Buddistiskt extremistvåld mot muslimer i Sri Lanka

”Det är vårt ansvar att stoppa denna blodsutgjutelse som sker om och om igen”.  I en Youtube-video från den 7 mars i år uppmanar en orangeklädd Galkande Dhammananda Thero befolkningen i Sri Lanka att sätta stopp för det våld som brutit ut mot muslimer i det mångreligiösa landet. Bara ett par dagar tidigare hade hundratals män dragit runt i områdena kring Kandy i centrala Sri Lanka, satt eld på butiker och slagit sönder bostäder och moskéer. Ett bråk om en trafikförseelse blev upprinnelsen till en ny våg av attacker mot landets muslimska minoritet. Resultatet blev två dödsfall samt hundratals affärer och hus och ett tjugotal moskéer som vandaliserats eller bränts ner.

Våldsutbrottet – liksom det våld mot muslimer som ägde rum i Aluthgama i juni 2014 – förde tankarna till de brutala attacker mot landets tamiler som 1983 blev upptakten till ett 26 år långt inbördeskrig mellan den singalesdominerade staten och tamilska separatister. Nu när kriget är slut oroas många över att muslimerna är nästa minoritetsgrupp att bli måltavla för våld och diskriminering i den singalesiska nationalismens och buddistiska religionens namn.

Incidenterna följer ett liknande mönster: det som från början är en mindre konflikt mellan individer ges en religiös dimension när extremistiska organisationer och rykten på sociala medier gör gällande att muslimer våldfört sig på eller på andra sätt utgjort en fara för buddister. Mobbar av män utifrån mobiliseras och angriper muslimsk egendom och religiösa byggnader, alltmedan polisens passivitet gör att förödelsen tillåts fortsätta.

Buddistiska munkar i Polonnaruwa i Sri Lanka. Foto: Cortyn/Shutterstock

Att buddistmunken Dhammananda Thero i sin Youtube-inspelning manade till lugn kan se ut som en självklar reaktion för en företrädare för en religion som blivit känd i världen för att vara icke-våldslig och fridsam. Men faktum är att han var en av bara ett fåtal buddistmunkar som offentligt försökte bekämpa våldet och hatpropagandan – samtidigt som de våldsamma männen faktiskt leddes eller inspirerades av andra buddistmunkar.

Hur det kommer sig att buddismens företrädare kan mana till våld är en fråga som hamnat i fokus sedan buddistiska extremistgrupper växt sig starka i Sri Lanka de senaste sex åren. En liknande utveckling har också skett i Myanmar.

Det var år 2012 som en ny politisk organisation föddes i Sri Lanka: Bodu Bala Sena, BBS, ”den buddistiska maktstyrkan”. Ledd av munken Galagoda Aththe Gnanasara Thero säger sig organisationen värna om den buddistiska religionen och om Sri Lankas buddistiska och singalesiska majoritetsbefolkning. BBS kan förstås som en huvudaktör i en större rörelse, som också innefattar organisationer som Sinhala Ravaya och Ravana Balaya. Själv är BBS en utbrytargrupp från det politiska partiet Jathika Hela Urumaya (Nationella Kulturarvspartiet) som bestående av buddistmunkar valdes in i parlamentet 2004. 

Gemensamt för dessa grupper är deras uppfattning att buddismen är hotad. De ser ett minskat intresse för religionen hos vanligt folk, men bekymrar sig också för att singaleserna (landets buddistiska majoritetsbefolkning) hamnar alltmer i underläge i jämförelse med kristna och muslimska minoriteter i landet som anses dominera ekonomiskt, föda många barn och därmed ta över befolkningsmässigt. Att se till att singalesiska kvinnor reproducerar sig och att bekämpa konvertering av buddister till kristendom och islam har därför varit centrala frågor för BBS och de andra grupperna.

Jami Ul-Alfar-moskén i Colombo. Foto: Shutterstock

Framförallt muslimerna – i Sri Lanka och globalt – har målats upp som ett hot. Till exempel fick falska uppgifter som visade att det kommer att finnas fler muslimer än buddister i Sri Lanka år 2050 (idag utgör muslimerna omkring nio procent av befolkningen) stor spridning på Facebook. Muslimskägda klädkedjor har också hamnat i skottlinjen. I mars 2013 vandaliserade en mobb ledd av buddistmunkar en av kedjan Fashion Bugs butiker utanför Colombo, och BBS har manat singaleser att bojkotta muslimska klädföretag. I samband med attacken mot Fashion Bug spreds falska uppgifter på sociala medier att en ung singalesisk anställd blivit våldtagen där.

