Fallet Italien visar vad låga födelsetal kan innebära

I en frys i Bari ligger hoppet om Italiens framtid. Det är ett land där kvinnor väntar allt längre med att skaffa barn, och det gör att det blir för sent för många av dem. Både att alls lyckas att få barn och att skaffa syskon. Detta är en av flera samverkande orsaker till att de italienska födelsetalen är rekordlåga.

Den senaste politiska åtgärden för att vända befolkningskrisen är det som med en engelsk term kallas social freezing. Först ut är regionen Apulien i södra Italien. Där får kvinnor mellan 27 och 37 år nu ekonomisk hjälp att frysa ner sina ägg, även om inga medicinska skäl föreligger. Kvinnorna kan ansöka och få ett bidrag på motsvarande 33 000 kronor för äggfrysning. På så vis får de möjlighet att vänta med att skaffa barn utan att äggen riskerar att vara för gamla när kvinnorna känner sig redo att bli mammor.

Social och biologisk klocka

Medelåldern för italienska förstföderskor är nu uppe i 31,7 år. Över 35 procent är äldre än 35 år när de får första barnet. Valentina Romano är socialchef för Apulienregionen och den som väckte förslaget om skattefinansierad äggfrysning. Hon möttes först av motstånd men gav sig inte.

– Det finns ett verkligt problem, i obalansen mellan en kvinnas biologiska tidscykel och resten av hennes liv. Kvinnor i dag vill studera och arbeta. Den sociala klockan har ändrat sig men inte den biologiska. Det måste samhället erkänna och hantera, det är vår uppgift som politiker, sade Valentina Romano när nyheten presenterades och fick stora rubriker, även utomlands.

Påve Leo XIV vid ett dop i Sixtinska kapellet i Vatikanen. Foto: Vatican Media/TT 

Problemet med sjunkande födelsetal är som bekant ett faktum i många länder i dag. Barnafödande mäts i det genomsnittliga antalet födda barn per kvinna, den summerade fruktsamheten. I Sverige var den siffran i fjol bara 1,42 barn per kvinna, den lägsta som uppmätts.

Apulienregionens konkreta metod, att ekonomiskt hjälpa kvinnor att bli mödrar senare i livet, väcker uppmärksamhet världen över. Även på hemmaplan i regionen är intresset stort. Så fort det blev möjligt att ansöka om bidrag kom mer än 200 ansökningar in och på den vägen är det. Flera italienska regioner, bland annat Toscana, utreder möjligheten att följa Apuliens exempel.

Envist sjunkande tal

År 2025 var den summerade fruktsamheten 1,14 barn per kvinna i Italien. Det ska jämföras med 2,7 barn per kvinna år 1964. Det var ett rekordår, då det föddes över en miljon barn i landet. Italien utvecklades fort efter andra världskriget; välståndet steg, sjukdomen malaria utrotades och industrin blomstrade. Familjerna hade framtidstro, vågade skaffa många barn, och italienarna blev snabbt allt fler.

Så kallade fruktsamhetstal för länderna inom samarbetsorganisationen OECD. Minst 2,1 barn per kvinna krävs om en befolkning inte ska sjunka (om man bortser från migration). Källa: OECD

Redan 1976 började dock Italiens födelsesiffror sjunka under 2,1 barn per kvinna, den siffra som behövs för att en befolkning inte ska minska. År 2024 föddes 370 000 barn. I fjol kom blott 355 000 nya italienare till världen samtidigt som 650 000 dödsfall registrerades. De envist sjunkande födelsetalen har gjort att Italiens befolkning minskat från toppnoteringen 60,8 miljoner i början av 2010-talet till nuvarande 58,9 miljoner invånare. Enligt siffrorna från den italienska statistikbyrån Istat sjönk inte siffrorna ytterligare under fjolåret enbart tack vare invandringen.

För premiärminister Giorgia Melonis ytterhögerregering och dess väljare är dock migranter och deras barn inte lösningen på befolkningskrisen. En åsikt man delar med högernationalistiska partier och väljare i andra europeiska länder, även i Sverige. Frågan är och förblir en het politisk potatis.

Något som också väcker känslor är att det nu finns nio miljoner hundar i Italien men bara sju miljoner barn under 15 år. Allt fler par väljer att skaffa hund hellre än barn och det skapar debatt.

Musik tystnar

När man pratar med italienare i 60-årsåldern, som föddes under babyboom-åren, minns de en barndom full av små vänner, överallt. De berättar om hur de gick i stora skolklasser och varje eftermiddag lekte på innergårdar och i lekparker överfulla med barn. Gamla skolfoton bekräftar minnena, bilderna visar klasser med i genomsnitt fler än 30 små flickor och pojkar. I dag står skolbänkarna tomma. De senaste tio åren har 2 600 skolor stängt i Italien. Värst är situationen i det fattigare och eftersatta södern där två tredjedelar av de skolor som har stängt fanns, 1 700 stycken.

