Så kan den tekniska utvecklingen gynna Afrika

Vid Afrikas största gruvkonferens, Investing in African Mining Indaba, som hölls nyligen slogs nya besöksrekord. Över 10 500 delegater, 1 400 regeringsföreträdare och lika många företagsrepresentanter samlades under fyra dagar i mässhallarna vid foten av Taffelberget. Årets tema var ”Starkare tillsammans: utveckling genom partnerskap”. Ett återkommande inslag i diskussionerna var hur de afrikanska länderna ska kunna dra nytta av världens omättliga sug efter naturens rikedomar.

– Stormakternas kamp om resurser är inget nytt och vi har sett det förr: resurser utvinns och skeppas ut, men förtjänsten tillfaller sällan ursprungslandet. Vi måste vara medvetna om risken att historien upprepar sig. Afrika måste agera smart och spela sina kort väl, annars blir länderna utnyttjade, sade Daniel Litvin, rådgivare och expert på frågor om hållbarhet, naturliga resurser och geopolitik.

Det saknas knappast exempel på hur kontinenten genom historien har tappats på sina råvarutillgångar. Den stigande efterfrågan på så kallade kritiska (alltså särskilt viktiga) metaller och mineral – som bara ser ut att öka –medför risker. Det kan handla om ökad korruption, miljöförstöring, en elit som berikar sig själv i stället för folket, eller till och med ”proxykrig” (krig via mellanhänder) mellan stormakter. Men här finns också stora möjligheter.

Grön omställning

Under konferensens invigning underströk Zambias president Hakainde Hichilema vikten av ökat samarbete och att Afrikas länder måste sätta sig själva i förarstolen:
– Vår vision måste vara tydlig. Men vi måste också organisera oss så att vi blir en partner att räkna med på den globala arenan.

Utvinningen av koppar väntas bli rekordstor i år i president Hakainde Hichilemas land Zambia. Foto: Ben Curtis/AP/TT

Zambia är Afrikas näst största producent av koppar och räknar med en rekordstor utvinning i år. Det ger i ökat klirr i statskassan och enligt beräkningar från Internationella valutafonden (IMF) kommer landets ekonomiska tillväxt 2026 att ligga runt 6 procent 2026. Afrika måste påminna världen om vad kontinenten har att erbjuda, framhöll president Hichilema i sitt tal. Inte minst i den gröna omställningen. Gruvindustrin kan, genom strategiska partnerskap, säkerställa att kontinenten intar sin rättmätiga plats i världsekonomin.

Afrika hyser uppskattningsvis 30 procent av världens tillgångar av det som brukar kallas ”kritiska metaller och mineral”, exempelvis koppar, kobolt, litium, platina, jordartsmetaller och tungsten.

På Mining Indaba ifrågasattes dock uttrycket och definitionen kritiska mineral (critical minerals). Den sydafrikanske gruvministern Gwede Mantashe har länge hävdat att kol borde räknas som ”kritiskt”. I alla fall i Sydafrika som är helt beroende av sina stora kolfyndigheter för sin energi- och elproduktion. Med andra ord borde ”kritiska mineral” beskriva de naturtillgångar som är särskilt viktiga för det egna landet – inte för rika länders utveckling av högteknologi och förnybar energi.

– Termen ”kritiska mineral” är ingen geologisk sanning utan håller alltmer på att bli en politisk konstruktion, påminde Isabelle Ramdoo, chef för International Institute for Sustainable Development and Intergovernmental Forum on Mining. 

Tjänar för lite

Listan över sådana särskilt eftertraktade mineral och metaller är därför inte statisk. Det som anses vara en avgörande tillgång i dag behöver inte vara det i morgon. I Afrikanska unionens definition poängteras vikten av att utvinningen ska främja hållbar tillväxt och allmän välfärd och man använder då hellre termen ”gröna kritiska mineral”.

Litium är eftertraktat till bland annat batterier. Här hackar sexåriga Juliet Samaniya loss lättmetallen vid en olaglig gruva i Liberia. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

Ett dilemma är att även om Afrika är rikt på råvaror går bara cirka 10 procent av värdet av de eftertraktade tillgångarna dit. Afrikanska regeringar, men också företrädare från industrin, vill se mer investeringar i processledet för att öka förädlingen och därmed värdet på råvarorna. I de länder som är rika på naturresurser har priset för utvinngen ofta varit högt för både samhället och miljön. Med stigande efterfrågan kommer hundratusentals människor att behöva flytta för att ge plats åt ny råvaruutvinning. Många afrikanska länder kräver nu ökat mervärde där investeringar kopplas till samhällsutveckling.

