Supervalåret 2024: ett globalt demokrati- och klimattest

Demokratimätaren

Att så många kan rösta beror på att det råkar hållas nationella och lokala val – alltifrån helt fria till fullständigt ofria – i flera av världens folkrikaste stater: Indien, USA, Indonesien, Pakistan, Bangladesh, Ryssland och Mexiko, liksom i hela EU till Europaparlamentet. Sammanlagt bor mer än halva jordens befolkning i dessa länder. Tankesmedjan Economist Intelligence Unit (EIU) följer och bedömer utvecklingen i 71 av de 76 länder där valen väntas äga rum. Enligt EIU är de helt fria och rättvisa i 43 av dessa, varav de flesta är EU-länder (medan till exempel klassas USA som en ”bristfällig” demokrati). Globalt har friheten i världen minskat 17 år i rad enligt organisationen Freedom House.

Den filippinska redaktören och mottagaren av Nobels fredspris 2021, Maria Ressa, hör till dem som höjer ett varningens finger inför valåret. I slutet av 2024 kommer världen att veta om ”demokratin överlever eller dör”, har hon sagt. Vid det laget kan världen ha röstat fram så många auktoritära ledare att demokratin ”kan rasa ner i avgrunden”.

Bakgrunden är modern, manipulativ teknik, anser Ressa. Lögner sprids mycket snabbare än sanningar på sociala medier. Nya AI-verktyg och möjligheten att skapa deep fakes – förfalskade rörliga bilder – gör spridningen av desinformation ännu mer avancerad. Enligt oroliga AI-experter är vi inte förberedda på det.

– Vi är på väg mot ett teknikdrivet armagedon, sade Ressa i ett anförande för journalister i USA i höstas.

– Utan fakta finns ingen sanning. Utan sanning finns ingen tillit. Utan dessa tre kan det inte finnas någon gemensam verklighetsuppfattning, inga rättsstatliga principer – ingen demokrati.

Journalistik och ansvarsfulla teknikföretag måste motverka lögnerna som bryter ner demokratin, anser Maria Ressa (i vitt), här med bland andra George och Amal Clooney, vars stiftelse tilldelade filippinskan sitt pris 2023. Foto: Evan Agostini/Invision/AP/TT

Klimatmätaren

Många nationella val 2024 kan också få stor betydelse för klimatomställningen. Fönstret för att vidta de åtgärder som krävs för att undvika en alltmer skadlig global uppvärmning minskar snabbt. De kommande åren avgörs om omställningen ska lyckas.

Tyvärr är utvecklingen i omvärlden oroande. Efter 2015 års Parisavtal kom en våg av nya ambitiösa mål om utsläppsbegränsningar från olika länder, vissa i syfte att nå nettonollutsläpp till år 2050. Men det finns en växande insikt bland politiker att det kräver stora ekonomiska och andra ansträngningar, ofta i pressade budgetlägen, och vissa har börjat backa från sina ambitioner.

I många av de länder som går till val 2024 anser väljarna att klimatfrågan och energiomställningen är viktiga. Samtidigt oroar sig många ledare för att åtgärderna ska vara kostsamma och kanske felriktade, och i vissa läger har omställningen blivit gravt polariserad mellan olika politiska läger. Det ser vi alltmer inom EU och i andra länder som går till val under 2024, där frågan med stor säkerhet kommer att användas som slagträ i nationella debatter. I Storbritannien seglar nettonollutsläpp upp som en stridsfråga mellan regeringspartiet Tories och det stora oppositionspartiet Labour. I USA lovar Republikanerna dra tillbaka gröna åtgärder som de tror är impopulära. Även inför valet till EU-parlamentet hörs liknande tongångar från framför allt politiker till höger.

Kinafrågan i Taiwan

President- och parlamentsvalet i Taiwan den 13 januari är ett av årets första. Den viktigaste politiska skiljelinjen är förhållandet till Kina, som gör anspråk på ön. Regeringspartiet DPP har en mer självständighetsinriktad linje än oppositionspartiet KMT som söker närmare band till Peking och underförstått stöds av Kommunistpartiet i Kina. DPP:s William Lai har lett i mätningarna och eftersom oppositionen är splittrad minskar sannolikheten för ett maktskifte. Om någon av oppositionens kandidater ändå segrar väntas förhållandet till Kina stabiliseras mer eller mindre, medan spänningarna väntas kvarstå eller förvärras om DPP vinner igen. Valsystemet i Taiwan är mycket robust men Kina arbetar mycket med informationspåverkan inför valet.

