Giganternas kamp: Öga mot öga i Himalaya

Mer än 100 000 tungt beväpnade indiska och kinesiska soldater står nu emot varandra på hög höjd i Himalaya längs den informella gräns som kallas för kontrollinjen. Denna upptrappning har pågått sedan sommaren 2020. Båda sidor har förstärkt de militära stationeringarna och upprättat permanent infrastruktur för att befästa sina positioner längs gränsen över ännu en sträng vinter.

Förhållandena var på det stora hela fredliga och lugna i årtionden tills de började hetta till under april–maj 2020. Då bröt kinesisk militär mot det status quo som länderna enats om, och tog kontroll över områden för att förhindra att indiska soldater skulle kunna patrullera dem såsom de gjort i åratal. (Kina hävdar å sin sida att man svarat på indiska övertramp.) Problemen började i Ladakh som ligger nära huvudleden mellan Kinas känsligaste delar – Tibet och Xinjiang. Men de senaste månaderna har det spända läget spridits till hela den 350 mil långa omtvistade gränsen.

Förstärkningar och nya byar

Trots 13 samtalsrundor och truppreträtter från vissa krutdurkar är det alltjämt akut spänt på flera platser. Båda länder har förstärkt sina befästningar med tungt artilleri, stridsflyg och andra avancerade vapen. Kinas armé har även befolkat nya byar längs gränsen. Indiens arméchef general Manoj Naravane hävdade nyligen efter en rundresa längs kontrollinjen att militären var ”mycket väl förberedd på alla eventualiteter”.

Kinesisk och indisk militär på varsin sida av kontrollinjen i Galwandalen, den 15 juni 2020 då minst 24 soldater stupade. Foto: CCTV via AP video/TT

Tidigare militära befälhavare och expertis anser att den indiska mobiliseringen visar på en förändrad hållning gentemot Kina, från defensiv till offensiv, samtidigt som båda sidor säger sig försöka åstadkomma avspänning.
– Den nya indiska hållningen är anmärkningsvärd, säger D S Hooda, tidigare befälhavare över den indiska armén i den norra delen av landet.
Tidigare, när det var lugnt vid gränsen, behövdes ingen offensiv positionering.
– Men nu har allt förändrats, säger han.
Hooda noterar att alla slags gester från den ena sidan nu tolkas som en offensiv åtgärd av den andra.
– Ingen tar några chanser och båda vill vara beredda på alla eventualiteter.

Det spända läget ledde till en dödlig sammandrabbning i Galwandalen den 15 juni 2020, då 20 soldater stupade på den indiska sidan och minst fyra på den kinesiska. Det var den första konflikt mellan de båda på 45 år som krävde människoliv. Den visade tydligt att de avskräckande åtgärder som parterna vidtagit hade slutat fungera och att hela den kinesisk-indiska gränsen blivit mer flytande.
– Situationen är allvarlig och kan utvecklas till en konflikt på ett ögonblick, säger Gautam Bambawale, pensionerad diplomat och Indiens ambassadör till Kina 2017–2018.

Gräns från kolonialtiden

Sedan de båda asiatiska giganterna blev oberoende republiker under den postkoloniala eran på 1940-talet har relationen mellan dem varit spända större delen av tiden. Gränsen som den brittiska kolonialmakten drog gentemot Kina ärvdes av Indien men bestrids av Peking som anser att den pådyvlades landet när det var svagt. Det främsta skälet till Kinas missnöje beror dock på att Tibet också var part i överenskommelsen. Därför skulle ett rättfärdigande av gränsen automatiskt innebära ett erkännande av ett självständigt Tibet och ifrågasätta Kinas överhöghet över området.

Ett av 20 indiska offer för sammandrabbningen i Galwandalen förs hem i kista, i juni 2020. Foto: Mahesh Kumar/AP/TT

Sedan den kinesiska militären intagit Tibet 1950 kunde Indien konstatera att Kina nu var dess granne, och att Tibet inte längre utgjorde en buffert. De båda jättarnas olika uppfattning om gränsdragningen späddes på av Kinas ökande misstankar om att Indien underblåste oroligheter i Tibet. Meningsskiljaktigheterna ledde till slut till ett gränskrig 1962, där Kina var fullständigt överlägset Indien. Det har satt sin prägel på indiska regeringar och spelat en stor roll för hur New Delhi sedan dess har bemött Kinas hållning.

Under det kalla kriget var relationerna mellan de båda grannarna frostiga men förbindelserna förbättrades när Sovjetunionen rämnade. Båda länder liberaliserade sina ekonomier från och med sent 1980-tal och försök gjordes att stabilisera både relationerna mellan länderna och frågan om gränsen. Flera avtal ingicks om att upprätthålla freden och lugnet vid kontrollinjen till dess att ett slutligt avtal kunde förhandlas fram och ömsesidigt ingås.

