Smolk i Jarosław Kaczyńskis bägare efter valsegern

Lag och rättvisas fyra år vid makten har varit kantade av politiska och moraliska skandaler och den polska regeringen har utsatts för hård kritik från flera EU-institutioner för att ha demonterat det polska rättsväsendet. Partiets ledare Jarosław Kaczyński har satt som sitt mål att genomföra en grundläggande omvandling av det polska samhället: politiskt, moraliskt och ekonomiskt. För detta krävs, har han vid upprepade tillfällen framhållit, att Lag och rättvisa tillåts styra landet under minst tre mandatperioder.

Under våldsamma protester inom landet och under hård kritik från det EU-stödda juridiska expertorganet Venedigkommissionen, liksom från EU-kommissionen, inledde Lag och rättvisa denna omvandling redan 2015 vid det första parlamentsmötet i sejmen efter valsegern det året. Med ett par majoritetsbeslut i parlamentets båda kammare och med stöd från presidenten tog partiet politisk kontroll över landets författningsdomstol. Jarosław Kaczyński förklarade själv senare att detta första steg var en förutsättning för att kunna genomföra den samhällsomvandling han eftersträvar. Med full kontroll över författningsdomstolen var det organ som juridiskt kontrollerar det övriga rättsväsendet i princip satt ur spel. Oppositionen rasade och både Venedigkommissionen och EU:s högsta organ ansåg att beslutet stred mot Polens konstitution.

Förtroendeomröstning i parlamentet den 12 december 2018. Jarosław Kaczyński längst fram i mitten. Foto: Alik Keplicz/AP

De så kallade reformerna av rättsväsendet rullade sedan snabbt vidare. Landets justitieminister, som tillika blivit riksåklagare med vittgående befogenheter, fick med ett enkelt beslut i parlamentet rätt att efter eget godtycke under ett halvår avsätta ordföranden och vice ordföranden i landets domstolar. 130 av 730 domare fick på det viset sparken utan att någon anledning till beslutet behövdes anges. På en punkt gick regeringen på pumpen: man lyckades inte avsätta ordföranden för Högsta domstolen. Det var EU-domstolens tribunal i Luxemburg som satte stopp för det försöket.

En annan reform av det polska rättsväsendet väntar fortfarande på att behandlas av EU-domstolens tribunal. Det gäller den partipolitisering av Landsrådet för domstolsväsendet, ett lagråd som utser kandidater till nya domare efter den ovannämnda sexmånadersperioden då makten låg i justitieministerns händer.

Tidigt efter förra valet tog Lag och Rättvisa också kontroll över radio och TV inom public service som snart förvandlades till propagandainstrument som sedan flitigt utnyttjades under årets valkampanj, något som den europeiska samarbetsorganisationen OSSE:s utsända påpekade i sin rapport. Lika tidigt började man rensa ut inom försvaret. Ett år efter valet 2015 hade 268 överstar och en tredjedel av försvarsmaktens generaler fått lämna sina poster. Delar av den civila ämbetsmannakåren byttes ut på politiska grunder och en ordentlig ommöblering gjordes inom alla samhällets institutioner och statsägda företag.

Demonstranter kräver att TV-chefen Jacek Kurski avskedas efter mordet på Gdansks borgmästare Pawel Adamowicz. Det statliga TVP anklagas för att ha piskat upp en hatstämning mot oppositionspolitiker. Foto: Czarek Sokolowski/AP

Allt detta skedde under den devis som Jarosław Kaczyński satte på pränt i ett omfattande valmanifest inför årets val: för att omvandla samhället måste man fortsätta att byta ut ”den politiska, ekonomiska såväl som kulturella eliten i det polska samhället”. I manifestet går Lag och rättvisa till skoningslös kritik mot den politik som bedrivits av vänstern och liberalerna efter kommunismens fall, en politik som enligt Kaczyński lett till att Polen underordnat sig utländska krafter och främmande ideologier inom EU. I manifestet talar man om en ny form av kolonialism, där det underförstått är EU-kommissionen i Bryssel och Tyskland som är kolonisatörerna.

Lag och rättvisas kritik av EU står i skarp kontrast till de fakta att de polska väljarna är bland de mest EU-vänliga inom hela Unionen samt att Polen är det mottagarlandet av stöd från EU, ett stöd som nota bene Kaczyński lovar skall bli ännu större under nästa budgetperiod.