Den 14 januari är Iowa först ut med att utse partiernas kandidater till presidentvalet i november. Här kampanjar Donald Trump i delstaten strax före jul. Foto: Charlie Neibergall/AP/TT

Mycket på spel i USA – och världen

USA är nästan både först och sist ut i världen 2024. Den 15 januari, i Iowa, börjar partierna (i praktiken bara Republikanerna eftersom demokraten Joe Biden vill bli omvald) med sin primärvalsprocess för att utse kandidat till presidentvalet i november. Om inget oväntat sker väntar en returmatch mellan Joe Biden och Donald Trump. Opinionsläget mellan de två är jämnt även om Trump ligger bättre till i de få ”vågmästarstater” där valet i praktiken avgörs.

Valet i världens största ekonomi och, enligt vissa sätt att räkna, världens äldsta demokrati vart fjärde år är det mest hårdbevakade på planeten och 2024 lär inte bli något undantag. Valrörelsen lär bli en av de underligaste, med flera turer i USA:s domstolar på alla nivåer om åtalen mot Trump.

Oerhört mycket står på spel för både USA och världen i ett val där båda sidor utmålar motparten som ett hot mot demokratin. Om Trump återtar Vita huset kan USA komma att dra sig ur Nato, stoppa stödet för Ukraina och lämna Parisavtalet. Han har också sagt att han kommer att använda sig av rättsväsendet för att jaga politiska motståndare – som han kallar ”ohyra”.

Med tanke på Maria Ressas varning förtjänar det att påminna om att kort efter valet 2016, då Trump vann, rapporterade USA:s samtliga underrättelsetjänster att Ryssland legat bakom en omfattande påverkanskampanj under valrörelsen.

Extremhöger på frammarsch. Företrädare för Alternativ för Tyskland sjunger nationalsången. Till vänster toppkandidaten i EU-parlamentsvalet Maximilian Krah. Foto: Klaus-Dietmar Gabbert/DPA via AP/TT

Avgörande för EU

I juni hålls i alla EU-länder val till Europaparlamentet. Valet följer på ett år med högerextrema och högerpopulistiska opinionsvindar i Europa. I Nederländerna blev Geert Wilders parti störst i valet november. I unionens folkrikaste land avancerar Alternativ för Tyskland, i den andra EU-bjässen Frankrike Nationell samling med Marine Le Pen. I Belgien ser det separatistiska och främlingsfientliga Flamländskt intresse ut att bli största parti både i EU-valet och parlamentsvalet som hålls där samtidigt. I Sverige har vi sett stödet öka för SD.

Valet till Europaparlamentet kan innebära mycket för EU:s utveckling. De två stora partigrupperna, den socialdemokratiska och den kristdemokratiska, som starkt stödjer fortsätt integration mellan medlemsstaterna, förlorade sin gemensamma majoritet redan 2019. Denna gång kan den liberala gruppen också backa, särskilt som den franske presidenten Emmanuel Macrons parti väntas gå dåligt. Till höger om Kristdemokraterna finns två partigrupper som är betydligt mer kritiska mot integrationen. Om de lyckas utnyttja europeiska medborgares missnöje med inflation, trög ekonomisk tillväxt, den gröna omställningens kostnader samt kriget i Ukraina, kan det få stora följder för hela EU:s framtid.

Labour tillbaka?

Premiärminister Rishi Sunak från Tories väntas också utlysa val i Storbritannien någon gång under 2024. Regeringspartiet har upplevt en extremt turbulent mandatperiod, vilket speglas i opinionsmätningarna, vilket i sin tur har förvärrat turbulensen. Framför allt är britterna missnöjda efter en lång rad ekonomiska och politiska kriser såsom brexit-sagan och pandemin, och Sunak ser sårbar ut efter bara ett drygt år i rollen. Till skillnad från politiker i flera andra europeiska länder tycks han inte plocka poäng på en tydligt migrationsfientlig politik. Sänkta klimatambitioner har inte heller gett utdelning. Det största oppositionspartiet, Labour, har en stor och stabil ledning i opinionsmätningarna och kan återta regeringsmakten för första gången sedan 2010.

