Dags för första kvinnan som FN-chef?

António Guterres tid har präglats av stora förändringar. Den senaste tioårsperioden har antalet konflikter ökat. I synnerhet har de mellanstatliga blivit vanligare, liksom staters inblandning i andra länders konflikter. Den ryska invasionen av Ukraina 2022 har fundamentalt förändrat den globala spelplanen.

Detta är också en period då USA mer och mer dragit sig tillbaka från sin roll som den nuvarande ordningens garant. Man har exempelvis lämnat kärnenergiavtalet med Iran (2018), kärnvapenavtalet INF (2019), Parisavtalet om klimatet (2025) och det sista bilaterala kärnvapenavtalet med Ryssland, Nya Start (2026). Totalt har president Donald Trump dragit ur USA från 66 internationella organ och processer med motiveringen att de inte främjar amerikanska intressen. De senaste åren har också FN-stadgans våldsförbud ignorerats alltmer öppet, som i de israelisk-amerikanska anfallen mot Iran 2025 och 2026.

Förlorat kraft

António Guterres har tydligt stått upp för FN-stadgan. Hans hållning står därvidlag i skarp kontrast mot Natos generalsekreterare Mark Rutte som inte har förmått att ha en principfast inställning när brott mot stadgan begåtts av medlemmen USA (som i fallen Venezuela 2026 och Iran både 2025 och 2026).

FN-chefen António Guterres och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Rysslands krig mot grannlandet har ändrat den globala spelplanen. Foto: Ukrainas presidentkansli via AP/TT

Samtidigt har Guterres tydliga hållning i förhållande till krigen i Gaza, Iran och Ukraina bidragit till att FN inte har kunnat spela en aktiv diplomatisk roll. Och generellt sett har FN förlorat initiativ och dådkraft när det gäller diplomatiska satsningar och medling under hans tid. Den senaste tioårsperioden har FN:s engagemang för fred nedprioriterats. I sin New Agenda for Peace från 2024 tecknar Guterres en mörk bild av möjligheterna för FN att effektivt förebygga och lösa konflikter i en tid präglad av motsättningar mellan stormakterna. I stället uppmanas länder att själva försöka hantera sina säkerhetsutmaningar.

Jämförelser har gjorts mellan Suezkrisen 1956 och krisen i Hormuzsundet 2026. Stormakter (Storbritannien och Frankrike 1956, respektive USA 2026) angrep i båda fallen, tillsammans med Israel, ett annat Mellanösternland (Egypten respektive Iran), som svarade med att ockupera strategiskt viktiga vattenvägar. Om dessa historiska händelser läggs vid sidan om varandra blir en annan uppenbar skillnad slående: hur de har hanterats diplomatiskt och då inte minst av FN och generalsekreteraren. Suezkrisen ledde till en intensiv medlingsinsats av FN:s dåvarande chef, svensken Dag Hammarskjöld. I dagens kris drivs medlingen i stället av Pakistan, Oman och Qatar, medan FN bara agerar på marginalen.

Fyra kvinnor, två män

Det är sex kandidater som officiellt har nominerats som ny generalsekreterare. De har olika bakgrund och profiler:

• Michelle Bachelet från Chile är tidigare president och har varit FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.
• María Fernanda Espinosa från Ecuador är tidigare utrikesminister och har varit ordförande i FN:s generalförsamling.
• Rafael Mariano Grossi från Argentina är den nuvarande generaldirektören för Internationella atomenergiorganet (IAEA).
• Rebeca Grynspan från Costa Rica är tidigare chef för FN:s handels- och utvecklingsorgan (Unctad) och har tidigare varit vicepresident.
• Macky Sall från Senegal har varit president och ordförande för Afrikanska unionen.
• Carolyn Rodrigues-Birkett från Guyana nominerades i juni, hon är landets tidigare FN-ambassadör och har även varit utrikesminister.

Det är dock inte säkert att det blir någon av dessa. Om säkerhetsrådets medlemmar inte kan komma överens om de nuvarande finns det inga hinder i stadgan att man söker efter någon annan.

Männen i sextetten: Rafael Mariano Grossi (Argentina) och Macky Sall (Senegal). Collage av bilder från AP/TT

Kandidaterna nämner i sina nomineringsbrev FN:s viktiga roll när det gäller fred och säkerhet, och särskilt rollen som världsorganisationen och dess generalsekreterare har som medlare för att förebygga och hantera väpnade konflikter. Samtliga kandidater önskar också fortsätta reformarbetet inom FN. Den nuvarande reformprocessen kallas ”UN80” och fokuserar på att göra en översyn och strama upp den stora mängd uppgifter som medlemsländerna har gett FN, samtidigt som man omorganiserar och effektiviserar organisationen.