Lag och rättvisas mål är, utöver att höja levnadsstandarden till samma nivå som i Tyskland, att värna om den polska nationen, den polska säregenheten, däribland den ”heroiska” historien. En ny moralisk grund, byggd på den katolska kyrkans lära, måste återupprättas. Eliterna måste bytas ut. Allt detta kräver tid. Ett centralt medel för att genomföra omvandlingen av det polska samhället är en stark stat: staten och nationen är de honnörsord som lyfts fram som centrala element i partiets valmanifest.

Lag och rättvisas beskrivning av den politik som dess föregångare vid makten bedrivit och den egna altruismen i nationens namn kom emellertid att klinga falskt ju längre det egna maktinnehavet pågick. Med allt större maktfullkomlighet började snart skandalerna rulla. De gällde premiärministerns markaffärer, Jarosław Kaczyńskis egen roll i ett planerat miljardbygge i centrala Warszawa där en österrikisk entreprenör anklagar honom för handhavande av mutor och bedrägeri.

Priset bland alla dessa skandaler tog dock den som uppdagades bara två veckor före valet i oktober. Då avslöjade en privat TV-station att chefen för polska Riksrevisionen (NIK) ägde en fastighet i centrala Kraków som hyrdes ut till en känd kriminell person i staden och att denne där inrättat bordellverksamhet. Saken blev inte bättre av att personen hade mobilnummer till chefen för Riksrevisionen och inför TV-kamerorna sade att han kommer ”att ringa till Banaś”, det vill säga till Riksrevisionens chef. Senare visade det sig att denne Marian Banaś också givit felaktiga uppgifter i sina egendomsdeklarationer.

Avgå behövde han dock inte från sin post. Kort sagt, inför valet började Polen alltmer likna det som den ungerske sociologen Bálint Magyar i sin bok om Viktor Orbáns Ungern beskrivit som en ”postkommunistisk maffiastat”.

Trots detta förblev Lag och rättvisas kärnväljare partiet trogna när man gick till vallokalerna den 13 oktober 2019. Skandalerna tycktes rinna av dem som vattnet på en flock gäss. Vad mera är: partiet erhöll i detta val fler röster än i något tidigare val. Går detta att förklara? 

Troende katoliker demonstrerar i Warszawa mot homosexualitet. Foto: Czarek Sokolowski/AP

Polen är ett överväldigande katolskt samhälle. Den katolska kyrkans ledning – episkopatet – har det senaste decenniet utvecklats i alltmer värdekonservativ riktning. Det är också dessa åsikter som förs till torgs av Lag och rättvisa och det är propaganda som faller i god jord hos partiets kärnväljare, som i huvudsak finns på landsbygden och i landets mindre städer. Det handlar bland annat om invandrarfientlig politik liksom propaganda mot vad partiet och kyrkans konservativa biskopar betecknar som en ”LGBT-ideologi”.  Dit hör också sträng abortlagstiftning liksom den katolska kyrkans övriga moraliska värderingar gällande sex före äktenskap, partnerskap och användandet av preventivmedel.

Inga sociologiska undersökningar tyder på att en majoritet av den polska befolkningen skulle dela dessa kyrkans och Lag och rättvisas moralpredikningar. Men partiets kärnväljare, cirka 20 procent av väljarkåren, är trogna detta budskap och det är dessutom väljare som oavsett väder beger sig till vallokalerna. Ju lägre valdeltagande ju tyngre väger dessa konservativa röster.

Årets val slog emellertid tidigare rekord vad gäller valdeltagandet: Över 60 procent av väljarna röstade, det vill säga i runda tal 18 miljoner väljare varav åtta miljoner på Lag och rättvisa. Stödet från kärnväljarna, de som i vått och torrt stödjer allt partiet gör och säger, är således enbart en del av förklaringen till Lag och rättvisas väljarstöd i detta val. Partiet mobiliserade utöver kärntruppen mellan två miljoner och tre miljoner ytterligare väljare.

