USA: Massprotester kan avgöra demokratins öde

Jag är spelteoretiker. Jag analyserar politik på samma sätt som strateger analyserar krig eller marknader: som ett spel mellan aktörer med tydliga mål, begränsningar och incitament. När man steg för steg följer hur de väntas göra sina val blir det troliga resultatet ofta plågsamt tydligt.

När jag tillämpar detta på de kommande amerikanska valen 2026 och 2028 blir slutsatsen alltmer uppenbar. USA:s demokrati kan bara räddas av vanliga medborgare. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

Det finns två huvudsakliga vägar framåt:

Alternativ ett: Överväldigande valdeltagande (den tillfälliga lösningen)

Den första och mer osäkra vägen är ett enormt deltagande i valet till kongressen 2026 – så pass högt att Demokraterna vinner en tydlig seger i representanthuset, särskilt i de ungefär två dussin jämna valdistrikt som kommer att avgöra vilket parti som får kontrollen i kammaren. Ännu mer avgörande vore om majoriteten växlar till Demokraternas fördel både i representanthuset och senaten.

Om inte valresultaten är tydliga kan de komma att ifrågasättas, anser skribenten. På bilden upploppet mot Kapitolium den 6 januari 2021 i protest mot Joe Bidens seger i presidentvalet, som Donald Trump ifrågasatte. Foto: Julio Cortez/AP/TT

Tre till fem mandat ytterligare i representanthuset skulle räcka för att Demokraterna skulle kunna blockera lagstiftning, inleda utredningar och begränsa den verkställande makten åtminstone de följande två åren. Det är just därför som president Donald Trump har tillbringat det senaste året med att pressa delstaterna att rita om kartorna över valdistrikten – han vet hur viktigt detta är på kort sikt.

För att Demokraterna ska vinna så klart att resultatet inte kan ifrågasättas på ett trovärdigt sätt måste valdeltagandet överstiga 2018 års nivå, då drygt 50 procent av de röstberättigade deltog. Det var det högsta valdeltagandet i ett mellanårsval på minst 40 år. För att överträffa det skulle det krävas att yngre väljare, icke-vita väljare och väljare i förorterna plötsligt engagerar sig i ännu högre grad, trots att de vanligtvis är de minst benägna att rösta i mellanårsval.

Om valdeltagandet däremot blir lägre, och Demokraterna endast vinner med knapp marginal, kommer Trump sannolikt att bestrida utgången i varje enskilt jämnt val. Omräkningar kan då dra ut på tiden i veckor eller månader och övervakas av tjänstemän som är lojala mot Trump. Tvister skulle hamna i domstolar som domineras av domare utnämnda av Trump. Och konstitutionen ger i slutändan representanthuset befogenhet att bedöma valet av sina medlemmar. Ett fortsatt republikanskt kontrollerat representanthus skulle helt enkelt kunna vägra att släppa fram demokrater som vunnit jämna val.

Kommer president Trump, om han har medvind, trots allt försöka regera längre än de två mandatperioder som konstitutionen tillåter? Foto: Evan Vucci/AP/TT

I det scenariot behåller Republikanerna kontrollen i kongressen och Trump möter få begränsningar de följande två åren. Att skjuta upp valet 2028 eller se till att få klartecken för ytterligare en mandatperiod för presidenten är då inte längre otänkbart. Trump har redan antytt att valet skulle kunna ställas in. Detta är hans väg till att inneha makten även i fortsättningen.

Det finns ett problem med det första alternativet: även om det fungerar köper det bara tid. Om Demokraterna tar över kongressen 2026 bromsar det Trump i två år. Men vad händer sedan? Kommer de nyvalda Demokraterna verkligen att stärka de demokratiska institutionerna – genom reformer som att avskaffa gerrymandering (manipulerande med valdistrikt), skydda rösträtten och begränsa den verkställande makten? Historien visar att politiker sällan inskränker sin egen makt när de väl har fått den. Och sedan kommer 2028, och då är vi tillbaka där vi började, med att återigen hoppas på massivt valdeltagande.

Detta leder oss till alternativ två, den mer kraftfulla vägen.

Väg två: Massivt motstånd (den verkliga lösningen)

Om kongressen inte kan eller vill begränsa Trump är massprotester det enda återstående sättet att kontrollerna presidenten. Detta är den väg som verkligen förändrar förutsättningarna, eftersom det är den enda där vanliga medborgare direkt hävdar sin makt och kräver omedelbara strukturella reformer.

