Ny utmaning för Demokraterna – svarta väljare utestängs

Det väger mycket jämnt i kongressens bägge kamrar.

Att Demokraterna skulle ta hem den handfull platser som krävs för att få majoritet i representanthuset på valdagen den 3 november anses fortfarande givet, men troligen blir övertaget mindre än tidigare väntat. President Donald Trumps opinionssiffror har dalat allteftersom vallöftena om fred och sjunkande priser inte infriats.

Ett rekordantal republikanska ledamöter hoppar dessutom av, underförstått för att de inte tilltalas av två år i opposition.

Det ser till och med hoppfullt ut för Demokraterna i valen till senaten. Men den lilla siffran 4, alltså det antal nettoplatser som krävs för majoritet för partiet, är mycket stor i det här fallet. Bara tre val omnämns som sanna toss-ups, som alltså kan landa var som helst.

Gerrymandering

Demokraterna har haft medvind ända sedan Trump tillträdde i januari 2025, med framgångar i det ena lokalvalet efter det andraI enkäter om vilket parti väljarna föredrar som återges av Real Clear Polling är gapet stort, med nästan 8 procentenheter mer som svarar att de tänker rösta demokratiskt. Detta i sig säger mer om hur impopulära Trump och kongressrepublikanerna är än om hur populärt Demokratiska partiet är. Demokraterna uppfattas samtidigt som woke, alltför radikala och ointresserade av vanligt folks problem.

Kampen om kongressen i Washington drar ihop sig med alla tänkbara medel. Foto: Shutterstock/TT

Förutsättningarna har dessutom ändrats i grunden efter vad som kan kallas valkretskriget i en ny hotfullare version av gamla gerrymandering. Begreppet går tillbaka till början av 1800-talet när Massachusettspolitikern Elbridge Gerry skapade en valkrets som såg ut som en salamander och skulle gynna hans parti. Normalt görs justeringar av valkretsindelningarna efter folkräkningar vart tionde år, med möjlighet för majoritetspartiet i delstaterna att påverka kartorna. Alltsammans har blivit mer och mer sofistikerat med penetrerande datainsamlingar om medborgarna.

Förra sommaren gick chockvågor genom hela den politiska världen när guvernören Greg Abbott i Texas gav order – på initiativ av Donald Trump – om att rita om gränserna på valkretsarna mitt emellan två folkräkningar. Guvernören och demokraten Gavin Newsom i Kalifornien svarade genast med ett motdrag och slutresultatet i de bägge gigantiska delstaterna tycktes jämna ut varandra. Men flera andra delstater följde efter och det tippades att Republikanerna på det sättet ringat in många fler säkra platser i representanthuset.

"Rasdiskriminering"

Ett dråpslag till väntade för Demokraterna. Konservativa domare i Hösta domstolen, HD, har länge haft ett ont öga till såväl kvotering i samhället i stort som inslag i rösträttslagen Voting Rights Act från 1965. Det var den lagen som till sist anses ha gjort USA till en fullfjädrad demokrati, med förbud mot diskriminering av minoritetsväljare i en rad sydstater som rest olika hinder för svarta, till exempel avgifter för väljarregistrering och formulär med frågor som de omöjligen kunde veta svaret på.

Medborgarrättsrörelsens frontfigur Martin Luther King i en protestmarsch i Selma, Alabama, 1965 för full rösträtt. Några månader senare antogs lagen Voting Rights Act som nu delvis rivits upp. Foto: AP/TT

För några veckor sedan avkunnade HD domen i målet Louisiana v. Callais om huruvida en ny indelning med två valkretsar där en majoritet av väljarna är svarta stred mot lagen. Icke förvånande röstade de sex domare som tillsatts av republikanska presidenter nej och de tre som tillsatts av demokratiska presidenter ja.

Efter klubbandet av rösträttslagen på 1960-talet valdes svarta sydstatspolitiker in i kongressen för första gången sedan åren efter inbördeskriget på 1860- och 1870-talen. I dag är antalet svarta kongressledamöter större än någonsin, 66, detta även från sydstaterna där andelen valda ledamöter, 18 procent, ungefär motsvarar andelen svarta väljare.