Röstning i en vallokal i Warszawa den 13 oktober. Foto: Darko Bandic/AP

För de väljare som röstade på något av de tre oppositionspartierna – bondepartiet PSL, Medborgarkoalitionen och Vänsterpartiet – var frågan om rättsstaten och förhållandet till EU en nyckelfråga. För Lag och rättvisas kärnväljare var det en fråga som knappt existerade och för partiets ytterligare miljoner väljare uppenbarligen en fråga utan större betydelse.

Polen är ett land som, liksom flera andra länder i östra delen av Centraleuropa, saknar såväl en stark liberal idétradition som en modern historia av parlamentarisk liberal demokrati. Polen var under hela 1800-talet utplånat från Europas karta. Den kortvariga självständigheten efter första världskriget präglades av ett auktoritärt styre, följt av 45 år under kommunistisk diktatur. Det är svårt att bortse från det historiska arvet om man skall försöka förklara det som idag sker i Polen och så även i flera andra länder i östra delen av Europa. För många väljare fanns varken frågan om en fungerande parlamentarisk demokrati eller frågan om ett rättssamhälle av västeuropeisk modell på bordet vid valet i oktober.

Det var istället de sociala reformer som Lag och rättvisa levererat sedan 2015 och de nya vallöften som partiet lyfte fram inför årets val, som avgjorde. Till de reformer som Lag och rättvisa redan genomfört hör sänkt pensionsålder och ett rundligt tilltaget barnbidrag motsvarande 1 200 kronor per månad och barn, låt vara att det gällde från och med barn nummer två. Nu kom nya löften: samma barnbidrag för alla barn i familjen, högre pensioner, högre garanterade minimilöner och total skattefrihet för ungdomar under 26 års ålder. Det gick hem hos miljoner väljare.

Den liberal-konservativa Medborgarplattformen som regerade landet mellan 2007 och 2015 bäddade under de åren för sitt kommande nederlag.  Fastväxt i det radikala nyliberala ekonomiska tänkande som präglat 1990-talets omställning till marknadsekonomi hade partiet inte ens kommit på tanken att exempelvis införa ett allmänt barnbidrag.

Foto: Michał Tajchert/Creative Commons

En analys av årets valresultatet visar att Lag och rättvisa kunde öka sitt väljarstöd på landsbygden och i mindre städer. Däremot inte i Polens storstäder. I Warszawa, Poznań, Gdańsk, Kraków, Łodż, Szczecin, Lublin, ja till och med i Rzeszów, huvudstaden i en region som är Lag och rättvisas starkaste fäste, förlorade partiet till de tre oppositionspartierna. I Warszawa röstade 65 procent på oppositionen och i Poznan hela 68 procent. I landet i sin helhet erhöll de tre oppositionspartierna tillsammans närmare en miljon fler röster än Lag och rättvisa. Det var den så kallade d´Hondts metod, som används vid fördelningen av mandaten till sejmen, som räddade kvar Kaczyńskis parti vid regeringsmakten. Denna metod ger proportionellt fler mandat till det parti som fått flest röster inom varje enskild valkrets.

Det faktum att oppositionen visade sig ha ett numerärt större stöd i väljarkåren var inte det enda smolket i Lag och rättvisas segerbägare. Valet till det polska parlamentets övre kammare – senaten – sker i enmansvalkretsar där den som får flest röster blir vald. Med en enad front i var och en av de hundra valkretsarna tog oppositionen här hem segern. Lag och rättvisa förlorade därmed den tidigare totala kontrollen över lagstiftningsproceduren i parlamentet.

För att “rätta till” valresultatet försökte partiet med löfte om attraktiva poster köpa över ett par nyvalda senatorer. När detta misslyckades och istället blev offentligt har Lag och rättvisa nu överklagat valet i sex valkretsar och begärt att rösterna skall räknas om. Medborgarplattformen svarade med att protestera mot valproceduren i tre valkretsar. Sista ordet om vem som får kontroll över senaten är därför ännu inte sagt.

Snart väntar en ny politisk kraftmätning i Polen: presidentvalet i april-maj 2020.  Om Jaroslaw Kaczyński och Lag och rättvisa skall kunna fortsätta med sin omvandling av det polska samhället och byta ut den ena ”eliten” efter den andra måste partiets kandidat, den nuvarande presidenten Andrzej Duda, vinna det valet. I presidentvalet är det enbart antalet röster som avgör vem som vinner. d´Hondts metod finns inte med i spelet.