Sydafrika anklagas för afrofobi

Många drog en suck av lättnad när den 30 juni passerade utan att landsomfattande och kaosartat våld brutit ut. Invandrarfientliga rörelser hade satt dagen som ”deadline” för alla papperslösa afrikanska migranter att lämna Sydafrika. Runt om i landet samlades demonstranter i sammanlagt över hundra protesttåg. Många av deltagarna bar traditionella vapen och symboler med nationalistiska förtecken, men de flesta marscher förlöpte lugnt. Inte desto mindre greps närmare tusen personer för olika våldshandlingar – och missnöjesyttringarna är långt ifrån över.

Varje vecka fortsätter demonstranter att marschera, om än i mindre skala, för att öka pressen på regeringen att ta tuffare tag mot landets papperslösa. Närmare 3 500 militärer har satts i beredskap för att kunna bistå polisen att hålla ordning på massorna.

Attacker mot utlänningar

Främlingsfientliga aktioner har pågått under flera månader och lett till att våldet och trakasserierna mot svarta migranter trappats upp. Enligt hjälporganisationen Läkare utan gränser har fyra människor dödats och betydligt många fler skadats. Butiker som ägs av utlänningar har plundrats och bränts ned. Medlemmar i en av de mest högljudda organisationerna, March and March, har drivit afrikanska migranter från sina hem – både dem som vistats lagligt och olagligt i landet. I ett försök att hindra icke-sydafrikaner att söka vård samlades Operation Dudula utanför allmänna sjukhus och tvingade ”misstänkta utlänningar” att visa sina ID-handlingar. Aktionen inleddes redan i fjol och en domstol förklarade tidigare i år att tilltaget är olagligt, men trakasserierna har fortsatt och utvidgats till att även omfatta skolor.

Den främlingsfientliga proteströrelsen "March and March" har drivit människor från deras hem. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

De som sluter upp i demonstrationstågen säger att de har tappat förtroendet för regeringens migrationspolitik och väljer därför att ta lagen i egna händer. De skyller Sydafrikas sociala problem med skyhög arbetslöshet, bråddjupa ekonomiska klyftor och hög brottslighet på afrikanska invandrare och papperslösa. Anklagelserna saknar stöd i statistiken men opinionsundersökningar visar på ökat motstånd gentemot invandrare.

Som svar på den senaste tidens protester har myndigheterna skruvat upp sina insatser och närmare 73 000 personer som saknade rätt att vistas i landet har deporterats de senaste två månaderna.

En del av Sydafrikas historia

President Cyril Ramaphosa har varnat sydafrikaner som försöker ta lagen i egna händer samtidigt som han lovat att stärka gränserna, skärpa lagstiftningen, inrätta en särskild migrationsdomstol och straffa företag som anställer och utnyttjar papperslösa. Han vill också se ett utökat samarbete mellan regionens länder för att få bukt med orsaker som driver migrationen.

Men March and March-medlemmarna är inte nöjda.

– Vår regering skulle göra som [Donald] Trump så att det blir ordning i Sydafrika och sydafrikanerna ställs i första rummet, säger Nozie Khoza, en av aktivisterna som engagerat sig i March and March, till The New York Times.

President Cyril Ramaphosa från ANC slår ifrån sig. Foto: Emmanuel Durand via AP/TT

Migrantarbetare är en del av Sydafrikas historia. Arbetskraftsinvandringen tog fart i mitten av 1800-talet då män från grannländerna lockades att ta jobb i landets gruvindustri och jordbrukssektor. När den rasistiska apartheidregimen föll 1994 och Sydafrika blev en demokrati ökade invandringen. Fattigdom, krig och förtryck var starkt bidragande drivkrafter för de afrikaner som sökte sig ett bättre liv i kontinentens mest välutvecklade ekonomi. Den nya regeringen, med president Nelson Mandela i spetsen, förde en tillåtande migrationspolitik och Sydafrikas nya ledare kunde på många sätt sägas stå i skuld till de länder som bistått kampen mot apartheid.

Runt om på den afrikanska kontinenten fanns länder som gett skydd, utbildning, militär träning och materiell support till Sydafrikas befrielserörelser.

”Det som utspelar sig i Sydafrika är inte bara en tragedi ur ett främlingsfientligt perspektiv, utan [visar på] en historisk minnesförlust”, skriver utvecklingsspecialisten Anthony Ohemeng-Boamah i den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.

Fem procent av befolkningen

Den frustration och ilska som många sydafrikaner känner över vad de anser är okontrollerad invandring, får inte bli en förevändning för medborgargarden att ta lagen i egna händer, menar Ohemeng-Boamah och kritiserar regeringens oförmåga att hantera problemet.

”En demokratisk regering kan inte tillåta att enskilda individer tar sig rätten att bestämma vem så får bo, arbeta, söka sjukvård eller tvingas fly.”