Jämna val kan kräva omräkningar, övervakade av tjänstemän tillsatta av Trump. Bild från Columbus i Ohio i samband med valet 2024. Foto: Paul Vernon/AP/TT

Årtionden av forskning visar att ihållande, icke-våldsamt motstånd är synnerligen effektivt mot autokratiska ledare. När ungefär 3,5 procent av en befolkning engagerar sig i samordnade åtgärder – strejker, bojkotter, arbetsnedläggelser, protester, civil olydnad – lyckas dessa rörelser anmärkningsvärt ofta.

Tre och en halv procent av USA:s befolkning motsvarar 12 miljoner människor.

Tänk er att 12 miljoner människor skulle sluta gå till sina arbeten 14 dagar i följd. Lagerarbetare som inte kommer till jobbet. Paket som staplas på hög. Hamnarbetare som saktar ned verksamheten. Containrar som samlas utanför kusten. Lastbilsförare som vägrar köra icke-nödvändiga rutter. Regionalt skulle bristerna uppstå inom bara några dagar.

Vårdpersonal skulle endast tillhandahålla akutsjukvård. Lärare skulle avbryta undervisningen. Flygledare skulle sjukskriva sig löpande. Flygningar skulle då oförutsägbart behöva ställas in. Tekniker skulle logga ut, kundtjänster kollapsa.

Samtidigt skulle miljontals människor sluta spendera pengar. Inga Amazon-beställningar. Inga impulsköp. Kreditkortsföretagen skulle redovisa omedelbart vikande försäljning. Marknaderna skulle reagera.

Samtidigt skulle människor samlas vid domstolar, federala myndigheters byggnader och delstatsparlament. Byggnaderna skulle ockuperas fredligt men ihärdigt. Varje dag. I stad efter stad. Med samma krav.

Med delstatsparlamenten omringade skulle lagstiftarna behöva eskorteras in genom bakdörrar. Deras personal skulle sluta komma till jobbet.

Det skulle vara omöjligt att gripa tusentals människor. Och om myndigheterna använde övervåld skulle tusentals fler demonstranter sannolikt strömma ut på gatorna. Insatser av nationalgardet skulle bli kostsamma. Guvernörerna skulle i tysthet uppmana till kompromisser. Företagsledare skulle kräva ”stabilitet”, sedan ”dialog” och sedan ”en återgång till konstitutionella normer”. Inte för att de plötsligt brydde sig om demokrati, utan för att osäkerhet slår hårt mot deras vinster.

Under den andra veckan skulle frågan inte vara om rörelsen skulle avta. Det skulle handla om vem som ger efter först.

Ska det krävas stora och ihållande protester för att försvara konstitutionen och demokratin? Bild från Trumpkritisk manifestation i Bellows Falls i Vermont. Foto: Kristopher Radder/The Brattleboro Reformer via AP/TT

Skillnaden mellan den första och den andra vägen är denna: massmotstånd innebär inte att folk ber politikerna att rädda demokratin. Det tvingar dem att göra det. En mobiliserad befolkning på miljontals människor väntar inte på nästa valrörelse eller hoppas att valda företrädare ska fullfölja sina löften. I stället skapas en kris som bara kan lösas genom omedelbara demokratiska reformer – reformer som återger makten till folket, inte till det parti som vann det senaste valet.

USA har aldrig upplevt någonting sådant. Om man föreställer sig att bara 10 procent av amerikanerna – 34 miljoner människor – skulle delta, vore det en chock utan motstycke för systemet.

Det är så autokratiska ledare faller. Hosni Mubarak styrde Egypten i tre årtionden och kontrollerade militären, säkerhetstjänsten och medierna. Ingen väntade sig att hans styre skulle kollapsa. Men i januari 2011 gick miljoner människor ut på gatorna. Det krävde bara 18 dagars ihållande protester för att övertyga Mubarak om att fly.

Slutsats: upp till vanligt folk

Massivt valdeltagande skulle kunna vända kongressen och bromsa Trump – men bara tillfälligt. Även om det lyckas skulle denna väg till meningsfull reform av USA:s demokrati vara svår och möta starkt motstånd från dem som gynnas av det nuvarande systemet.

Om valdeltagandet inte blir massivt, är det massprotester som gäller.

Slutsatsen är alltså denna: bryr vi amerikaner oss tillräckligt om vår demokrati, om de friheter vi har haft i generationer, för att vidta konkreta åtgärder för att försvara dem?

För om inte vi gör det kommer ingen annan heller att göra det.

Översättning: Ola Westerberg