Stor omvälvning när Afrikas folkmängd rusar i höjden
Satellitbild på Lagos i Nigeria, en jättestad som lär bli ännu mycket större. Foto: Sentinel Hub/Wikimedia Commons

Stor omvälvning när Afrikas folkmängd rusar i höjden

Analys. Den 15november 2022 uppnådde planeten Jordens befolkning officiellt 8miljarder invånare. Befolkningstillväxten är nu den långsammaste sedan 1950-talet, med ett undantag: Afrika. Kontinentens 1,3miljarder invånare beräknas fördubblas till2050. Vid slutet av århundradet spås 40procent av världens befolkning bo där, och Nigeria växa om Kina. När världens befolknings-sammansättning kastas om väntas det få stora och dramatiska konsekvenser, skriver Afrikakännaren Görrel Espelund.

Publicerad: 2023-01-26

Redan på 1990-talet var Lagos, Nigerias ekonomiska nav, en myllrande plats där trafiken rörde sig i slowmotion. Att ta sig från en punkt till en annan tog längre tid än i alla andra städer i Afrika.  

I dag är Lagos en av de metropoler som växer snabbast av alla. Exakt hur fort är svårt att säga. Enligt vissa uppskattningar söker sig 5 000 nigerianer från landsbygden in till storstaden varje dag. FN räknar med att Lagos befolkning kommer att uppgå till 25 miljoner år 2030 och den snabba urbaniseringen i regionen spås bilda ett bälte av storstäder längs Västafrikas kust – från Elfenbenskustens Abidjan, genom Ghana, Togo och Benin, ända bort till Lagos. Utvecklingen kan liknas vid andra storstadskluster som exempelvis Tokyo-Osaka-korridoren med dess 60 miljoner invånare. Sträckan Abidjan till Lagos uppskattas vara hem åt omkring 50 miljoner människor år 2035. 

image1zasm.pngI och med Damian Ferreras födelse i Dominikanska republiken den 15 november 2022 kom Jordens befolkning att uppgå till 8 miljarder människor, enligt en symbolisk utnämning av sjukhuset där pojken såg dagens ljus. Foto: Ricardo Hernandez/AP/TT

I samband med världsbefolkningsdagen i juli 2022 släppte FN rapporten World Population Prospects 2022. Enligt dess beräkningar är den globala befolkningsökningen den långsammaste sedan 1950-talet, under en procent, och två tredjedelar av jordens befolkning lever i länder där det i snitt föds färre än 2,1 barn per kvinna, ungefär den nivå som innebär noll tillväxt i länder med låg dödlighet. Samtidigt förutspås antalet invånare att minska i 61 länder eller regioner fram till 2050, främst beroende på fortsatt låga födelsetal (nativitet) och vissa fall på grund av på ökad migration.

Nigeria större än Kina

Åtta länder kommer att stå för mer än hälften av den globala befolkningsökningen fram till 2050. Av dessa ligger fem i Afrika: Egypten, Etiopien, Kongo-Kinshasa, Tanzania och Nigeria. Övriga länder är Pakistan, Filippinerna och Indien. Redan i år väntas Indiens befolkning överstiga Kinas och i slutet av århundradet beräknas även nigerianerna ha gått om kineserna. Med en befolkningstillväxt på 2,7 procent kommer 40 procent av världens befolkning att bo i Afrika kommande sekelskifte.

I Europa är trenden den motsatta. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat har unionens befolkning minskat två år i rad (2020 och 2021) då antalet döda var större än antalet födda, samtidigt som migrationen till Europa inte var tillräckligt stor för att väga upp befolkningstappet.

Konsekvenserna av en befolkningsminskning blir att antalet äldre överstiger antalet yngre. Det kullkastar i sin tur de rikare ländernas samhällsordning där invånare i arbetsför ålder är tillräckligt många för att gemensamt driva ekonomin framåt och betala för gamla och barn. Runt om i Europa uppmanas invånarna att arbeta allt längre för att klara den ekvationen.

imager51qp.pngDet är redan trångt i den nigerianska mångmiljonstaden Lagos, där de här invånarna bosatt sig under en bro. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

De låga födslotalen märks också på andra sätt. I Italien har BB-avdelningar tvingats stänga för att underlaget är för litet. I Tyskland, främst gamla Östtyskland, har 330 000 bostäder jämnats med marken sedan 2002 på grund av minskad efterfrågan. Även i Asien är effekterna synliga. Universitet i Sydkorea har svårt att fylla studieplatserna och 2016 avvecklade Kina formellt sin ettbarnspolitik på grund av landets åldrande befolkning. Den nya politiken har dock inte gjort någon större skillnad. Nativiteten är fortfarande låg och under 2022 minskade Kinas befolkning för första gången sedan 1961.