– Alla vill bort från gruvan och komma högre upp i värdekedjan, som en av delegaterna på konferensen sade.

Men även om de flesta verkar vara överens om att råvarorna ska processas mer lokalt, ställer verkligheten en rad utmaningar i vägen. Den kanske allra största är bristen på tillförlitlig energi- och elproduktion. Dessutom måste det till ökad samordning, samarbeten och investeringar i mångmiljardklassen.

"Enorm möjlighet"

Ett exempel som brukar lyftas fram är Zambia och dess grannland Kongo-Kinshasas samarbete kring batterimineral. De båda länderna skrev 2022 under en överenskommelse för att tillsammans utveckla en förädlingskedja för de råvaror som krävs till elbilsbatterier. En särskild ekonomisk zon ska upprättas vid gränsen mellan de båda länderna, som hyser 70 procent av världens tillgångar av de mineral och metaller som krävs för den globala elektrifieringen.

Eunice Kamwendo, som leder FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) i södra Afrika beskrev 2024 initiativet som “en enorm möjlighet att omvandla regionala ekonomier, och hela kontinenten, genom mineralbaserad utveckling”.

Afrika vill förädla mer. På bilden en upparbetningsanläggning för litium i Goromonzi i Zimbabwe. Foto: Tsvangirayi Mukwazhi/AP/TT

Ett annat exempel som brukar framhållas som förebild på området är det tysk-namibiska projektet Hy Iron som startade tillverkningen av fossilfritt järn i fjol. Tekniken bygger på grön vätgas och i Namibia finns ett överflöd av billig, förnybar energi som är en förutsättning för processen.

Men, när det gäller förädling och processandet av råvaror går det inte att komma ifrån Kinas dominans på världsmarknaden. I över 30 år har Kina arbetat strategiskt för att skaffa sig nära nog monopol på mineral och metaller som krävs för dagens högteknologi och den gröna omställningen. Enligt en artikel som publicerades av Africa Center for Strategic Studies i fjol, kontrollerar Kina i runda tal hälften av världens utvinning av kritiska mineral och metaller, och knappt 90 procent av process- och förädlingsindustrin. Detta gäller exempelvis för kobolt, grafit och eftertraktade, svårutvunna så kallade sällsynta jordartsmetaller.

Kina, Europa och USA

Zimbabwe, som är Afrikas främsta producent av litium, har försökt spänna musklerna mot Kina genom att göra raffinering till en obligatorisk del av utvinningen. I februari förbjöd Zimbabwe med omedelbar verkan all export av icke-processat mineral, inklusive litium i rå form. Exportförbudet var egentligen planerat att träda i kraft i januari 2027, i ett försök att pressa industrin till att förlägga en större del av raffineringen i landet.

– Regeringen förväntar sig att gruvbolagen samarbetar i den här frågan, som tagits med hänseende till nationella intressen, sade landets gruvminister Polite Kambamura i ett uttalande.

Patience Mususa, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet. Foto: NAI.

Ett kinesiskt bolag har nyligen investerat motsvarande omkring 3,7 miljarder kronor i ett litiumraffinaderi som snart ska kunna tas i bruk. Ytterligare en processfabrik är på gång. Men den zimbabwiska regeringen vill se mer. Långt bakom Kina försöker nu Europa och USA säkra tillgången på omställningens viktigaste byggstenar.

USA:s nationella säkerhetsstrategi som presenterades i december 2025 innebar en radikal förändring av den amerikanska regeringens politik gentemot Afrika, enligt Patience Mususa, senior forskare vid Nordiska Afrikainstitutet. Kontinenten beskrivs som en arena där USA nu tävlar med Kina om tillgången till kontinentens mest eftertraktade mineral och metaller. Fokus ligger på försörjningskedjan.

”Perspektivet från afrikanskt håll är att man ogärna vill hamna i skottgluggen för den geopolitiska dragkampen”, skriver Patience Mususa och poängterar att en av de stora utmaningarna för USA blir att bygga tillit.

President Donald Trump har särskilt uppvaktat Kongo-Kinshasa och den amerikanska administrationen jobbar på flera fronter. Export av 100 000 ton koppar har säkrats, och det statliga bolaget Gécamines har via olika uppköpare kunnat skeppa kobolt västerut.

Kanske inte så konstigt att USA i år skickade den största delegationen någonsin till årets Mining Indaba-konferens.