Jair Bolsonaro en prövning för Brasiliens demokrati

Utgången av presidentvalet i Brasilien var i många avseenden historisk och slutet på en period med relativ politisk och ekonomisk stabilitet som varat sedan mitten av 1990-talet. Valsegraren Jair Bolsonaro, en före detta militär som ibland kallas Brasiliens svar på Donald Trump, är en extrem högernationalist med uttalat anti-feministiska, homofoba, rasistiska och våldsbejakande åsikter. Hans militära karriär var tämligen misslyckad. Han lämnade armén redan 1988 som kapten efter att han suttit i fängelse i två veckor för att han agiterat mot arméns lönepolitik. Sedan 1991 har han istället varit ledamot av deputeradekammaren, och bytt parti sju gånger. Han är själv katolik men hans hustru är nära knuten till den brasilianska frikyrkorörelsen som vuxit snabbt på den katolska kyrkans bekostnad de senaste årtiondena.

Så sent som i slutet av augusti ledde den före detta presidenten och legendariske arbetarledaren Luiz Inácio Lula da Silva, eller bara Lula som han populärt kallas, alla opinionsundersökningar med 40 procent av rösterna. Bolsonaro på andra plats hade enbart 20 procent. Hade Lula tillåtits ställa upp i valet hade han med stor sannolikhet vunnit en klar seger. Lula är fängslad sedan i början av april, dömd i andra instans för korruption till fängelse i tolv år, och var enligt lagen förbjuden att kandidera i valet.

Lula talar på ett valmöte. Foto: Plopes/Shutterstock

Lula och Bolsonaro är i alla politiska avseenden varandras motsatser. Hur kan då de politiska sympatierna ha förändrats så drastiskt under enbart sex veckor? En viktig förklaring är att brasilianer i gemen främst röstar på personligheter och i väsentligt mindre utsträckning på politiska idéer. En annan och minst lika viktig anledning är att valet främst var en röst mot något som man inte gillade än för.

Valkampanjen var extremt polariserad. Arbetarpartiets (PT) kandidat Fernando Haddad fick i stor utsträckning klä skott för ett utbrett politikerförakt. Föraktet grundas i den synnerligen omfattade politiska korruptionen som PT främst gjordes ansvarigt för trots att i stort sett alla politiska partier är inblandade. Den djupa och långvariga lågkonjunkturen, som inneburit en omfattande arbetslöshet med en negativ tillväxt de sista tre åren har förstärkt missnöjet ytterligare och anses vara Arbetarpartiets ansvar.

Polariseringen av det brasilianska samhället

Hur kan man då förklara den djupa polarisering som skett av det brasilianska samhället de senaste åren och som ytterligare förstärktes under valrörelsen? En viktig förklaring är den omfattande samhällsförändring som den snabba ekonomiska tillväxten ledde till åren 2003–2014, under regeringarna Lula och Dilma Rousseff.

Den ekonomiska tillväxten, som möjliggjordes av den internationella råvaruprisboomen, skapade under några få år cirka 30 miljoner nya fasta jobb i landet. Fattigdomen minskade snabbt och de stora inkomstskillnaderna reducerades. Många människor fick ett bättre liv och förflyttades till en ny medelklasstillvaro. Den övre medelklassen och den mer traditionella brasilianska överklassens ingrodda privilegier kom att delas av fler och när den ekonomiska boomen sedan avstannade och förbyttes i en djup lågkonjunktur uppstod en omfattande besvikelse.

Demonstration i Rio de Janeiro 2016 mot korruptionen. Foto: Cintia Erdens Paiva/Shutetrstock

Arbetarpartiet begick utan tvekan många missgrepp i den ekonomiska politiken de sista regeringsåren. Detta kombinerades sedan med det kraftigt växande politikerföraktet, som skapades av den omfattande korruptionsskandalen kring det statliga oljeföretaget Petrobras där det avslöjades att Arbetarpartiet och dess företrädare varit djupt inblandade. Korruptionsskandalen som går under namnet Lava Jato, biltvätten, är utan tvekan den största i Latinamerikas historia.

Arbetarpartiet som sedan sitt bildande i början på 1980-talet alltid hävdat att man bedrivit politik på ett okorrumperat icke-traditionellt sätt visade sig nu vara lika god kålsupare som de andra traditionellt korrumperade politiska partierna. Partiets ovilja att offentligt bedriva självkritik utan istället bekvämt ikläda sig en offerroll har sedan ytterligare förstärkt besvikelsen.

Lösningen för många brasilianer har då blivit att samla sig kring en helt ny politisk och okonventionell ledargestalt, som dessutom tillåter att man uttrycker flera av de fördomar som finns djupt i den konservativa brasilianska folksjälen men som inte varit politiskt korrekt att utrycka det senaste decenniet under framgångsåren.