Möten på högsta nivå

Men när Xi Jinping kom till makten 2012 började Kina uppträda alltmer bestämt gentemot sina grannar. Folkets befrielsearmé, som Kinas väpnade styrkor kallas, flyttade därefter fram sina positioner vid den kinesisk-indiska gränsen, bland annat i Ladakh. Detta var bakgrunden när Kinas president Xi stod värd för ett informellt toppmöte med Indiens premiärminister Narendra Modi i Wuhan 2018 med syfte att stabilisera situationen efter de kinesiska intrången på indiskt territorium. I oktober 2019 återgäldade Modi gesten och bjöd in Xi till Mamallapuram i södra Indien. Vid toppmötet fotograferades de båda ledarna när de höjde armarna tillsammans, och de lovade att deras meningsskiljaktigheter inte skulle leda till konflikt.

Indiska skolbarn i Xi Jinping-masker, inför ett besök av den kinesiske presidenten i Chennai (Madras) i oktober 2019. Foto: R Parthibhan/AP/TT

På senare år har det heller inte rått någon brist på möten och samtal mellan parterna för att stabilisera relationerna. Sedan Modi tillträdde 2014 har han träffat Xi 18 gånger och de båda informella toppmötena gav intryck av att de hade nått större förståelse för varandras hållningar.

Tyvärr dröjde det mindre än ett år efter mötet i Mamallapuran innan konflikt ändå uppstod vid gränsen.

Kina har stört sig på att Indien omvandlat Ladakh till ett federalt styrt område, och inte en halvautonom region. Peking tolkar det som att New Delhi flyttat fram positionerna även vad gäller området Aksai Chin norr om kontrollinjen som Kina gör anspråk på och kontrollerar. Peking motiverar också sina åtgärder med att de påstås gälla Kinas territoriella suveränitet och har stiftat en lag som stadfäster denna hållning. Det är ett tydligt avsteg från den tidigare positionen, då kontrollinjen beskrevs som ett arv från det brittiska kolonialstyret.

Helig suveränitet

”Det gör konflikten svårare att lösa”, skriver den indiske tidigare nationelle säkerhetsrådgivaren Shivshankar Menon i en artikel i tidskriften Foreign Affairs. Kinas tidigare uppfattning, om gränsen som ett resultat av historiska omständigheter, antydde att det fanns utrymme för förhandlingar. ”Frågor om suveränitet är däremot heliga och okränkbara”, skriver Menon.

Även den andra sidan har som sagt hårdnat i sin attityd. New Delhi har vidtagit flera kontraåtgärder genom att stärka sina militära och säkerhetsmässiga band med USA. Indien har också intagit en mer aktiv roll i det USA-ledda Quad tillsammans med Japan och Australien, en allians som allmänt anses riktad mot Kinas aggressiva uppträdande i regionen kring Stilla havet och Indiska oceanen. Dessutom har Indien tagit fler steg mot att slutförhandla handelsavtal med EU, Storbritannien och Australien. Indien har även svarat med att förbjuda kinesiska appar som Tiktok, Alipay och Baidu, samt infört hårdare regler för kinesiska företag som vill vara leverantörer till indiska myndigheter.

En tibetansk ungdomsorganisation demonstrerar för bojkott av kinesiska varor i indiska Dharamsala i juli 2020. Foto: Ashwini Bhatia/AP/TT

Intressant nog har Kina varit Indiens största handelspartner 2020 och 2021, och det finns flera områden som det gagnar de båda länderna att samarbeta om, som klimat, energiförsörjning och bekämpning av terrorism. Indien har också samarbetat med Kina i ett antal regionala och internationella forum. Nyligen anslöt sig Indien till Ryssland i motståndet mot den diplomatiska bojkott av vinter-OS i Peking 2022 som bland andra USA utfärdat. New Delhis besked uppskattas av Peking som konstaterar att Indien förbehåller sig rätten att bestämma självt trots landets närmade till USA den senaste tiden.

Indien har samtidigt gjort klart att Kina måste dra tillbaka sina soldater till tidigare status quo om lugn åter ska råda vid gränsen. Kina har å sin sida sagt att länderna måste mötas halvvägs för att fred åter ska kunna råda. Det kan dock inte New Delhi acceptera eftersom det i praktiken skulle innebära att Peking avancerar och ett erkännande av ändrat status quo i gränsområdena. Den indiska ledningen anser att territoriella eftergifter gentemot Kina bara skulle uppmuntra till ytterligare markstölder i framtiden.

Experter som Menon anser att det behövs ett nytt strategiskt ramverk för länderna, så att spänningen vid gränsen inte trappas upp samtidigt som de drar fördelar av att samarbeta på andra områden. Från indiskt håll ses det som nödvändigt att dialog med Peking åtföljs av nya avskräckande åtgärder vid gränsen som gör att fler intrång skulle stå Kina dyrt. Annars, varnar Menon, blir risken alltför hög för att ökad spänning leder till militär konflikt mellan de båda kärnvapenstaterna.