Barn på Piazza Navona i Rom. Foto: Andrew Medichini/AP/TT

Ett annat tecken i tiden är att musiken tystnar. Italien var under 1970-, 80- och 90-talet berömt för sin discomusik och sina enorma diskotek. Inte minst på badorter som Rimini och Riccione dit turister från hela Europa kom sommartid för att roa sig, också många svenskar. Men utan ungdomar mycket mindre dans. År 2010 fanns 3 500 registrerade diskotek i Italien. I dag finns bara 1 400 kvar. Runt om i landet finns övergivna nöjestempel som står och förfaller och i stället lockar urbana utforskare att ta sig in och fota där. Deras bilder inifrån de tomma diskoteken skapar en känsla av vemod och ger en bild av ett land som är allt mindre ungdomligt.

Att Italien värnar sin historia och vårdar sina traditioner är en del av dess charm, liksom respekten för äldre. Att man nu har Europas äldsta befolkning är däremot mycket allvarligt. Bara 11,9 procent av italienarna är under 14 år. Hela 24,7 procent är över 65 år, alltså en fjärdedel av befolkningen. Befolkningspyramiden är felvänd med allt färre arbetande unga och vuxna som ska försörja och sköta allt fler äldre. Skattebasen och arbetskraften krymper hela tiden.

Maffian utnyttjar läget

Enligt siffror som presenteras i nyhetsmagasinet Panorama betalade italienska familjer 2025 för första gången mer för omsorg av sina åldrande föräldrar än för sina barn, 54 procent respektive 44,6 procent.

Branschen för privata äldreboenden omsätter allt större pengar liksom apoteken och begravningsfirmorna. Något som den organiserade brottsligheten i sin tur inte är sen att utnyttja. Enligt DIA, Italiens maffiabekämpande myndighet, är inte minst begravningsbranschen mycket korrupt.

Giorgia Meloni med sin dotter Ginevra 2024. Premiärministern är en typisk italiensk nutida mamma: hon har ett barn som hon fick vid 39 års ålder. Melonis ytterhögerregering vill, i likhet med flera andra i Europa, inte kompensera låga födelsetal med invandring. Foto: Gregorio Borgia/AP/TT

Varför skaffar då italienarna så få barn? Om det tvistar politiker och debattörer samt gemene man vid bardiskar och köksbord. Förutom att kvinnorna får barn senare väljer många helt bort bebisar. De som ändå skaffar barn lever i små familjer där 50 procent bara har ett barn. Ekonomin är en stor orsak. Mellan 1991 och 2021 ökade de italienska reallönerna i princip inte alls, utan bara med 0,36 procent. Många italienare känner att de helt enkelt inte har råd att bilda familj.

Medelåldern för när de flyttar ut från sina föräldrahem är 30,1 år och det är inte främst kulturella orsaker bakom detta, utan ekonomiska. I Sverige flyttar kvinnor i genomsnitt ut strax före 22 års ålder och män vid 22,5. Vuxenlivet börjar alltså nästan ett årtionde tidigare medan italienarnas familjebildning kommer i gång sent i livet. Osäkra arbetsförhållanden och låga ingångslöner gör det också svårt för unga italienska familjer liksom bristen på förskoleplatser och annan offentlig omsorg. En överväldigande majoritet av de italienska familjerna är helt beroende av i nonni, mor- och farföräldrar, för att få livspusslet att gå ihop.

Inte gå i kvinnofälla

Bara 52,5 procent av Italiens kvinnor yrkesarbetar, alltså blott varannan kvinna. Det är lägst i hela EU. I den privata sektorn tjänar männen i snitt hela 25 procent mer än kvinnorna. Italienska kvinnor vittnar ständigt om hur de blivit av med jobbet när de meddelat arbetsgivaren att de är gravida, och att de får frågor vid anställningsintervjuer om de tänker skaffa barn – fastän detta är förbjudet. Dessutom tar mindre än 7 procent av männen ut pappaledighet. Av de tio fullt betalda dagar som en italiensk man har rätt till efter förlossningen tar bara drygt tre av fem män ut alla tio dagarna.

Protest mot bristande jämställdhet i Italien, en orsak till de låga födelsetalen. Foto: Alessandra Tarantino/AP/TT

Medan 91 procent av kvinnorna tar sina barn till läkare och tandläkare och vabbar gör bara 45 procent av männen det. Kort sagt: barnen är i Italien främst kvinnans ansvar. Det gäller även hushållssysslorna där 81 procent av kvinnorna varje dag ägnar sig åt dessa jämfört med 20 procent av männen.

Många unga italienska kvinnor i dag säger rakt ut att de inte tänker gå i samma kvinnofälla som sina mödrar och hellre avstår från barn. Azzurra Rinaldi är professor i ekonomisk politik vid Unitelma Sapienza-universitetet i Rom där hon leder institutionen för genusekonomisk analys. Hon säger i en intervju med dagstidningen Corriere della Sera att det inte är kvinnornas fel om det föds för få barn:
– Här finns ingen jämställdhet. Inte ekonomiskt och inte i familjerna. De låga födelsetalen är ett kollektivt problem. Man måste helt enkelt bestämma sig om man vill vara ett land med en framtid eller ej.

I Italien är det tradition att när ett nyfött barn finns i ett hus sätter man en ljusblå eller rosa rosett ovanför porten eller på ytterdörren, för att berätta den glada nyheten för alla som går förbi. Nu syns allt färre rosetter vid de italienska hemmen. Frågan är om landets ledare klarar att vända trenden. Eller om Italien är dömt att bli ett land med bara äldre människor med hundar och katter, men knappt några barnbarn som håller dörren mot framtiden öppen.