Gryning i Bangladesh, stormakternas nya favorit

Bangladesh som föddes när kalla kriget var som mest intensivt, under närmandet mellan USA och Kina, har sällan varit föremål för någons beundran. Under de nära femtio år som gått sedan Bangladesh lösgjorde sig från Pakistan och blev Sydasiens yngsta stat har varken dess grannar eller länder utanför regionen funnit något intressant hos landet ”att skriva hem om”. Till och med rika biståndsgivare i väst som kommit skyndande för att hjälpa den svältande, överbefolkade och katastrofbenägna nationen har huvudsakligen betraktat landet som ett permanent hopplöst fall.  

Men som Bob Dylan skrev i sin berömda låt: ”The Times They are a-Changing”.     

Attityden gentemot Bangladesh har genomgått en fundamental förändring, inte bara hos regionala och internationella aktörer, utan även i de bedömningar som globala finansiella institutioner gör för landets framtid. Världsbanken har imponerats av Bangladeshs framgångar när det gäller att minska fattigdomen och av förmågan att vidmakthålla en ekonomisk tillväxt vilken för närvarande uppgår till drygt 8 procent.

I en rapport konstaterar Världsbanken att faktorer som förväntad livslängd, läs- och skrivkunnighet samt livsmedelsproduktionen per invånare ökat betydligt. Internationella valutafondens senaste prognos rankar Bangladesh högre än regionens stormakt Indien när det gäller BNP per invånare, medan den brittiska bankkoncernen HSBC förutspår att landet kan vara världens 26:e största ekonomi runt 2030. Det innebär ett klart uppsving från den nuvarande platsen som nummer 42 och att Bangladesh passerar Malaysia och Filippinerna.  

Bakom en stor del av prestationerna ligger också ansträngningar från frivilligorganisationer som Grameen Bank och BRAC. Deras arbete tillsammans med de statliga institutionernas har lett till betydande framsteg när det gäller utbildning för flickor, och kvinnor kan nu i högre utsträckning göra sig hörda både hemma och i det offentliga rummet. Detta har i sin tur resulterat i förbättringar i fråga om barns hälsa och utbildning, vilket bidragit till att den förväntade livslängden nu uppgår till 72 år i Bangladesh, jämfört med 68 år i Indien och 66 år i Pakistan.

Så här är vi vana att se Bangladesh, översvämmat och traditionellt. Och den bilden är också sann. Men den genomsnittliga förväntade livslängden är nu längre än grannländernas. Foto: Pavel Rahman/AP/TT

Regeringen har också antagit en effektiv politik genom att stödja initiativ på gräsrotsnivå med att få med så många som möjligt i den ekonomiska utvecklingen. Landets nationella strategi som baseras på tillverkningsindustri, dominerad av textilindustrin, har gett en exportökning på 17–18 procent varje år till den nuvarande nivån på 360 miljarder kronor per år. Till detta kommer de pengar som de tio miljoner bangladeshier som arbetar utomlands skickar hem. Dessa överföringar har stadigt ökat och uppgår nu till 160 miljarder kronor vilket hjälper till att hålla ekonomin flytande.  

Ett centralt ögonblick för Bangladesh inträffande 2018 när landet klarade FN:s kriterier för att höja sin status från kategorin minst utvecklade länder till kategorin utvecklingsekonomier. Det gav landets självbild ett rejält uppsving och Hasina hoppas nu att tillväxten ska nå 10 procent under 2021 då Bangladesh fyller femtio år.

– De flesta länder tycker nu att Bangladesh är värt att investera i, säger Nihad Kabir, chef för handelskammaren i Dhaka.    

– Bangladesh har utvecklats till en av Asiens mest anmärkningsvärda och oväntade framgångssagor på senare år, säger Kaushik Basu, före detta chefsekonom vid Världsbanken och professor vid Cornell University. Med en befolkning som beräknas uppgå till 171 miljoner 2021 är Bangladesh världens åttonde mest befolkade land. Bangladesh har också en betydande andel unga – mer än 30 procent av invånarna är yngre än 25 år – och en växande medelklass. Enligt Asiatiska utvecklingsbanken omfattar medelklassen mer än 37 miljoner människor och kan komma att utgöra en stor bas för konsumtion.

Vid sidan av Bangladeshs imponerande ekonomiska och sociala bedrifter har landets geostrategiska placering gjort det mer intressant för regionala och globala aktörer i en tid då många länder betraktar Kinas ökade inflytande i Sydasien med stor oro. I oktober, bara två veckor före det amerikanska presidentvalet, besökte USA:s biträdande utrikesminister Stephen Beigun Dhaka för att fördjupa relationen med Bangladeshs ledare. Hans besök föregicks av ett telefonsamtal i september mellan den dåvarande amerikanske försvarsministern Mark Esper och Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina.

Både Beigun och Esper betonade Bangladeshs betydelse för sin strategi för Asien-Stillahavsområdet, som Washingtons och dess allierade i Asien tillämpar för att hantera de utmaningar som genereras av Kinas expansiva politik och landets mångmiljardsatsning Sidenvägsinitiativet (också kallat Belt and Road Initiativ, BRI) som ska koppla samman och underlätta handel och transporter mellan Asien, Europa och Afrika – och öka Kinas inflytande. Genom BRI har Kina investerat miljarder med dollar i infrastrukturprojekt i länder i Sydasien.        