Keir Starmer (t h) och Labour verkar kunna få uppdraget nästa gång av kung Charles att bilda regering, om opinionen gentemot Tories och premiärminister Rishi Sunak (mitten) fortfarande står sig i valet. Foto: Arthur Edwards/AP/TT

”Val” i Ryssland

I Ryssland hålls vad som officiellt kallas presidentval den 17 mars och Vladimir Putin kandiderar igen. Det är också tydligt att kriget kommer att stå i fokus för hans budskap till folket – något som ryska experter inte hade väntat sig. Det ökar förväntningarna på en militär utveckling i Ukraina som den ryska sidan kan presentera som framgångsrik. Oppositionsgrupper har planer på aktioner som stör valet, även om den slutliga utgången är given. Utmaningen för regimen kommer likväl vara att uppbåda ett intryck av entusiasm och stöd för Putins fortsatta maktinnehav som nu är inne på sitt tredje årtionde.

ANC förlorar majoritet?

I Sydafrika – ekonomisk motor på den afrikanska kontinenten – väntar ett vägskäl i parlamentsvalet i april. Opinionsmätningar visar att det statsbärande partiet ANC, för första gången efter rasåtskillnadssystemet apartheids fall på 1990-talet, mycket väl kan få mindre än 50 procent av rösterna. Det väcker i sin tur frågan om det nya parlamentet kommer att välja om Cyril Ramaphosa till president. Sydafrika lider av hög brottslighet och arbetslöshet, vatten- och elbrist, och korruptionshärvorna har nått ända in i presidentens egen farm där miljontals amerikanska dollar låg i en soffa.

Den auktoritäre hindunationalisten Narendra Modi lär sitta en tredje mandatperiod i världens folkrikaste land. Foto: Mahesh Kumar/AP/TT

Hindunationalister biter sig fast

”Världens största demokrati” befinner sig om inte i fritt fall så i brant nedförsbacke. Under den hindunationalistiske premiärministern Narendra Modi och hans BJP faller världens numera folkrikaste land Indien på pressfrihets- och demokratiskalorna. Regeringen kritiseras för växande intolerans gentemot religiösa minoriteter och oliktänkande. Kritik förekommer också om politisk inblandning vid domstolar, såsom när Kongresspartiets förgrundsfigur Rahul Gandhi dömdes för förtal av alla som heter Modi (domen hävdes sedan av Högsta domstolen). Ekonomin går samtidigt bra och Modi väntas få sitta en tredje mandatperiod efter valet som väntas hållas i april-maj.

Ny dynasti i Indonesien?

Val hålls även i världens tre största muslimska länder, Indonesien, Pakistan och Bangladesh. I Indonesien måste president Joko Widodo avgå efter maximala två mandatperioder. Men han anklagas för att skapa en politisk dynasti eftersom sonen Gibran Rakabuming Raka kandiderar som vicepresidentkandidat åt Prabowo Subianto, försvarsminister som stod den brutale diktatorn Suharto nära och anses ligga bäst till att vinna valet i februari. Gibrans kandidatur ses av kritiker som kuppartad (han är egentligen för ung för att få kandidera) och ett steg tillbaka för demokratin. Det talas dock inte om risk för fusk eller desinformation och debatten är öppen och livlig.

Mexikos nästa president kan heta Claudia Sheinbaum. Foto: Fernando Llano/AP/TT

Kvinna väntas leda Mexiko

Latinamerikas näst folkrikaste land får sannolikt för första gången en president som är kvinna – och har ingenjörsbakgrund. Det gäller oavsett vem av de två ledande kandidaterna som vinner valet i juni. Det regerande vänsternationalistiska partiet Morena har utsett klimatforskaren Claudia Sheinbaum, tidigare borgmästare i Mexico City, till sin kandidat. Sheinbaum är nära allierad med den sittande presidenten Andrés Manuel López Obrador, som inte får ställa upp till omval. En spretig opposition har enats om den oberoende senatorn Xóchitl Gálvez som kandidat. Hon är dataingenjör och hör till ursprungsfolket otomi. Opinionsmätningarna pekar på ett bekvämt försprång för Sheinbaum, liksom för Morena i valet till kongressen som hålls samtidigt.

Klarar världen testet?

När det i slutet av 2024 ska göras bokslut över superdupervalåret finns det alltså all anledning att se om mänskligheten bestod det stora demokrati- och klimatprovet. Världen kan komma att se ganska så annorlunda ut.