Hur USA:s Ukrainapolitik kan ändras efter valet

Demokratiska partiets överraskande stora seger i det amerikanska mellanårsvalet drevs främst av inhemska ekonomiska frågor. Men konsekvenserna av den segern, och det avståndstagande från Donald Trumps presidentskap som den står för, lär kunna få enorm betydelse för den euroatlantiska alliansen och för Rysslands aggression mot Ukraina.

De majoriteter som Demokraterna har uppnått i senaten (55 eller 56 senatorer av 100) och i representanthuset (cirka 260 av 435 mandat) ger partiledningen handlingsutrymme och marginaliserar inflytandet från en handfull yttervänsterpolitiker. Dessutom innebär Demokraternas seger att de utskott i kongressen som hanterar utrikesfrågor, försvar och anslag kommer att ledas av långvariga atlantister – vänner av transatlantiskt samarbete – och förespråkare för militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina.

Lika viktigt är att återuppbyggnaden av en tvärpolitisk, pro-ukrainsk och pro-atlantisk utrikespolitik kommer att underlättas av att de republikaner som väntas bli ledande företrädare för sitt parti i försvars- och utrikesutskotten anser att Ryssland utgör ett direkt hot mot den euro-atlantiska säkerheten. En sådan samarbetsanda över partigränserna i nationella säkerhetsfrågor skulle också kunna gynnas av en begynnande strid om riktningen för Republikanska partiet efter Trump. En förnyelse där traditionella republikaner i frågor som rör nationell säkerhet kommer att ställas mot Maga-isolationister.

Tidigare gav USA stort stöd till Ukraina, bland annat i form av det viktiga luftvärnssystemet Patriot. Men nu måste det köpas, i den mån det är tillgängligt, med europeiskt stöd. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Det ideala för Europa vore om den nya ledningen i kongressen kan övertyga president Trump att överge sin politik för samarbete med Ryssland och sluta vara fientlig mot europeiska och euroatlantiska institutioner. Men om det misslyckas – vilket mycket väl kan hända – finns det många lagstiftningsmekanismer som kongressen kan använda för att ändra Ukrainapolitiken och stärka USA:s åtaganden gentemot sina långvariga allierade.

Så kan det gå till

En sådan mekanism är att knyta finansiering av specifika mål till större lagförslag som är av högsta prioritet för presidenten. Detta skulle till exempel kunna innebära att ny finansiering för Ukrainas militära behov, eller sanktioner mot Ryssland, kopplas till den årliga samlade försvarsbudgeten eller till avgörande inhemsk budgetfinansiering. Under sådana omständigheter – om huvudförslaget uppfyller många av presidentens politiska mål – är det inte troligt att han skulle utöva sin vetorätt.

I senaten krävs vanligtvis att minst 60 ledamöter samtycker till att ett lagförslag går till omröstning. Med så många som upp till 56 röster i ryggen skulle Demokraterna bara behöva uppbackning från en handfull moderata republikaner för att lyckas med det. Och bland dessa moderata republikaner är många oeniga med Trumps hållning gentemot Ryssland, Ukraina och övriga Europa.

Jon Ossoff, demokratisk senator från Georgia, hör till dem som är starkt kritiska till ekonomiska förbindelser med Ryssland. Foto: Mike Stewart/AP/TT

Några av dessa republikaner, som hittills har varit tysta, kan i dag känna sig friare att agera och yttra sig i takt med att Trumps makt avtar. De viktigaste republikanska senatorerna när det gäller nationell säkerhet, Roger Wicker och James Risch, är övertygade atlantister och stödjer Ukraina. Det gör även Republikanernas nuvarande ledaren i senaten, John Thune.

Mycket kommer att bero på den uppkommande striden om Republikanska partiets hjärta, själ och inriktning efter Donald Trump. Men det finns också utsikter till att kongressen ibland kommer att kunna samla de två tredjedels majoriteter över partigränserna i viktiga frågor som krävs för att sätta sig över ett veto från presidenten. Utöver militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina skulle sådana ”vetosäkra” majoriteter kunna uppstå till stöd för att strypa finansieringen av kriget mot Iran, eller för att upphäva Trumps tullar som många anser skadar ekonomin och driver på inflationen.