Enligt folkräkningen från 2022 hade antalet invånare födda utanför Sydafrika närmare tredubblats mellan 1996 och 2022. De flesta av de drygt 2,4 miljoner som då registrerades var afrikanska män. En tredjedel av dem kom från Zimbabwe. Andelen afrikanska migranter beräknas därefter ha ökat ytterligare till att i dag motsvara cirka 5 procent av den totala befolkningen. Hur många som är papperslösa och vistas i landet illegalt finns det bara uppskattningar på: från några hundra tusen till uppemot en miljon.

En grupp ghananer som anlänt till flygplatsen i huvudstaden Accra sedan de evakuerats från Sydafrika. Foto: Tsraha Yaw/AP/TT

Våld mot invandrare har flammat upp i Sydafrika flera gånger tidigare. Enligt African Centre for Migration & Society vid Witwatersrand-universitetet i Johannesburg har drygt 700 afrikanska invandrare dödats i främlingsfientliga attacker sedan 1994. De dödligaste upploppen inträffade 2008 då 62 människor miste livet.

Scenerna som har utspelat sig de senaste månaderna är med andra ord inget nytt. Vissa analytiker pekar på att gräsrotsrörelser som March and March och Operation Dudula visserligen har spelat en avgörande roll för att hetsa upp stämningen, men att protesterna efter den 30 juni till stor del arrangeras lokalt. Andra menar att protesterna i år kan kopplas till internpolitiska problem och den maktkamp som råder inom ANC, det största regeringspartiet, alternativt till invandringsfientliga partier som vill vinna röster i det lokalval som väntar i november.

– Den som inte har politiska kontakter får inga jobb, konstaterar en väljare som nättidningen The Continent har talat med.

Många lämnar

Trots att liknande händelser har inträffat tidigare är reaktionerna den här gången annorlunda. För första gången har afrikanska regeringar evakuerat medborgare som utsatts för våld och hot. Sammanlagt har 176 000 afrikaner lämnat landet, de flesta av dem från Malawi och Zimbabwe. Men det är Nigeria och Ghana som har riktat den skarpaste kritiken mot Sydafrika. Nigerias utrikesminister Yusuf Tuggar gick så långt i ett möte nyligen att han anklagade Sydafrika för afrofobi.

I sommar har Ghana flugit hem uppemot 1 000 personer och meddelat att man vill ta hem lika många till. Uppgifterna går isär huruvida de har vistats i Sydafrika lagligt eller inte.

De försämrade relationerna mellan de båda länderna har resulterat i att Ghana har skjutit upp ett planerat besök som president Ramaphosa skulle ha gjort i augusti.

En strand enbart för vita. Så kunde det se ut under den rasistiska apartheidregimen. Det som nu sker i Sydafrika visar på "historisk minnesförlust”, anser utvecklingsspecialisten Anthony Ohemeng-Boamah. Foto: AP/TT

Nigeria började evakuera sina medborgare i juni och hade i mitten av juli flugit hem närmare 1 500 personer. Nigeria har även sagt att man kommer att begära ersättning för de materiella förluster som nigerianer åsamkats i Sydafrika när bostäder och verksamheter förstörts. 

Sydafrikanska regeringsrepresentanter, inklusive presidenten, förnekar bestämt att hoten och trakasserierna mot svarta migranter är ett utslag av främlingsfientlighet, än mindre afrofobi. I ett uttalande från regeringens kommunikationsavdelning i slutet av juli tillbakavisas anklagelserna som falska och orättvisa. I stället för att kasta anklagelser mot varandra bör afrikanska länder fördjupa sitt samarbete i frågor som rör migration, utveckling och regional integration, är budskapet. 

Tagit skada

Det är samma linje som den sydafrikanska regeringen driver som svar på Ghanas och Nigerias ansträngningar att ta upp frågan till formell diskussion vid nästa toppmöte i Afrikanska unionen.

I stället för att hela kontinenten pekar finger åt Sydafrika vill president Ramaphosa att migrationsfrågan ska behandlas i ett separat möte som tar upp de faktorer som ligger bakom migrationen, vilka kort kan sammanfattas med: krig, fattigdom, social oro, förtryck och bristande utveckling.

Nigerias utrikesminister Yusuf Tuggar anklagar Sydafrika för afrofobi. Här tar han emot kronprinsessan Victoria i huvudstaden Abuja 2025. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Sydafrikas anseende på kontinenten har fått sig en törn – inte bara diplomatiskt. Sydafrikanska bolag, många inom bank-, telekom- och gruvsektorn, har verksamhet över hela kontinenten och följer utvecklingen noga. I flera länder kan man skönja en kulturbojkott då arrangörer har avbokat sydafrikanska artister, och när Sydafrika förlorade mot Mexiko i herrarnas fotbolls-VM nyligen fylldes sociala medier med jubel.

När justitieminister Mmamoloko Kubayi för ett tag sedan fick frågan hur det senaste våldet har påverkat Sydafrikas internationella anseende var hon oväntat rak i sitt svar:

– Vårt rykte har tagit skada. Det går inte att förneka.