Skärpt politik mot uigurerna – små barn sätts på internat

I nordvästra Kina och södra utkanten av den i huvudsak obeboeliga Taklamakanöknen, där kinesiska staten utvinner olja och gas, ligger uigurernas, som det verkar, sista fäste – Hotan. Prefekturen är idag den enda där uigurerna utgör en majoritet – 96 procent av totalt 2 miljoner invånare.

I den officiellt tvåspråkiga regionen Xinjiang har statsmakten avskaffat den mesta högskoleundervisningen på uiguriska, i stor utsträckning gjort mandarin till undervisningsspråk i grundskolor och är sedan en tid i färd med nästa steg i sin assimileringspolitik riktad mot barn. Det regionala utbildningsministeriet har meddelat att alla förskolor i prefekturen (ungefär länet) Hotan ska ombildas till internatförskolor.

Om fler uiguriskspråkiga förskolor i Xinjiang ska ombildas till mandarinspråkiga internatförskolor låter utbildningsministeriet vara osagt, men förskolebarn i prefekturen Hotan ska lämnas på måndag morgon och hämtas på lördag.

En kvinna och ett barn väntar utanför en taggtrådsinhägnad och barrikaderad skolentré i Peyzawat i Xinjiang. Foto: Ng Han Guan/AP/TT

Utbyggnaden av internaten har pågått en tid. Sedan tidigare har det också rapporterats om barnhem för de unga vars föräldrar hålls i läger eller utnyttjas för tvångsarbete. Åtgärderna ingår i politbyråns plan för nationell enhet och social stabilitet, som tillsammans med en stark ekonomi ska rättfärdiga enpartistatens aggressiva utvecklingsagenda.

Utöver de assimileringsåtgärder som är riktade mot barn har staten tillgripit våldsamma metoder mot dem som den kallar separatistiska krafter i Xinjiang. FN konstaterar att mer än en miljon uigurer, mellan 2017 och 2019, blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger där de tvingats avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse samt svära trohet mot den kinesiska staten. Statsmaktens version är att uigurerna frivilligt vistas i center för yrkesutbildning som ett led i att bekämpa fattigdom.

Därutöver har viktiga helgedomar förstörts och den stora uiguriska begravningsplatsen Sultanim i Hotan jämnats med marken. Begravningsplatsen har ersatts med en parkeringsplats, som med några få undantag sägs gapa tom.

Denna utveckling har lett till att EU:s råd för utrikesfrågor sedan 2019 arbetar med att ta fram ”ett system med övergripande sanktioner mot allvarliga människorättskränkningar”. USA har i sin tur svartlistat Chen Quanguo, politbyråledamot och partisekreterare i Xinjiang, begränsat hans rörlighet samt nekat honom rätten att använda internationella banksystem och blockerat hans tillgångar utanför Kina.

Dessutom utreder en slags icke-statlig fristående domstol i London, Uigurtribunalen, kinesiska statens omfattande brott mot uigurer och andra turkisk-muslimska minoriteter i Xinjiang. Tribunalen leds av Geoffrey Nice, tidigare åklagare i rättegången mot Slobodan Milošević vid FN:s tribunal i Haag.

Skälet till att den fristående Uigurtribunalen bedriver sina utredningar, som alltså inte är bindande, är att Kina har reserverat sig mot en artikel i FN:s folkmordskonvention. Reservationen medför att Internationella domstolen i Haag inte får döma i tvister som rör folkmord och brott mot mänskligheten där samtycke från den kinesiska staten saknas.

Uiguriska helgedomar och begravningsplatser jämnas med marken. På den vänstra satellitbilden syns med blå kupol Stora moskén i Aksu i Xinjiang. På den högra, senare bilden är den förstörd. Foto: AFP/TT.

Bland uigurerna i Xinjiang har statsmaktens agerande inte endast skapat misstro gentemot den politiska ledningen, utan även i stort mot hankineser, landets majoritetsfolk. Det har även väckt missnöje att allt fler hankineser kommenderas till Xinjiang och sätts på ledande lokala poster, och att näringslivet i allt högre grad styrs av statliga organ.

Ett av de senaste årens statliga initiativ är ”Stödprogram för att hjälpa Tibet och Xinjiang med 10 000 lärare”. Programmet går hand i hand med politbyråns intention att skapa nationell enhet och ingår i fattigdomsbekämpningsplanen. Den går i sin tur hand i hand med statsmaktens intention att upprätthålla social stabilitet. Lärare från andra delar av Kina har genom programmet uppmuntrats att flytta till Xinjiang. Anställningskontrakten har varit på mellan 18 månader och två år, men under 2020 har de lärare som vill stanna och de som kan tänka sig att flytta till Xinjiang erbjudits fast anställning.

