Amman byter skepnad under en bussresa

Tillbaka i Amman, där jag bodde för mer än ett årtionde sedan. För var dag under mitt återbesök funderar jag alltmer på vad ”den muslimska världen” egentligen är.   

Jag kliver på bussen i al-Balad, Ammans gamla stad.  Här har jag trängt mig fram bland besökare och ropande marknadsförsäljare som säljer allt från kylskåpsdelar till hundvalpar i pappkartonger. Runt omkring mig fladdrar kvinnornas fotsida abayor och jilbaber.

al-Balad och stadsdelarna öster om denna urgamla stadskärna är Ammans religiöst mest konservativa områden. Här arrangeras äktenskap genom föräldraförmedling. Här stannar kvinnorna hemma eftersom den rådande tolkningen av islam i dessa kvarter gör gällande att mannen är familjeförsörjare och att kvinnor inte ska ta jobb som påstås strida mot deras natur.

Bussen är en vit minibuss som rymmer trettio personer och kostar tre kronor för en resa.  Jag åker mot Sweifieh, Ammans välbärgade kvarter. Genom bussfönstret ser jag hur islam byter skepnad. Ju närmare Sweifieh vi kommer, desto mer avklätt blir det. Jilbaberna bli läderjackor. Klädsel är inte ett mått på tro. Men den markerar en inriktning. Ju liberalare tolkning av islam, desto mer lättklätt.

Och Sweifieh är Ammans liberala del. Här söker sig kvinnorna ut. Här finns varuhuset Cozmo som säljer alkohol. Att se skillnaderna mellan de olika tolkningarna av islam i en och samma stad ger en tankeställare. Det gäller att ha sinne för nyanser och mångfald om när man pratar om ”den muslimska världen”.

Marknadsliv i Amman. Foto: Sophie Heine

Religionen märks överallt i Jordanien. Jag bor i Abdoun, Ammans rikaste, finaste och tystaste del, bara någon kilometer från Sweifieh. På  Deir al Zoor-gatan några kvarter bort från mitt hus ligger en pampig villa. Framför den, planterade på trottoaren, står ett antal barrbuskar på rad, ungefär 170 centimeter höga. I buskarna har en skicklig trädgårdsmästare med sin sekatör klippt fram arabiska ord. La Illaha ila Allah står det, den muslimska trosbekännelsen: Det finns bara en Gud.

När jag förstod det var min första tanke att islamisismen sprider sig in i minsta livsrum! Men så insåg jag snart att trädgårdsbuskarna är inte är ett uttryck för islamism. Det är en vanlig, om än rik, jordansk familj som planterat dem. Buskarna är ett uttryck för de värden som denna familj håller högst, tron på Gud. Och religionen har många tolkningar.

Bussen stannar i Sweifieh. Jag går till Avenue Mall, stans nyaste köpcenter. Det har fyra våningar, luktar parfym och i vissa butiker är den engelskspråkiga popmusiken så hög att man knappt kan prata. Att det är fredag och vilodag tycks inte bekymra någon här. Förr var allt stängt på fredagar i Amman. Nu är det värre än på Åhléns den 23 december hemma hos oss. I Avenue Mall säljs höga läderstövlar med klack, jeans, skira underkläder och urringade blusar. Och ja, minsann är där inte en butik för hijaber och jilbaber?  Och där, en till…

Jag tittar mig omkring. När jag bodde här i början av 2000-talet såg jag många barhuvade kvinnor i Sweifieh.  Nu har slöjorna kommit på. Vad har hänt?

Har islam blivit starkare, och fått en mer konservativ tolkning, i Jordanien sedan dess?

– Ja, säger Muath Odath, imam i Jarmouk-moskén i Abdoun.  

– Islam har blivit starkare, säger imamen. Men inte på det sätt du tror.  Folk låtsas att de är goda muslimer.

Att vara en god muslim handlar inte om att bära de rätta kläderna eller göra de rätta sakerna, säger imamen.

– Det handlar om att tro innerst inne.

Muath Odath tror att den sanna islam, eller så som han tolkar religionen, kommer att försvagas i Jordanien. Han fruktar att den jordanska regeringen kommer att vidta åtgärder för att få ut kvinnor på arbetsmarknaden, och då i traditionella mansyrken som snickare och rörmokare. Det är olyckligt, tycker imamen som menar att kvinnor inte ska ta sådana jobb. Det strider mot deras natur, anser han.

– Vi har också arbetslöshet och om en kvinna arbetar kan det betyda att hon tar en mans jobb, och det är mannen som ska försörja familjen, säger imamen.

Kanske är sökandet efter den sanna läran, eller vad som uppfattas som sådan, liksom stärkt muslimsk identitet, ett svar på radikaliseringen och extremismen.  Att radikaliseringen kunnat explodera så  som den gjort, förklaras av många av tidspunkten då den fick fart. Radikaliseringen blossade upp samtidigt som den arabiska, muslimska världen bevittnade en mängd upplopp och konflikter. Det började med Palestina-konflikten och följdes av katastroferna i Afghanistan, Syrien, Irak, Jemen och Libyen. Särskilt Irak har hjälpt extremisterna att vinna mark, menar många. Kriget och det missnöje som följde gav dem näring. Alltför sent insåg väst allvaret.

Dagens traditionella uttryck för islam räcker inte för att möta radikaliseringsvågen, menar bedömare.

Att IS har fått fäste har också andra förklaringar. Den marockanske journalisten Taoufik Bouachrine, citerad i The Middle East Media Research Institute, Memri i juli 2016, menar att muslimer inte har haft en plan för att rädda de globala, muslimska värdena från nonchalans och våld. "Vi muslimer måste hitta en form för att anpassa den religiösa livsstilen till modern tid, och nu styr vi oss inte mot en försoning av det muslimska arvet och modern demokrati.”  

Det är svårt att säga vart ”den muslimska världen” är på väg. Den är också för stor och mångfasetterad – socialt, kulturellt och ekonomiskt – för att vi ska kunna generalisera. Världen är inte förutsägbar. 

Nästa dag tar jag åter bussen från al-Balad. Genom fönstret ser jag den verklighet som är min, svepa förbi. Killen bredvid facebookar hela vägen upp till Sweifieh.