Korruption och intressekonflikter

Det finns ytterligare skäl till möjlig förändring i administrationens Rysslands- och Ukrainapolitik. De främsta förespråkarna för Trumps proryska inriktning, svärsonen Jared Kushner och sändebudet Steve Witkoff, kommer sannolikt att utsättas för påtryckningar från utskott som utreder deras sammanblandning av personliga affärsintressen med diplomati. Redan nu har framväxande demokratiska ledare, som senator Jon Ossoff från Georgia, kritiserat de ekonomiska relationerna med Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Ryssland, samt antytt att kommersiella intressen och personlig vinning skadar USA:s utrikespolitiska intressen.

Samtal i Abu Dhabi. Ryske presidentrådgivaren Jurij Usjakov, USA:s särskilda sändebud Steve Witkoff, president Trumps svärson Jared Kushner, ryske presidentrådgivaren Vladimir Medinskij och den ryska investeringsfondens vd Kirill Dmitrijev. Foto: Vyacheslav Prokofiev/TT

Opinionsundersökningar före valet visade att korruption och intressekonflikter inom Trumps inre krets var bland de viktigaste frågorna som ledde till Republikanernas nederlag. Demokraterna – liksom republikaner som vill frigöra sitt parti från Trumps grepp – kommer sannolikt att utnyttja utskottsutredningarna och göra denna fråga till ett vapen i sina försök att mildra presidentens utrikespolitiska inriktning.

Demokratiska lagstiftare har gjort klart att de är för en förnyelse av vissa former av direkt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Om det inte sker något genombrott i Trumps hittills resultatlösa försök att förhandla fram ett slut på kriget, kommer sådana lagstiftningsinitiativ sannolikt att genomföras när försvarsbudgeten debatteras och utformas under den pågående lame duck-sessionen.

Vad gör Ryssland nu?

Ryssland anar redan vad som kan komma. Dagarna efter det amerikanska mellanårsvalet har ryska medier talat om sannolikheten att maktförskjutningen kan stoppa Trumps planer på ekonomiskt samarbete mellan USA och Ryssland. Det finns en känsla av att de kommande två månaderna [tills den nyvalda kongressen samlas efter årsskiftet, red anm] utgör ett allt snävare fönster av möjligheter att förhandla fram ett slut på kriget på villkor som är gynnsamma för Kreml.

Det innebär att de kommande veckorna blir ännu ett prov på Putins avsikter. Om han inte försöker sluta ett rationellt fredsavtal nu kommer han att möta ett betydligt svårare politiskt klimat i USA år 2027. Opinionsundersökningar visar att den amerikanska allmänheten sympatiserar med Ukraina och är fientligt inställd till Vladimir Putins Ryssland. Detta kommer att stärka förtroendet för hökarna inom Demokratiska partiet och deras republikanska meningsfränder.

Demokraternas seger innebär ett huvudbry för Kreml. Foto: Pavel Bednyakov/AP/TT

Mot denna bakgrund kommer de senaste rapporterna om president Trumps försök att förhandla fram ett omfattande europeiskt säkerhetsavtal med Ryssland, som en del av en bredare lösning på kriget i Ukraina, sannolikt att möta överväldigande motstånd från den nya kongressen.

Återuppbygga förtroende?

Under de senaste två åren har Donald Trump bedrivit en oberäknelig utrikespolitik, som har urholkat förtroendet hos USA:s traditionella allierade i den demokratiska världen och undergrävt Europa och Ukraina när de står inför ett alltmer våldsamt Ryssland. Nu kommer denna politik att möta mer kritik och motstånd från den demokratiska majoriteten såväl som från moderata republikaner, som i dag känner sig stärkta att tala och agera tydligare till stöd för den atlantiska alliansen alltmedan Trump blir allt mindre populär.

Presidenten kommer att fortsätta att utöva betydande makt på detta område och kan, om han så önskar, försöka driva en splittrande och destruktiv politik. Hans utnämning av Maga-höken Stephen Miller till ny stabschef tyder på att det blir en stridslysten avslutning på hans presidentskap. Men Demokraternas återkomst till makten, de atlantistiska republikanernas återkomst, liksom den lagstiftande maktens återupptagna engagemang som viktig motvikt till presidentens makt över USA:s politik, kommer sannolikt att hålla tillbaka Trumps största överdrifter.

Det kan betyda början på en process för att återuppbygga förtroendet för USA bland dess demokratiska allierade länder.

Översättning: Ola Westerberg