Svårt infria löfte om slut på våldet i Mexiko
Vänner och släktingar tar ett sista farväl av journalisten Javier Valdez som mördades i maj 2017 i Culiacán i delstaten Sinaloa. Javier Valdez skrev om narkotikakartellernas makt i Mexiko. Foto: Rashide Frias/AP

Svårt infria löfte om slut på våldet i Mexiko

MR. Hoppet om ett nytt, säkrare Mexiko med mindre våld och död släcktes under tre dagar i oktober i år. Inom loppet av 72 timmar sköts 36 personer ihjäl i eldstrider mellan tungt beväpnade medlemmar i kriminella organisationer och säkerhetsstyrkor på olika platser i landet. President Andrés Manuel López Obradors löfte om att kulor skulle bli kramar tycks bli svårt att infria, skriver frilansjournalisten och Latinamerikakännaren Erik Halkjaer som tar upp den svåra situationen för människorättsförsvarare och journalister i Mexiko.

Publicerad: 2019-11-12

På morgonen den 14 oktober rullade en konvoj med tungt beväpnad polis in i det lilla samhället El Aguaje, i delstaten Michoacán, väster om huvudstaden Mexico City. Plötsligt attackerades konvojen av medlemmar ur Jaliscokartellen. Inom loppet av ett par minuter hade 13 poliser dödats.

En dag senare fick polisen i delstaten Guerrero ett larmsamtal från samhället Tepochica, söder om Mexico City. När polisen kom fram anfölls de av flera medlemmar ur en lokal kriminell organisation. När krutröken lagt sig hade en polis och 14 personer ur det kriminella gänget dödats.

Två dagar därefter, den 17 oktober, grep medlemmar ur det nybildade mexikanska nationalgardet ledaren för Sinaloakartellen, Ovidio Guzmán, mitt inne i staden Culiacán, i Sinaloa, nordväst om Mexico City. Både nationalgarde och polis överraskades när kartellen gick till motattack. Militär kallades in och staden kom i flera timmar att likna en krigszon. Nationalgardet såg sig till slut tvingat att släppa Ovidio Guzmán, son till den ökände knarkkungen Joaquín ”El Chapo” Guzmán som sitter i fängelse i USA.

En medlem ur nationalgardet, sex kartellmedlemmar och en civilperson dödades under konfrontationen i Culiacán. Totalt dödades 36 personer inom loppet av tre dagar.

mexikobakhållEn utbränd polisbil i samhället El Aguaje. 13 poliser dödades här den 14 oktober när medlemmar i en narkotikakartell gick till angrepp. Foto: Atmando Solis/AP

För många analytiker blev de tre dagarnas blodiga eldstrider ett bevis för att president Andrés Manuel López Obradors får svårt att leva upp till sitt löfte om att få slut på våldet. Till tidningen El Universal sade säkerhetsforskaren Raúl Benítez Manaut, vid Mexikos autonoma universitet (Unam) att de kriminella organisationerna förklarat krig mot staten.

Enligt Mexikos regering har fler än 250 000 personer dödats i landet de senaste 13 åren. När Andrés Manuel López Obrador gick till val i juli förra året sa han att Mexiko är ett land i fred, inte i krig. Han lovade också vid upprepade tillfällen kramar istället för kulor. Militärens brottsbekämpande roll skulle ersättas med ett nytt civilt styrt nationalgarde och korruptionen inom statsapparaten skulle bekämpas med alla till buds stående medel.

Tidigare i år pekade FN:s högkommissariat för de mänskliga rättigheterna (UNHCHR) ut militariseringen av polisen och det militära övervåldet som några av orsakerna till att våldet blivit värre i Mexiko. UNHCHR välkomnade en avmilitarisering, men ifrågasatte det nya nationalgardets militära struktur. Det är något som kritikerna också lyft efter de krigsliknande scenerna i Culiacán den 17 oktober.