Rykten har också spridits om att muslimska företagare lurar i kunder substanser som gör dem oförmögna att få barn. Till exempel användes påståenden om att en muslimsk restaurangägare smusslade infertilitetstabletter i maten för att mobilisera en singalesisk mobb som gick till attack mot en moské och fyra muslimskägda affärer i Ampara i östra Sri Lanka i februari i år.

En annan fråga som engagerar de buddistiska grupperna är områden av historiskt värde. I en  långdragen konflikt kring den historiskt viktiga buddistiska helgedomen Dighavapi, också i östra Sri Lanka, som Buddha själv ska ha besökt, har muslimer anklagats för att ha förstört värdefulla ruiner. Här liksom på flera andra håll har buddistiska organisationer startat kampanjer för att avhysa muslimer från landområden som de anser har buddistiskt värde. Samtidigt har de religiösa minoriteterna uttryckt missnöje över att buddastatyer och tempel placerats i områden som traditionellt inte är buddistiska.

Helgedomen Dighavapi. Foto: Wikimedia Commons

Ytterligare en konfliktpunkt har varit den halal-certifiering som en central muslimsk organisation stått för, där märken på varor indikerar för muslimer vad som är tillåtet inom islam. BBS menade att halal-märkningen gav uttryck för en islamisering av samhället och användes för muslimsk propaganda. Muslimska ledare fick backa i frågan och halal-certifieringen organiserades om. 

Även om värnandet om buddismen är central i BBS och de andra gruppernas retorik är det tydligt att det inte är Buddhas lära som står i centrum. De buddistiska skrifterna, historierna från Buddhas liv och hans föreskrifter refereras så gott som aldrig till i BBS propaganda. I stället måste de buddistiska rörelserna förstås framför allt som nationalistiska. Det är det singalesiska folket som står i centrum, och buddismen är en viktig del av deras identitet.

Själva ser sig BBS och de andra grupperna inte sig som extremister, utan snarare som en sund och nödvändig reaktion mot islamistisk radikalisering, både i Sri Lanka och i världen i stort. Nyhetsförmedlingen om Islamiska staten och al-Qaida, terrordåd och den globala kampen mot terrorism förmedlar starka bilder av muslimer som hot. Samtidigt har islam blivit allt synligare i Sri Lanka. Muslimska kvinnor bär nu i ökad utsträckning täckande slöjor av olika slag. Nya moskéer, byggda med pengar från Saudiarabien, har konstruerats. Med pengarna från Saudiarabien kommer också ett uppsving för en mer strikt islam, wahabismen, som manar följarna att strängt lyda Koranen och förkastar helgondyrkan och andra seder som varit accepterade inom andra riktningar av islam i Sri Lanka.

För att förstå den radikala buddismens uppsving i Sri Lanka måste vi titta både på elitintressen och på de farhågor och fördomar som finns bland vanligt folk. Även om det inte är officiellt belagt så pekar många på att BBS har kopplingar långt in i maktens korridorer. Det har till och med spekulerats i att politiska ledare ska ha uppmuntrat de anti-muslimska stämningarna för att skapa en ny gemensam fiende och därmed kunna behålla sin makt efter krigsslutet.

Sri Lankas president Maithripala Sirisena. Foto: UN Women/Sarah Stacke

Samtidigt får BBS muslimskfientliga propaganda en hel del gehör hos de bredare folklagren. Många har fördomar mot muslimerna som anses isolera sig och vara annorlunda. Också många buddistmunkar ger uttryck för en känsla av sårbarhet och anser muslimernas befolkningsökning och ekonomiska dominans vara ett problem. Som lokala ledare spelar dessa munkar en avgörande roll för att forma opinionen.   

Uppmärksamheten som våldet mot muslimer fått har bidragit till en ny bild av buddismen i Sri Lanka som intolerant och våldsbejakande. Samtidigt är det viktigt att visa att detta förstås inte är hela sanningen. Faktum är att det sedan länge pågår en inom-buddistisk debatt både om munkars roll i politiken och om hur buddismen bäst efterlevs och värnas. Flera munkar har gått ut och ifrågasatt den anti-muslimska propagandan. I samband med oroligheterna i centrala Sri Lanka i mars i år tog munken Vaturukumbure Dhammaratana Thero initiativ till att organiserade en grupp buddister som ställde sig framför moskéer och muslimska hem när mobben kom för att vandalisera, och lyckades på så sätt minska förödelsen.