Okonventionell valkampanj

Bolsonaros valkampanj har varit mycket okonventionell för Brasilien och har nästan enbart bedrivits genom sociala medier. Kommunikationen med presumtiva väljare har i stor sett uteslutande skett genom Whatsappgrupper och Facebook. Den sista veckan före den andra valomgången avslöjades att flera företag som står Bolsonaro nära finansierat det omfattande Whatsappupplägget där stora mängder personer i stort sett dagligen försetts med valpropaganda och tillrättalagd information. Företagsfinansiering av valrörelser är förbjudet i Brasilien sedan några år tillbaka men Bolsonaro hävdar att han inte kan lastas för att privata företag bekostat denna del av hans valrörelse eftersom han inte hade vetskap om det.

Fallet är anmält till högsta valdomstolen av Arbetarpartiet men det ska nog mycket till för att domstolen i efterhand ska ogiltigförklara Bolsonaros stora valseger trots det uppenbara brottet mot gällande vallagstiftning.

Selfie på stranden i Ipanema i Rio de Janeiro. Foto: Alexandre Rotenberg/Shutterstock

Bolsonaro utsattes i början av september för en knivattack och efter den har han inte deltagit i några offentliga valmöten. Med hänvisning till hälsoskäl har han även vägrat att frågas ut i TV eller delta i valdebatter med Haddad. Första dagen efter sin valseger ställde han däremot upp i en intervju med den största TV-kanalen på bästa sändningstid. Från att inledningsvis deklarera att han nu skulle vara alla brasilianers president och stryka ett streck över de många motsättningarna under valrörelsen så övergick han snabbt till att smutskasta den största brasilianska dagstidningen Folha do São Paulo. Tidningen gjorde nyligen ett kritiskt reportage om hans användning av det bidrag han disponerar som kongressledamot för att anställa medhjälpare och Bolsonaro hotade med att tidningen snart skulle stängas.

Vilka är Bolsonaros sympatisörer?

Hur ska man då tolka denna stora uppslutning bakom Bolsonaro? Främst som en omfattade kollektiv reaktion mot korruptionen bland traditionella politiker, den djupa lågkonjunkturen och medföljande växande arbetslöshet samt en omfattande och växande brottslighet, som samhället inte lyckats få kontroll över. Uppslutningen kan också tolkas som ett sökande efter en ny och okonventionell ledare där det annorlunda i budskapet har större betydelse för väljaren än de extrema ståndpunkter som Bolsonaro intagit i många frågor. Långt ifrån alla de 55 procent av de brasilianskaväljare som röstade för honom är medvetna högernationalister eller fascister. De allra flesta söker en alternativ och annorlunda ledare som utstrålar handlingskraft.

Kan Bolsonaro genomföra sin politik?

Flera frågetecken kan uppställas kring hur lätt det blir för Bolsonaro att genomföra den politik han utlovat. I kongressvalet omvaldes bara ungefär hälften av ledamöterna. Flera nya småpartier är representerade i deputeradekammaren efter valet som skedde samtidigt som presidentvalets första omgång, totalt 30 olika partier. Flest mandat, cirka tio procent av samtliga, fick Arbetarpartiet. På andra plats kom Bolsonaros parti PSL. De traditionella stora brasilianska mittenpartierna som MDB och PSDB, som spelat en central roll i den brasilianska politiken under decennier, reducerades kraftigt och därmed deras framtida politiska betydelse.

Skörd av sojabönor i Mato Grosso. Foto: Alf Ribeiro/Shutterstock

De flesta bedömare tror att Bolsonaro kommer att lyckas att sy ihop stöd i kongressen för frågor som en liberalare vapenlag, sänkt ålder för fängelsestraff och andra åtgärder mot brottsligheten som Bolsonaro anser vara effektiva. Men när det gäller den ekonomiska agendan finns det ganska stora motsättningar bland hans sympatisörer. Militärerna är till exempel tveksamma till omfattande privatiseringar av statliga företag. Kött- och sojaproducenterna har snabbt börjat inse att löftet om ett skrotande av miljöpolitiken i Amazonas och att lämna Parisavtalet kan leda till svårigheter för den omfattande jordbruksexporten bland annat i Europa på grund av en negativ miljöopinion. En snabb minskning av tullmurar för att öppna upp den sedan decennier kraftigt skyddade brasilianska hemmamarknaden är inte kortsiktigt av intresse för de många brasilianska storföretag som sedan lång tid har säkra och stora andelar på denna marknad.