Kritiken mot HD blev svidande från åtskilliga håll, med anklagelser om att de sex i majoriteten urholkar en lag som dessvärre är nödvändig i landet som under Trump värnar mer om vita. HD ägnar sig här, menade de argaste, åt en egen form av rasdiskriminering.

”Politiker i domarkappor”

I flera sydstater skyndade sig Republikanerna att ta fram valkretskartorna och grunna på förslag till ändringar som i allmänhet syftar till att ”späda ut” minoritetsväljare i storstäderna genom att utvidga enskilda distrikt ut på landsbygden. I exempelvis Tennessee raderade den republikanska supermajoriteten i delstatsparlamentet ut den enda valkretsen med en demokratisk sittande ledamot, och den unge delstatspolitikern Justin J Pearson beskyllde HD-majoriteten för att vara ”politiker i domarkappor”.Valdistriktens gränsdragningar är ett noggrant pusslande vars utformning slår mot valresultaten. På bilden North Carolina. Illustration: Shutterstock/TT   

Ett par veckor efter Louisiana-beslutet inleddes ett nytt kapitel i ett annat valkretsdrama, denna gång i Alabama. Delstatens vita befolkning har krympt till knappt två tredjedelar men svarta väljare dominerar i endast en valkrets av totalt sju (fördelning: sex republikaner, en demokrat) i en gränsdragning häromåret. Ärendet gick till domstol och det är ännu oklart om den kartan får användas.

Snart ett och ett halvt år efter Trumps tillträde lyser en röd tråd allt klarare. Minoriteter och människor med invandrarbakgrund utsätts för mer granskning och mer diskriminering. Endast en av de 24 som sitter i kabinettet är svart och Trump själv blåser flitigt i hundvisslan på sin sajt. Han deltar personligen i valkretsstriderna och det faktum att han fick en större andel svarta röster 2024 än 2016 tycks vara glömt. Stödet för honom i den gruppen har halverats.

Ny sanning?

Samtliga fyra afroamerikanska republikanska ledamöter i representanthuset har meddelat att de inte kandiderar i november. Det betyder att det bara blir en enda svart företrädare från partiet kvar i hela kongressen: senatorn Tim Scott från South Carolina. Talet om att Republikanerna borde bli mer inkluderande har tystnat, vilket afroamerikaner beklagar med hänvisning till att svarta väljare också kan ha konservativa värderingar. Skillnaderna mellan partierna gapar därmed allt större i det multietniska USA där identitetspolitiken fortfarande lockar.

I potten ligger också HD:s sammansättning och anseende. Domstolen under chefsdomaren John Roberts har rivit upp flera lagar, till exempel den federala rätten till abort, med allt beskare invändningar om att de gått för långt. De bägge äldsta konservativa domarna, 77 respektive 76 år, har redan fått höra att de borde avgå för att ge Trump chansen att peka ut efterträdare innan hans mandatperiod löper ut.

Den politiserade Högsta domstolen. I mitten chefsdomaren John Roberts, en av sex medlemmar som plockats av republikanska presidenter. Foto: J. Scott Applewhite/AP/TT

Många drar paralleller mellan årets mellanårsval och det förra, 2022. Då hette den hårt ansatte demokratiske presidenten Joe Biden, med galopperande inflation och fortfarande färska minnen av det katastrofala tillbakadragandet från Afghanistan året före. Men Republikanerna fick bara nio nya ledamöter i representanthuset och lyckades inte ta majoriteten i senaten. Det skylldes på abortförbudet, tvivel bland unga och ett par kontroversiella senatskandidater som Trump valt ut.

Den sittande presidentens parti brukar förlora platser i mellanårsvalen. Men i år är det inte bara större osäkerhet, utan utgången 2022 kan ha varit ett tecken på att den här politiska sanningen inte längre stämmer. På kvällen den 3 november kan världen också få veta om inte Donald Trump gör allvar av hot om att ingripa i valet.