Under året har Bangladesh varit föremål för en rad diplomatiska initiativ, från Kinas president Xi Jinping såväl som Pakistans premiärminister Imran Khan och Indiens utrikesminister Harsh Shringla. De har alla uppvaktat premiärminister Hasina för att stärka sina relationer med Dhaka. Det faktum att ledarna för Kina, Japan och Indien har bjudit in Hasina att besöka deras länder vittnar om att de är angelägna om att ha mer än hjärtliga relationer. På sätt och vis var det Xis historiska besök i Dhaka i oktober 2016 som satte den diplomatiska bollen i rullning bland regionala och globala spelare och fick dem att börja ägna sig åt relationen till Bangladesh. 

Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina kan glädjas åt landets ekonomiska framsteg och sina egna valframgångar. Här säljs kampanjmaterial I huvudstaden Dhaka inför parlamentsvalet 2018. Foto: Anupam Nath/AP/TT

Besöket var ett led i Xis diplomatiska initiativ för att sälja in Sidenvägsprojektet i regionen men det fick vissa länder att ta till motåtgärder. När handels- och teknikkriget mellan USA och Kina förvärrades månaderna därefter närmade sig USA demokratiska länder i Asien för att få dem att ansluta sig till Asien-Stillahavsstrategin och därmed motverka Kinas ökande inflytande.

Indien stod för ett intressant inslag i utvecklingen. New Delhi har traditionellt sett Sydasien som sitt intresseområde och såg inte alls med förtjusning på Kinas inbrytningar på sin egen bakgård. Indien började sluta nya överenskommelser om investeringar och fördjupa sina relationer med Bangladesh för att motverka Pekings ökande avtryck i landet. Konkurrensen mellan Kina och Indien har blivit ännu tydligare genom den kraftmätning mellan indiska och kinesiska styrkor vid deras gemensamma gräns, som utlöstes i somras och som ser ut att fortsätta under den kommande vintern.       

Även om premiärminister Hasina och hennes parti Awamiförbundet har lyckats upprätthålla politisk stabilitet sedan maktövertagandet 2009, har den politiska atmosfären påverkats negativt av en bitter rivalitet mellan Hasina och den förre regeringschefen och ledaren för Nationalistpartiet Khaleda Zia. Deras familjer stod på olika sidor under inbördeskriget i samband med självständigheten och Hasina och Zia har växlat vid makten samt åkt in och ut ur fängelse under de gångna trettio åren.

Hasina har ofta anklagats för att använda våld för att marginalisera politiska motståndare. Men majoriteten har valt att stödja henne eftersom hon gett landet politisk stabilitet och fått till stånd den imponerande ekonomiska tillväxten och utvecklingen.

Bangladesh har varit relativt förskonat från islamistisk terrorism, men den militanta islamismen riskerar att bli ett farligt problem. I början av November samlade protester mot Frankrike stora skaror med protesterande män i Dhaka. Foto: Mahmud Hossain Opu/AP/TT

Men den inhemska händelseutvecklingen kan bli en stor utmaning om den inte hanteras taktfullt och någorlunda snabbt. Det beror på framväxten av fundamentalistiska religiösa grupper i landet. Bangladesh är ett övervägande muslimskt land men har hittills lyckats minimera påverkan på unga från grupper som al-Qaida och Islamiska staten.

På senare år har dock ett antal oroande händelser inträffat som visar på växande intolerans hos delar av befolkningen. Samtidigt har en progressiv hållning, och särskilt sekulär ideologi, ofta blivit hårt ansatt i sociala medier. Massdemonstrationerna i Dhaka i oktober, då fundamentalistiska grupperingar protesterade mot utvecklingen i Frankrike, blev ännu en påminnelse om den växande kraften hos sådana ideologier och organisationer i Bangladesh.

Förutom att hantera oroande inhemska fenomen är den största utmaningen för landet att behålla sin icke-allierade ställning, med tanke på det diplomatiska spel som regionala och globala stormakter ägnar sig åt i Asien-Stillahavsområdet i allmänhet och Sydasien i synnerhet. För Bangladesh gäller det att kunna säkra att utveckling och tillväxt inte hindras.

Vidare står Hasina och Bangladesh inför en rad utmaningar som hotar ekonomisk tillväxt och utveckling om inte landet förutom textilsektorn också satsar på IT och läkemedelstillverkning. Regeringen gör nu en ambitiös satsning på att bygga ett nätverk med 100 specialiserade ekonomiska zoner i landet som ska skapa Hasinas ”Digitala Bangladesh” och diversifiera ekonomin så att den omfattar fler områden och sektorer. Hon måste också skapa rätt atmosfär och miljö för att inge förtroende hos investerare – så att landet får en skjuts uppåt från sin nuvarande 175:e plats (av 190) i Världsbankens index över hur lätt det är att göra affärer i ett land, till att ligga bland länder mellan 35:e och 50:e plats.

Översättning: Lena Höglund och Ylva Lindahl.