Nya lagar skapar osäkerhet för Indiens muslimer

Sedan december 2019 har flera indiska storstäder upplevt flera vågor av gatuprotester. Men under ett par dagar i slutet av februari övergick protester i nordöstra Delhi i blodiga konfrontationer mellan olika folkgrupper. Händelserna uppmärksammades internationellt, nu senast i fördömande uttalanden från Iran, som Indien annars har goda relationer med. 46 människor uppges ha omkommit i våldsamheterna. Indiens premiärminister Narendra Modi uppmanade till lugn, men undvek att peka ut ansvariga.

Upprinnelsen till protesterna är dels ett tillägg till landets medborgarskapslag från 1955, dels ett förslag om inrättandet av ett nytt nationellt medborgarskapsregister. Tillägget till medborgarskapslagen antogs av det indiska parlamentet i början av 2020. Det nya registret har däremot ännu inte utformats.

På de flesta platser har demonstrationerna mot den nya lagen varit fredliga med stor uppslutning från olika samhällsgrupper.

Indiens ursprungliga medborgarskapslag infördes 1955. Lagstiftningen utformades med delningen mellan Indien och Pakistan och de påföljande enorma folkförflyttningarna 1947–48 i färskt minne. Lagen förvägrade människor från andra länder som uppehöll sig i Indien utan tillstånd rätten till medborgarskap, oavsett ursprung.

Det nya lagtillägget rör endast invandrare från grannländerna Afghanistan, Bangladesh eller Pakistan som befinner sig i Indien utan tillstånd. Tillägget ger dessa personer rätt att söka medborgarskap – men endast om de härstammar från grupper som av indiska myndigheter bedöms vara förföljda minoriteter. Till dessa grupper räknas till exempel hinduer, sikher och kristna, men inte muslimer. Indiska regeringen anser att muslimer inte kan räknas som förföljd minoritet eftersom muslimer utgör folkmajoriteten i de grannländer som utpekas i lagtillägget. Men denna gränsdragning är tveksam om man ser till faktiska förhållanden. I Pakistan har till exempel den muslimska sekten ahmadier förföljts på de mest utstuderade sätt. Gränsdragningen är även tveksam ur principiellt hänseende eftersom den introducerar religiösa hänsynstaganden i medborgarskapsförfarande för en sekulär stat.

Kvinnor som flydde efter attackerna den 26 februari fick en fristad på Al-Hind sjukhuset i Delhi. Foto: Altaf Gadri/AP/TT

När det gäller det gäller det nya medborgarskapsregistret har den indiska regeringen framhållit att ett register över landets medborgare blir ett stöd för myndigheterna att få bättre grepp om vem som uppehåller sig i landet på korrekta grunder. Problemet är att många indier saknar dokumentation om sin härstamning. Uppskattningsvis 40 procent av födslarna i städer och upp emot 65 procent av födslarna på indiska landsbygden sker utan att de dokumenteras. De stora frågetecknen uppstår därmed när det föreslagna medborgarskapsregistret kombineras med den nya medborgarskapslagen. Om registret rullas ut i Indiens delstater och dess invånare uppmanas att bevisa sitt medborgarskap skulle en hindu, kristen eller sikh i avsaknad av dokumentation trots allt kunna åberopa den förändrade medborgarskapslagen till stöd för sin sak. Personer ur dessa grupper kan med stöd i lagen inleda den juridiska processen för medborgarskap. En papperslös muslim undantas däremot en sådan möjlighet. I avsaknad av dokumentation kan en muslim inte åberopa rätt till medborgarskapsansökan i enlighet med det nya tillägget, eftersom muslimer inte anses vara en förföljd minoritet. Vad som därefter skulle hända med en individ som bedöms uppehålla sig i landet illegalt och som inte räknas till de minoriteter som anses vara skyddsvärda i lagen, är högst oklart.

Men som så ofta vid spontana missnöjesyttringar ligger mer än en enskild sakfråga till grund för protesterna. Det indiska regeringspartiet BJP:s andra mandatperiod inleddes 2019. Sedan dess har regeringen infriat flera kontroversiella vallöften som anknyter till partiets manifest. Bland annat inskränktes självstyret för den enda delstaten i landet med muslimsk majoritet, Jammu och Kashmir, genom en förändring av Indiens konstitution. Vissa bedömare anser att riskerna för polarisering av det indiska samhället nu ökar. Flera indiska civilsamhällesorganisationer delar den bedömningen. Mobiliseringen vid den senaste tidens protester bör även ses mot bakgrund av dessa farhågor.

Vad som ligger bakom våldet under protesterna just i Delhi är ännu inte helt klarlagt. Våldsverkares inflytande, liksom polisens undfallenhet för mobbar och ryktesspridning på sociala medier har framhållits som förklaringar. En mer generell förklaring kan sökas i statsvetaren Ashutosh Varshneys studier av religiöst betingade upplopp i Indien. Varshney pekar på att upplopp historiskt sett varit särskilt våldsamma på platser där integrationen mellan olika folkgrupper har varit låg. Där banden grupperna emellan varit starka har däremot konflikter i större utsträckning hanterats utan våld.  Den indiska konstitutionen är i grunden en balansakt för att tillgodose både folkmajoritetens och minoriteternas intressen. Att träda denna balansakt har varit en utmaning för den indiska republiken sedan konstitutionens tillkomst för 70 år sedan. Den sittande indiska regeringen har varit minst sagt otydlig i sina förklaringar till vad som motiverar stiftandet av en lag som ökar osäkerheten för landets muslimer. Det kan få långtgående konsekvenser för den indiska demokratin om regeringen under Modis ledning väljer att skifta vågskålarna i sin jakt på en ny ordning.