Intensivt arbete med att rädda Ukrainas kulturskatter
Världsarvet Sankta Sofiakatedralen i Kiev. Foto: Vadim Ghirda/AP/TT

Intensivt arbete med att rädda Ukrainas kulturskatter

Analys. Det påpekas ofta att sanningen är krigets första offer. Bland krigets övriga tidiga offer finns också kulturskatterna. Efter talibanernas förstörelse av Buddhastatyer, amerikanske försvarsministerns bagatellisering av plundring under Irakkriget och Islamiska statens skövlingar handlar det nu om Ukraina. Internationella insatser görs för att kartlägga skador med ny teknik, skriver journalisten Karin Henriksson.

Publicerad: 2022-06-04

Världens museer är fulla av krigsbyte och stöldgods. Att invasionsarméer bär med sig värdefulla föremål hör till förödmjukelserna som det anfallna landet tvingas att bevittna. Rör det sig om stora fasta anläggningar – en kyrka, ett gravmonument, en fästning – går angriparna längre och jämnar helt enkelt alltihop med marken.

De första lagarna mot förstörelse av kulturegendom tillkom vid förra sekelskiftet. De räckte inte för att dra exempelvis de skyldiga bakom de tyska bombningarna av katedralen i franska Reims inför rätta efter första världskrigets slut. Under det andra världskriget var de allierade angelägna om att detta inte skulle upprepas. Vid krigstribunalen i Nürnberg efter kriget innefattades angrepp mot kulturvärden i åtalen. Några år senare upprättades ”Konventionen om skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt” (1954 års Haagkonvention).

Men, angripare som utan urskiljning bombar sjukhus och daghem bryr sig sannolikt inte om kulturvärden och gör de det är det sannolikt för att det ingår i krigföringen. Talesmän för ukrainska kulturmyndigheter är, precis som andra beslutfattare i landet, mycket synliga i internationella medier. De anklagar Ryssland för att medvetet försöka sudda ut den ukrainska kulturen och att frakta hem dyrgripar till sitt eget land.

image7rgfg.pngMuseiföremål räddas i Lviv i västra Ukraina inför befarade bombanfall. Foto: Bernat Armangue/AP/TT

– Vi kommer att skicka relevant information till världssamfundet, till [FN:s kulturorgan] Unesco, eftersom detta är ett planerat tillslag mot det som Vladimir Putin antas kämpa emot – den ukrainska identiteten, kommenterade kultur- och informationsministern Oleksandr Tkatjenko efter ödeläggelsen av ett museum tillägnat filosofen Hryhoriy Skovoroda som föddes för 300 år sedan och själv sade att ”man inte bör fraternisera med dem som döljer ondska inombords”.

Talibaner och IS

Ukraina är hemland för inte mindre än sju av Unescos världsarv och fler står på kö, däribland staden Tjernihiv med bland annat en katedral som började byggas år 1030. Larmrapporter om omfattande förstörelse i flera ukrainska städer ledde till protester mot det ryska värdskapet för det 45:e årsmötet i Världsarvskommittén den 19–30 juni. Mötet är nu uppskjutet på obestämd tid.

Förfärande bilder från i synnerhet Mellanöstern bidrog till ökad medvetenhet om riskerna för att kulturarv ödeläggs. Till det mest chockerande hörde order från talibanledaren mulla Omar på våren 2001 om att spränga bort två gigantiska Buddhastatyer som var inhuggna i ett berg i Bamyandalen i Afghanistan, den ena daterad till 570 e.Kr., den andra till 618 e.Kr. I efterspelet ingick gräl om mulla Omars bevekelsegrunder, ifall det varit en religiöst motiverad handling eller en hämndaktion mot USA och dess allierade för att de påstods måna mer om statyer än om svältande afghaner.

image7ako4.pngBamyan, Afghanistan, före och efter. Foto: Zaheeruddin Abdullah och Tomas Munita/AP/TT.

Två år senare, våren 2003, höjdes ögonbryn över dåvarande försvarsministern Donald Rumsfelds raljanta svar på beskyllningar om att amerikanska trupper sett mellan fingrarna medan plundring pågick i Nationalmuseet i Bagdad:
– Det är samma bilder på någon som lämnar en byggnad med en vas och den vevas 20 gånger. Och, man tänker, kära nån, finns det så många vaser? Är det möjligt att det finns så många vaser ens i hela landet?

