän med Vladimir Putin, är fortfarande med i partiet och lobbar för Ryssland. Antikrigsrörelsen i Tyskland är mycket stark.

En opinionsmätning i september beställd av public service-kanalen ARD visar att 42 procent av tyskarna tycker att vapenstödet till Ukraina är för omfattande. Bland väljarna i östra Tyskland, där AFD är som störst, har 54 procent den uppfattningen.

En majoritet av tyskarna är fortfarande för vapenhjälpen men de har stadigt blivit färre. Det behövs inga stora svängningar för att en majoritet ska ifrågasätta stödet.

Gamla kompisar. Rysslands president Vladimir Putin och Tysklands dåvarande förbundskansler Gerhard Schröder år 2000. Foto: Jockel Finck/AP/TT

Tyskland står i absoluta tal för det största stödet till Ukraina. Tyskland är också ett av få länder som hittills har fått klartecken av USA att tillverka missiler till luftförsvarssystemet Patriot. Man har lovat att ge en del av dessa till Ukraina som är i skriande behov av dem för att försvara sig mot Rysslands nästan dagliga angrepp.

Så en förändring i den tyska inställningen skulle få stora konsekvenser för Ukraina.

Men Tyskland är inte det enda land i Europa där stödet till Ukraina hotas.

I vår är det presidentval i Frankrike. Om man litar på opinionsmätningarna är det mer eller mindre givet att landets nästa president heter Marine Le Pen, ledare för det högerpopulistiska partiet Nationell samling. De flesta bedömare anser att de våldsamma protesterna som har skakat Frankrike den senaste tiden spelar Le Pen i händerna ytterligare.

Ryssvänliga toppkandidater

De mittenkandidater som ställer upp anses vara alltför nära förknippade med den impopuläre presidenten Emmanuel Macron för att ha en chans.

Le Pen har tonat ned det tidigare öppna stödet för Vladimir Putin men partiet är emot fortsatt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Hennes främsta utmanare enligt opinionsmätningarna är Jean Luc Melenchon, ledare för vänsterpartiet Det okuvliga Frankrike. Han är om möjligt ännu mer ryssvänlig än Le Pen.

Stöd ännu så länge. Eiffeltornet på Ukrainas självständighetsdag den 24 augusti 2026. Foto: Aurelien Morissard/AP/TT

I dagsläget är den mest troliga utgången att Le Pen och Melenchon möts i den andra valomgången och att någon av dem därför väljs till president. Ett mardrömsscenario för EU och för Ukraina.

Tyskland är EU:s största ekonomi. Frankrike är den näst största. Men båda hackar betänkligt. Motorn i den tyska ekonomin, den tyska bilindustrin, pressas hårt av import av billiga elbilar från Kina. Frankrike dras med en gigantisk statsskuld på 120 procent av BNP. Den hotar att öka ytterligare om Le Pen vinner valet och gör allvar av sin uppfattning att pensionsåldern bör sänkas. Detta samtidigt som medborgarna upplever att deras pengar räcker till allt mindre. I både Tyskland och Frankrike ökar risken att Ukrainastödet ifrågasätts av ekonomiska skäl.

På Putins villkor?

Hittills har EU:s stöd till Ukraina bara ifrågasatts av mindre länder som Ungern, under Viktor Orbáns tidigare styre. Det har gått att runda på olika sätt. Om Tyskland och Frankrike motsätter sig fortsatt stöd blir det däremot omöjligt att få igenom det i EU. Både sanktioner och ekonomiskt stöd kräver enhälliga beslut i unionen. Stryps pengarna till Kyjiv (Kiev) och sanktionerna mot Ryssland hävs får det katastrofala följder för Ukraina och kan tvinga fram en fred helt på Putins villkor.

Italiens högerpopulistiska premiärminister Giorgia Meloni har varit förvånansvärt konsekvent i sitt stöd för Ukraina. Sannolikt mest för att bevara de goda relationer hon har byggt upp med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Utan Tyskland och Frankrike skulle EU:s stöd vara omöjligt, anser skribenten. President Volodymyr Zelenskyj vid sidan av Antonio Costa, ordföranden för EU:s stats- och regeringschefer, och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vid unionens toppmöte i oktober 2026. Foto: Omar Havana/AP/TT

Men även i Italien pågår en ur Ukrainas synvinkel oroande utveckling. Partiet Lega som ingår i regeringen har en betydligt mer Putinvänlig inställning än Melonis Italiens bröder. Nyligen bröts sig ex-generalen Roberto Vannacci lös från Lega och bildade ett eget parti med huvudfråga att avsluta stödet till Ukraina (och deportera illegala invandrare). Han har snabbt fått starkt stöd i opinionsmätningarna.

Över 40 procent av italienarna är emot de kraftigt ökade försvarsutgifterna.

Italien är EU:s tredje största ekonomi. Inom ett år ska det hållas val.

Det senaste året har vi sett en kraftig ökning av vad som misstänks vara ryska så kallade hybridattacker i Europa. Att listan över utsatta länder toppas av Tyskland, Polen och Frankrike är ingen slump. Putin riktar medvetet in sig på länder där befolkningen redan är splittrad om stödet till Kyjiv, i hopp om att effekten så småningom ska bli att stödet minskar eller upphör helt.

Hybridkrig ska gynna ytterhöger

Hybridattackernas syfte är att skrämma befolkningen i de länder där de utförs och undergräva tilliten till de styrande partierna. Tanken är att det ska gynna högerpopulistiska och ofta ryssvänliga partier som AFD och Nationell samling. Det är naturligtvis ingenting som händer över en natt. Putin hoppas att en långvarig utnötning och långsam upptrappning ska ge resultat.

Efter incidenten med en drönare laddad med sprängmedel, som upptäcktes på flygplatsen i Leipzig, tog Tyskland det ovanliga steget att direkt peka ut Ryssland som skyldigt. Men i de flesta fall är det svårt att säkra konkreta bevis. Vilket gör att de som gillar Putin och Ryssland kan välja att lita på ryska förnekanden som rutinmässigt kommer så fort väst anklagar Kreml för att ligga bakom en specifik aktion.

Foto: Shutterstock/TT

Ryssland och Europa spelar efter helt olika regelböcker. Medan Europa försöker upprätthålla traditionella normer för internationellt umgänge mellan stater bryter Ryssland rutinmässigt mot internationella konventioner.

Västerländska underrättelsetjänster har på senare tid varnat för att Ryssland redan inom några månader skulle kunna testa Natos artikel fem, den som säger att ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot alla. Det skulle exempelvis kunna ske genom ett mindre angrepp mot någon av de baltiska staterna.

Billiga gråzonsattacker

Mer troligt är att Ryssland i stället intensifierar sitt hybridkrig. Det är både billigare och mer effektivt för att så split inom Nato.

Gråzonsattackerna är något Ryssland enkelt kan förneka och därmed sprida osäkerhet om vem som ligger bakom. Hybridkriget ökar trycket på Europas regeringar och riskerar att undergräva viljan att fortsätta stödja Ukraina. Det är snarare det som Putin vill uppnå än att riskera att hamna i ett öppet krig med Nato.

Putin får dessutom draghjälp av president Donald Trumps alltmer öppet fientliga inställning till Ukraina. Risken är att allt fler européer i längden tvekar om stödet till Ukraina när USA lierar sig mer med Putin, eftersom chansen till ett för Europa och Ukraina bra slut på kriget då minskar.