Fler människor – ökade krav

Det stora undantaget från världens krympande befolkning är alltså Afrika. Världens yngsta kontinent har i dag en medianålder på 19 år, jämfört med 42 år i Europa. Men det är också den fattigaste världsdelen. Nio av de tio minst utvecklade länderna i världen ligger i Afrika.

– Sambandet mellan befolkningsökning och hållbar utveckling är komplex och har flera dimensioner. En snabb befolkningstillväxt försvårar hunger- och fattigdomsbekämpning, samtidigt som hälso- och utbildningssystem måste byggas ut, sade Liu Zhenmin, FN:s undergeneralsekreterare för ekonomi och sociala frågor, i samband med att rapporten World Population Prospects släpptes.

Han påpekade också att de länder som kommer att uppnå de globala utvecklingsmålen, särskilt inom hälso-, utbildnings- och jämställdhetsområdena, kommer att se en långsammare befolkningstillväxt.

image0z7im.pngI det åldrande Tyskland måste hus rivas för att det inte finns folk som bor i dem. Foto: Kerstin Jönsson/AP/TT

Ett av de afrikanska länder som försöker bromsa utvecklingen är Tanzania. Den förre presidenten John Magufuli, som dog 2021, uppmanade tanzanierna att skaffa många barn. Att familjeplanera ansåg han vara ren ”lathet” som kännetecknade människor som ”inte vill jobba hårt för att föda en stor familj”. Hans efterträdare ser saken i ett annat ljus. President Samia Suluhu Hassan har insett att med den snabba befolkningsökningen i landet följer krav på ökad matproduktion och ett utbyggt nät av skolor och hälsovård.
– Låt oss minska takten och få kontroll över utvecklingen, sade hon vid ett besök i västra Tanzania nyligen.

Bryta system

Förändringarna är välkomna i ett land där kvinnor i medeltal har mellan fyra och fem barn, jämfört med världsgenomsnittet två barn per kvinna. Men att förändra gamla sociala mönster tar tid. En stor barnaskara ses alltjämt som en garanti för tryggad ålderdom i Tanzania, och en ny familjeplaneringspolicy måste följas av andra politiska initiativ.

En viktig åtgärd är att ge flickor bra förutsättningar att fullfölja sin skolgång. Högre utbildning leder nästan per automatik till minskad nativitet och avspeglar sig i regel också i minskad fattigdom och förbättrad hälsa.

image5iovp.pngKina krymper för första gången på 61 år fastän ettbarnspolitiken har slopats. I år väntas Indien växa om Kina. Foto: Ng Han Guan/AP/TT

Sierra Leone i Västafrika satsar stort på att utbilda landets unga och lägger drygt 20 procent av statsbudgeten på skolan. Den lag som tidigare förbjöd gravida tonårsflickor att avsluta sin utbildning har tagits bort och all skolgång är sedan några år tillbaka gratis.

Men det räcker inte med investeringar i utbildnings- och hälsosektorn för att bromsa befolkningstillväxten. Sociala mönster och ett patriarkalt, konservativt samhällssystem måste också brytas. Sexualupplysning måste bli en del av skolundervisningen och kvinnor måste få större bestämmanderätt över sin kropp.

Urbaniseringen på den afrikanska kontinenten, där mångmiljonstäder som Lagos, Kinshasa, Kairo och Dar es Salaam fortsätter att växa, ställer också stora krav på infrastruktur, energiförsörjning och matproduktion. Lägg därtill sophantering, bostäder och transporter. Bara i år har flera flervåningshus i Lagos kollapsat, med tiotals döda som följd.

En annan fråga som ofta lyfts fram i de här sammanhangen är hur en kraftig befolkningstillväxt kommer att påverka migrationen. Svaret beror delvis på hur väl afrikanska regeringar lyckas fånga upp den potential som deras unga, utbildade och arbetsföra befolkning utgör. Ekonomer pekar på att ökat samarbete och öppnare gränser mellan afrikanska länder kan ge en skjuts åt kontinentens ekonomier. Andra anser att Europa och de regioner som har minskande befolkning måste se över sin migrationspolitik. Genom att öka invandringen skulle de kanske kunna bromsa urholkningen av en arbetsför, skattebetalande befolkning.


Görrel Espelund
Journalist, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.