Ett annat löfte som Andrés Manuel López Obrador, eller Amlo som han kallas i folkmun, tycks få svårt att leva upp till är att försvara yttrandefrihet och bekämpa straffrihet för brott mot inte bara journalister, utan även människorättsförsvarare. Hittills i år har 13 människorättsförsvarare och 10 journalister dödats. Under López Obradors företrädare Enrique Peña Nietos mandatperiod 2012–2018 dödades 61 människorättsförsvarare och 40 journalister. I nuvarande takt kommer López Obradors mandatperiod avslutas med liknande siffror år 2024.

mexikopresidentPresident Andrés Manuel López Obrador vid en ceremoni i juni då det nya nationalgardet presenterades. Foto: Christian Palma/AP 

Den statliga myndighet som har till uppgift att skydda journalister och människorättsförsvarare i Mexiko är kraftigt underfinansierad och underbemannad. Myndigheten, som kort kallas Skyddsmekanismen, åtnjöt under sina första år, 2012–2014, växande budgetutrymme och möjlighet att anställa, men sedan 2014 har mycket lite hänt.

Bara månader efter UNHCHR kritiserat den mexikanska polisen och militären för att ta till övervåld riktade FN-organet blicken mot den växande hotbilden mot mexikanska journalister och människorättsförsvarare. UNHCHR gav regeringen skarp kritik för att inte ta våldet och hoten mot journalister och människorättsförsvarare på tillräckligt stort allvar. UNHCHR rekommenderade López Obrador att kraftigt öka Skyddsmekanismens budget och anställa fler handläggare. Idag arbetar 36 personer med ansvar för hela landet på myndigheten. Det är lika många som för fem år sedan.

Samtidigt som antalet anställda varit detsamma har antalet personer som söker om skydd hos myndigheten ökat från 338 till 903. Enligt Skyddsmekanismen egen prognos kommer 1 131 personer ha sökt hjälp hos myndigheten innan året är slut. UNHCHR varnar för att behovet kommer att trefaldigas under de fem år som återstår av López Obradors mandatperiod.

För att infria sitt löfte om att bekämpa korruptionen inom statsapparaten har López Obrador skurit i hela statsbudgeten, inom alla områden. Det gör att Skyddsmekanismens budget i år ligger på samma nivå som år 2016, långt längre än de två senaste åren.

muralmålningMuralmålning utanför en tidningsredaktion i Culiacán med porträtt på journalister som försvunnit. Texten lyder "Var är de?". Foto: Erik Halkjaer

Utöver de rent strukturella problemen med Skyddsmekanismen är det en utmaning att de som ska ge skydd åt utsatta reportrar och aktivister är polisen. I staden Culiacán, i Sinaloa, litar ingen journalist på polisen.

– Polisen är farligast av dem alla. För du vet aldrig vem som egentligen betalar den polis du pratar med, säger Cayetano Osuna, reporter på tidningen Ríodoce i Sinaloa.

Cayetano Osunas chef Ismael Bojórquez, chefredaktör på Ríodoce, har själv tackat nej till polisiärt livvaktsskydd. Detta trots att redaktionen vid flera tillfällen utsatts för attentat och en reporter, Javier Valdez, dödats.

– Jag litar inte på polisen. Man vet inte vem de jobbar åt egentligen. Nu har de parkerat en polisbil utanför redaktionen varje dag. Det får räcka, säger Ismael Bojórquez.

Ingen av journalisterna på Ríodoce anser att Skyddsmekanismen fungerar. Handläggningen tar för lång tid och de erbjuds skydd av poliser de inte kan lita på. I september fanns en journalist i hela delstaten som tackat ja till skydd.

ismaelIsmael Bojórquez, chefredaktör på tidningen Ríodoce. Foto: Erik Halkjaer

– Det större problemet är att mekanismen inte erbjuder något förebyggande arbete eller att de anmälningar som de skickar vidare till åklagarmyndigheten inte utreds. Det har gått mer än två år sedan Javier Valdez mördades och ännu har ingen ställts inför rätta eller någon ansvarig pekats ut. Vi har nästintill total straffrihet för brott mot journalister och människorättsförsvarare här i Mexiko, säger Ismael Bojórquez.