Staden Kandys Interreligiösa kommitté var också snabb att samlas. Redan samma kväll som våldsamheterna bröt ut anordnade gruppen en presskonferens där de manade till lugn. När den utlovade statliga utredningen kring vad som hände runt Kandy i mars lät dröja tog samma kommitté saken i egna händer och anordnade en sanningskommission som samlade in information och lyssnade till vittnesmål.

Detta är bara ett par exempel på initiativ för att motverka buddistisk extremism och anti-muslimskt våld. I samband med hatkampanjen mot muslimer har organisationer som Sri Lankas Muslimska råd och Sekretariatet för muslimer spelat en viktig roll. Rådet fungerar som en paraplyorganisation för muslimska organisationer i landet, och har såväl vädjat om lugn hos muslimer, och använt sina kontakter med makthavare i Sri Lanka till att motarbeta de extrema buddistorganisationerna. Sekretariatet har dokumenterat attackerna mot muslimer och utövat påtryckningar på internationella aktörer. Ytterligare andra muslimska organisationer har bidragit med rättshjälp efter attacker eller vid hot om att bönecenter ska stängas ner.  

I Sri Lanka finns också sedan kriget en rad icke-statliga organisationer som engagerat sig för förståelse mellan folkgrupper. I samband med uppsvinget för extrem buddism har flera av dessa organisationer intensifierat sitt arbete med interreligiös dialog. Det kan handla om dialog mellan ledare för olika religioner – organisationen Congress of Religions har funnits i över 25 år och utgör ett forum för ledande figurer från Sri Lankas alla religioner – eller aktiviteter bland gräsrötter, såsom ungdomsläger där man tillsammans lär sig om varandras religioner. I byar och städer finns också samarbeten lokala religiösa ledare emellan. Vid spänningar mellan grupper kan ledarna komma samman och försöka förhindra att rykten sprids och att missförstånd och ilska leder till våldshandlingar.

Ofta håller de som står bakom de här initiativen en ganska låg profil. Det är inte alltid lätt att protestera öppet. En munk jag pratade med beklagade att det är mycket få buddistmunkar som tar ställning mot BBS och de andra grupperna. En del vågar inte av rädsla för att förlora anhängare. Andra vill inte, därför de håller med BBS om att muslimerna är ett problem, även om de inte stödjer BBS konfrontativa metoder.

"Rally for Unity", demonstration mot hatpropagandan, i Mathara 2013. Foto: Vikalpa/Creative Commons

Vid några tillfällen har demonstrationer hållits på gatorna i protest mot hatpropagandan och bristen på tolerans. I april 2013 ordnade gruppen Buddister som ifrågasätter Bodu Bala Sena en ljusmanifestation i Colombo och senare samma månad ordnade Rally for Unity en större demonstration i Colombo och därefter flera mindre protester på andra håll i landet. När jag intervjuade en av organisatörerna sa han: ”Vi var fem personer som samlades och sa: Om BBS kan sätta upp scener överallt i landet och gå upp så scen och prata om hat… Om de kan skaffa tillstånd och polisskydd för sina möten, kan inte vi göra samma sak men prata om enighet och förståelse?”.

Men mer än på gator och torg står kampen om vad buddismen ska vara och vem som hör hemma i Sri Lanka på sociala medier. BBS och andra nationalistiska grupper har strategiskt använt sociala medier för att sprida sina budskap. ”Också en liten grupp kan få stort inflytande via sociala medier”, kommenterade en fredsaktivist jag pratade med. Spridandet av anti-muslimsk propaganda har exploderat i ett land där tillgången till internet ökat lavinartat de senaste åren, inte minst med hjälp av billiga smarttelefoner. Facebook är den stora plattformen, med 5,5 miljoner användare i december 2017. Facebook själva har varit långsamma att agera med hatpropaganda och brott mot deras regler, och har saknat personal som kan singalesiska.

Här har motrörelsen legat i underläge. Många traditionella fredsorganisationer saknar kunskap om hur man använder sociala medier på ett effektivt sätt. Men samtidigt växer nya aktivistgrupper fram som strategiskt skapar motbudskap och sätter press på Facebook att ta ansvar för de budskap som sprids och bidrar till våldsam mobilisering.

Vi ser alltså en mångfald av olika grupper inom civilsamhället som mobiliserar mot det religiöst motiverade våldet och för minoriteter rättigheter. I ett klimat där hatpropaganda lätt sprids utgör deras budskap och aktiviteter viktiga motkrafter.