Behovet av en genomgripande pensionsreform är stort där pensionskostnader idag står för 12 procent av BNP men hittills har den blivande neoliberale finansministern Paulo Guides haft svårt att formulera ett förslag som har möjligheter att passera kongressen. 

Att fem militärer förväntas ta plats på centrala positioner i den nya regeringen har tolkats som att detta skulle kunna vara början på en snar återgång till den militärdiktatur som senast styrde landet 1964–1985. De ledande militärerna är nog knappast per automatik övertygade att en återgång till militärdiktatur skulle var till deras fördel drygt 30 år efter den avskaffades. Kloka militärer funderar nog också två gånger på om det enbart är en fördel för den brasilianska militären att helt och fullt förknippas med regeringen Bolsonaro om den skulle få stora svårigheter att genomföra sin ekonomiska agenda.  

Militär patrullerar på Copacabana i Rio de Janeiro under en polisstrejk. Foto: Shutterstock

På utrikespolitikens område har Bolsonaro också signalerat drastiska kursändringar. Under valrörelsen deklarerade han till exempel att han skulle följa USA:s exempel och flytta Brasiliens ambassad i Israel till Jerusalem. Även här kommer nu kontraorder. Efter att Egypten signalerat missnöje genom att ställa in ett planerat besök av sin utrikesminister har Bolsonaro snabbt klarlagt att ambassadflytten nog inte är aktuell. Samtidigt förklarar han att den kommande utrikesministern kommer att rekryteras bland erfarna yrkesdiplomater från det brasilianska utrikesdepartementet Itamaraty vilket snarare borgar för försiktighet och kontinuitet i utrikespolitiken.

Rättsväsendets oberoende

Brasiliens rättsväsende har traditionellt varit förhållandevis självständigt från den verkställande politiska makten. I samband med rättegångarna mot korruption i politiken – där Lula och andra politiker från Arbetarpartiet och andra partier till höger, samt många företagsledare, dömts till långa fängelsestraff – har främst Arbetarpartiet ifrågasatt rättsväsendets oberoende. Domaren som lett Lava Jato-processerna, Sérgio Moro, har gjort ett antal felsteg där hans personliga aversion mot Arbetarpartiet framkommit. Ändå har flera bedömare hävdat att de flesta av processerna varit förhållandevis opartiska.

När nu Bolsonaro erbjudit Sérgio Moro att bli justitieminister i sin nya regering och denne snabbt accepterat upplevs detta samtidigt av många som ett allvarligt ifrågasättande av rättsväsendets oberoende. Samtidigt kommer just Högsta domstolens självständighet gentemot Bolsonaro och kongressen att vara väldigt avgörande när nya politiska initiativ från Bolsonaro-anhängare blir allt vanligare där man ifrågasätter yttrandefrihet, minoriteters skydd och ideella organisationers rätt att verka fritt, samt vill kontrollera lärarnas roll i undervisningen. 

Demonstrant hyllar domaren Sérgio Moro vid en demonstration för Bolsonaro i i São Paulo. Foto: Massis/Shutterstock

Politisk samling nödvändig

Många paralleller dras mellan Bolsonaro och Trump och det finns utan tvekan flera likheter, till exempel ifrågasättandet av pressens självständighet, ett klart rasistiskt och kvinnofientligt agerande och överhuvudtaget en extremt okonventionell och populistisk utstrålning. Samtidigt finns viktiga skillnader. Bolsonaro har vid tillfällen under valrörelsen ifrågasatt rättsväsendets självständiga ställning och överhuvudtaget skapat ett intryck av att stå över den konstitutionella ordningen, något som aldrig Trump vågat sig på.

Vidare finns det bland Bolsonaro-anhängarna ingen samhällsgrupp som ställts utanför den ekonomiska utvecklingen på grund av globaliseringen av ekonomin. Tvärtom är andelen Bolsonarosympatisörer större, ju högre inkomsten och utbildningsnivån är.

Mellan första och andra valomgången gjordes försök att samla vänster- och mittenpartierna till demokratins försvar, mot Bolsonaro och för en röst för Haddad. Försöket misslyckades kapitalt. Motsättningarna mellan till exempel Ciro Gomes från Demokratiska arbetarpartiet (PDT), som kom på tredje plats med 12 procent av rösterna, och Arbetarpartiet var alldeles för stora. För att vänstern ska kunna överleva detta nya politiska läge och på sikt stärka sin ställning liksom för att de grundläggande konstitutionella rättigheterna i landet ska kunna försvaras mot ökat tryck från Bolsonaro-anhängare, måste dessa ansträngningar förstärkas.  Brasilien står inför stora nya utmaningar som bara kan mötas genom politisk samling – inte en fortsättning av den politiska polariseringen.