I augusti noterade UNHCHR att endast 10 av de 644 personer som fick skydd av Skyddsmekanismen 2017 kunde skrivas ut ur programmet för att hotbilden avskrivits. Under 2018 skrevs ingen av de 800 personer, som fick skydd det året, ut.

Åklagarmyndigheten visar lika dystra siffror. Under de nio år som Mexiko haft en särskild åklagare med ansvar för brott mot yttrandefriheten har den bara åstadkommit 14 fällande domar, men ingen dom som rört mord på en journalist. Under samma period har 72 journalister dödats i landet, enligt Reportrar utan gränser.

muralmålning valdezVäggmålning i centrala Culiacán med bild på den mördade journalisten Javier Valdez med texten ”Låt väggarna tala, grabben, nu när medborgarna tystnar.” Foto: Erik Halkjaer

Efter eldstriderna 14–17 oktober jämförde de mexikanska medierna López Obradors säkerhetspolitik med den tidigare administrationens ”hårda handskar”-politik. Likaså ifrågasätter många journalister allvaret i regeringens ord om att få stopp på straffriheten för brott mot medier och människorättsförsvarare. Detta sedan López Obrador själv inte tycks kunna hantera medial kritik.

Vid en presskonferens i slutet av oktober gick López Obrador till hård attack mot medierna. Han anklagade dem för att gå oppositionens ärende. Trots hans löfte om att försvara yttrandefrihet har hans relation till medierna varit ansträngd. Sedan han tillträdde som president för ett år sedan har han vid upprepade tillfällen attackerat namngivna journalister och medier, på liknande sätt som sina kollegor Donald Trump i USA och Jair Bolsonaro i Brasilien.

På Ríodoce är ingen överraskad över presidentens senaste påhopp. De har sett hur relationerna mellan politiker och medier kraftigt försämrats det senaste året. Det styrande partiet Morena vann inte bara presidentposten förra året, utan fick majoritet i kongressens båda kamrar och i flera delstatsparlament, bland annat i Sinaloa.

– De vann så många platser att de fick plocka in folk utan politisk rutin eller vana att hantera medier. Nu har vi borgmästare som försöker köpa och styra innehållet i medierna. När de kritiseras eller deras politik presenteras som de inte vill i tidningar, TV och radio blir de arga och hotar och attackerar journalister på sociala medier. Sen har vi oppositionen, som tidigare styrde och nu lanserat en offensiv utan dess like på sociala medier. De vrider och vänder på allt för att ställa de styrande politikerna i dålig dager, och ger sig även på oss journalister, säger Anabel Ibáñez, politikreporter på Ríodoce.

anabelAnabel Ibáñez, politikreporter på Ríodoce. Foto: Erik Halkjaer

Lokalpolitikerna i Sinaloa tonar ner konfrontationen men ordföranden i delstatskongressen, Graciela Domínguez Nava, ger Anabel Ibáñez delvis rätt. Ändå säger hon att Morena tar våldet och attackerna på journalister och människorättsförsvarare på stort allvar.

– Vi har lyssnat på journalisterna och människorättsförsvararna och tagit till oss av deras förslag, men vad vi verkligen behöver är mer resurser och att regeringen på nationell nivå backar upp vår vilja att hitta lösningar. Vi får komma ihåg att regeringen är ny och vill väl. Det är viktigt att ge den en chans, säger Graciela Domínguez Nava.

På frågan om vad som är möjligt med en bantad statsbudget kan Graciela Domínguez Nava inte ge något bra svar. Hon tror på idén att skära bort medel som ändå skulle försvinna i korruption, men håller med om att det kan bli svårt att komma till rätta med hot, attacker och våld mot inte bara journalister och människorättsförsvarare, utan även andra civila, om det inte finns några pengar. 


Erik Halkjaer
Frilansjournalist och ordförande i Reportrar utan gränser Sverige. Tidigare bland annat chefredaktör för tidskrifterna Latinamerika och OmVärlden.