Så räddas Ukrainas arv

Omfattande internationella initiativ, både från privat och statligt håll, för att rädda Ukrainas kulturskatter har satts igång i flera länder. Mer än 1 300 människor i olika yrken, från bibliotekarier och arkivarier till programmerare, har hittills anmält sig som volontärer till projektet Sucho, Saving Ukrainian Cultural Heritage Online, för att digitalisera material från ukrainska bibliotek och museer.

På den stora amerikanska museiinstitutionen Smithsonian leder Corine Wegener projektet The Smithsonian International Rescue Initiative. Samarbetet med andra organisationer inleddes egentligen 2010 efter jordbävningskatastrofen i Haiti. Sedan dess har man arbetat i Mali, Syrien, Irak, Egypten och Nepal, enligt Wegener. En del av medlen kommer från amerikanska myndigheter och partners i arbetet i Ukraina, som påbörjades redan för ett år sedan, som nederländska Prince Claus Fund Cultural Emergency Response och Virginia Museum of Natural History med ett särskilt kulturarvslaboratorium, Cultural Heritage Monitoring (CHML).

– Det är ett globalt projekt här på museet för att övervaka kulturarv som hotas av väpnade konflikter och/eller naturkatastrofer. Vi utför detta arbete i hela världen men fokuserar nu, av naturliga skäl, på Ukraina där läget är mest akut, berättade Hayden Bassett på CHML vid en briefing på Foreign Press Center i Washington.

Ukraina irak kultur nationalmuseum.jpgSkolelever i det renoverade Nationalmuseet i Bagdad som plundrades svårt 2003 sedan regimen störtats. Foto: Hadi Mizban/AP/TT

Analytikerna på Virginialabbet, som jobbar dygnet runt, bevakar 26 000 olika kulturminnen, allt från arkitektoniskt viktiga byggnader och museer till tavlor och religiösa föremål, eller sådant som ukrainarna bedömer som viktigt för kulturarvet, såväl lokalt som nationellt.

– En grupp akademiska institutioner här i USA som samlats i nätverket The Conflict Cultural Research Network har inriktat sig på hur man bäst kan dokumentera skador på kulturskatter i väpnade konflikter. Som led i räddningsprojektet av ruinfältet Nimrud och återställandet av Mosuls kulturmuseum i Irak utvecklade vi metodik och metodologi för att sammanställa data om förstörelsens omfattning, sade Corine Wegener.

Museum förstört

Hayden Bassett fortsatte med beskrivningar av hur de sex analytikerna på laboratoriet granskar satellitbilder, hämtar in vittnesmål på plats och går igenom medierapporter för att avgöra om skador skett och i så fall hur allvarliga. Bland exemplen Bassett nämner finns museet i Ivankiv utanför Kiev där misstankarna om att ett anfall skett bekräftades bara dagar senare. Bara väggarna stod kvar och det mesta inne i lokalerna hade brunnit.

imageny83q.pngIS visade upp i sociala medier hur man förstörde kulturskatter, här i ett museum i den irakiska staden Mosul 2015. Foto: AP/TT.

Bland insatserna ingår också råd om vad som kan göras i förväg för att värna om kulturskatterna. Det som kan flyttas bör flyttas och det som inte kan flyttas bör skyddas på andra sätt. Corine Wegener påpekade att sandsäckar må vara primitiva, men att de faktiskt är effektiva om de staplas runt byggnader. Att packa in objekt i trälårar är en annan enkel åtgärd, samma gäller att flytta objekt från källare och gatuplan till högre våningsplan.

Ansträngningarna för att rädda det ukrainska kulturarvet görs naturligtvis för att hjälpa ukrainarna att bevara sin historia – men också för att dokumentera skador eller stölder av rysk militär personal som kan ha brutit mot konventionen och i så fall klassas som krigsbrott. Men det blir sällan folkrättsliga efterspel när det man betraktar som krigsbrott skett – folkmord, tortyr, avrättningar – så de som förstört eller plundrat kulturminnesmärken lär knappast straffas.


Karin Henriksson
Washingtonbaserad journalist och författare, återkommande medarbetare i Utrikesmagasinet.