Men det finns också olika betoningar bland kandidaterna, vilket blir tydligt när deras uttryckta visioner jämförs. Rebeca Grynspan och Macky Sall lyfter fram reformering av säkerhetsrådet. Det är en fråga som är viktig inte minst i det så kallade globala syd – stora delar av Asien, Afrika och Latinamerika – eftersom ingen därifrån är representerad som permanent medlem i rådet (om man inte räknar Kina dit, som kineserna själva gör). Grynspan betonar att rådet bättre behöver spegla dagens värld, medan Sall vill driva på för en reform som ökar rådets representativitet och legitimitet.

Michele Bachelet är den av kandidaterna som tydligast lyfter fram klimatet – något som också har varit en viktig profilfråga för Guterres. Hon har förlorat sitt stöd från den nya regeringen i Chile, som dragit tillbaka sin nominering, men backas fortfarande upp av Brasilien och Mexiko.

FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld möter Egyptens president Gamal Abdel Nasser (mitten) och en tredje, okänd person. Svensken medlade i Suezkrisen 1956, medan FN är frånvarande i Hormuzkrisen 2026. Foto: Pressens Bild/TT

Rafael Mariano Grossi är den som många antar kan vinna Donald Trumps förtroende. Han har blivit nominerad av Argentinas högerpopulistiske president Javier Milei som ligger ideologiskt nära Trump. Grossis insatser som chef för IAEA, för att hantera det ryskockuperade ukrainska kärnkraftverket i Zaporizjzja samt i Iran-USA konflikten, gör att han har god erfarenhet av att söka samarbete med stormakterna.

Rebeca Grynspan lyfter fram sin erfarenhet av spannmålsavtalet från 2022 – en av få framgångar för FN de senaste åren, då världsorganisationen lyckades förebygga en global livsmedelskris i spåret av det ryska angreppskriget mot Ukraina. Genom avtalet kunde Ukraina fortsätta skeppa ut spannmål. Carolyn Rodrigues-Birkett lyfter bland annat att FN behöver bli bättre att på att samarbeta och söka partnerskap med medlemsländer, regionala organisationer och det civila samhället. Macky Sall är den som mest framstår som en outsider, eftersom han saknar tydligt förankring i, och erfarenhet från, FN-systemet. Han tycks dock ha visst stöd framför allt i afrikanska kretsar.

Bryta glastaket?

Alla nio hittillsvarande generalsekreterare har varit män. Kommer den tionde att bli den första kvinnan? Fyra av de sex kandidaterna är kvinnor. En kvinna på posten skulle vara en viktig markering. De kvinnliga kandidaterna har också allihop erfarenhet av de möjligheter och utmaningar som följer av att vara kvinna inom FN-systemet.

Brott mot FN-stadgan enligt skribenten. Rök från ett bombat oljelager i Teheran i mars 2026 under det amerikansk-israeliska kriget mot Iran. Foto: Vahid Salemi/AP/TT

Det finns också förväntningar på att det blir en generalsekreterare från Latinamerika/Karibien: fem av de sökande är från den regionen. Av de tidigare FN-cheferna har fyra kommit från Europa, två från Asien och två från Afrika, men endast en från Latinamerika: Javier Pérez de Cuéllar från Peru 1982–1991. FN-stadgan säger inget om geografisk rotation på posten, men det har blivit praxis (dock inte helt regelbunden).

Bakom valet av person finns också en fråga av djupare karaktär: Vad är egentligen Förenta nationernas huvudsakliga uppgift? FN är en mötespunkt och ett ramverk inom vilket medlemsländer kan identifiera problem som behöver lösas, samla länder för samarbete och skapa institutioner genom vilka dessa problem kan hanteras effektivare än om de bara skulle hanteras av en enskild stat.

Kan den nya generalsekreteraren blåsa nytt liv i multilateralismens idé – med regelbaserade begränsningar i staters agerande, effektiva internationella institutioner och gemensamma ansträngningar för att lösa problem som stater inte kan lösa själva? Vågar vi hoppas på en kandidat av Dag Hammarskjölds kaliber?