Strax efter att coronapandemin konstaterats tillkännagav politiker i Hebeiprovinsen, som omringar Peking, och i Shanghai att de skulle sända lärare till Xinjiang inom ramen för det statliga programmet. Samtidigt hävdade människorättsaktivister att närmare 250 lärare från Henanprovinsen skulle flytta till Xinjiang för att undervisa i bland annat staden Hami. Den är säte för en division av den halvmilitära ökända ”stat-i-staten” som styr i stora delar av regionen, Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiang (XPCC i engelsk förkortning).

Xinjiang är mycket viktigt för Kinas ekonomiska tillväxt. Regionen hyser landets största oljereserver, är en av landets största energiproducenter och står för 85 procent av bomullsproduktionen – väsentlig komponent i en av Kinas främsta exportvaror, textilier. Hotan var en av knutpunkterna på den första sidenvägen och är nu, liksom regionen i stort, en viktig länk i den eurasiska delen av Kinas stora infrastruktursatsning Sidenvägsinitiativet (även kallat Belt and Road, BRI). XPCC, även kallad Bingtuan eller bara Kåren, grundades 1954 och är i sin tur en viktig kugge i politbyråns utvecklingsagenda. Den lyder inte under regionens regering, utan är en ekonomisk, statlig kader som bedriver vinstinriktade projekt. Därutöver innehar Bingtuan flera administrativa funktioner i Xinjiang och styr i praktiken en rad städer. Dess anställda är till övervägande del mandarintalande hankineser och dess avdelning i Kinas kommunistiska parti innehar samma grad som en provins.

Företrädare för statsmakten säger att de utvecklingsprojekt, däribland utbyggnad av energisystem och järnvägsnät, som XPCC bedriver i Xinjiang ökar välståndet för befolkningen i regionen. Men Xinjiangbor, från olika folkgrupper, hävdar att XPCC använder hot, våld och tvångsförflyttningar i sin ambition att nå de uppsatta målen. Människorättsaktivister pekar ut kåren som huvudman för de arbets- och omskolningsläger där uigurer och andra muslimska minoriteter hålls mot sin vilja.

Uiguriskan Zümret Dawut visar dokument hon fick med sig när hon flydde från Kina till USA. Hon säger att hon tvångssteriliserades när hon hade fått sitt tredje barn efter att ha släppts ut från ett interneringsläger. Foto: Nathan Ellgren/AP/TT

Den politiska ledningen kritiseras i sin tur för att inte vara lyhörd för medborgarnas förslag gällande regionens utveckling och för att det ökade välståndet i regionen är ojämlikt fördelat.

Enligt grundlagen är alla folkgrupper jämställda och deras rättigheter och intressen skyddade. Minoriteter i de autonoma regionerna, dit Xinjiang hör, åtnjuter åtminstone i teorin en särskild hög grad av självstyre med rätt att använda det egna språket och slå vakt om sin egen kultur. I praktiken ifrågasätts ett hankinesiskt herravälde, särskilt i Tibet och Xinjiang.

Det råder också missnöje med att de första årtiondenas reformpolitik stoppats – den ”socialistiska marknadsekonomi” som Kinas ex-ledare Deng Xiaoping lanserade, som tog avstamp i regionala initiativ och banade väg för att Kina blev världens andra största ekonomi. Under detta århundrade har tyngdpunkten istället flyttats till en statsledd kapitalism som har lett till att uigurernas ekonomiska, politiska, religiösa och sociala ställning försämrats markant.

Flera inhemska akademiker har lyft fram frågan om uigurernas alltmer utsatta situation, och regelmässigt mötts av repressalier. Bland de mest kända är Ilham Tohti, professor i ekonomi och mottagare av EU-parlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2018. Tohti startade 2005 en kinesiskspråkig webbsida (维吾尔在线 ”Uigur på nätet”) i hopp om att öka kontakten mellan hankineser och uigurer, skapa förståelse för uigurernas alltmer utsatta situation samt förespråka att landets lagar om regionalt självstyre ska tillämpas. 2014 åtalades han för separatism och dömdes till livstids fängelse, efter en rättegång som inte uppfyllde internationell standard.

2009 urartade fredliga demonstrationer, som belyste uigurernas ansträngda livssituation, till omfattande polisbrutalitet och upplopp i regionhuvudstaden Ürümqi. Sedan dess har det varit flera sammandrabbningar mellan uigurer och statens organ i Xinjiang. Nu vill politbyrån, en gång för alla, sätta stopp för medborgarnas protester. Genom att separera förskolebarnen från deras föräldrar och sätta dem i en mandarinspråkig miljö tar staten kontroll över de uiguriska barnens kulturella, språkliga och sociala utveckling, i syfte att få barn och vuxna mer lojala med statsmakten.