Pandemin göder militant islamism i turistparadiset

Den 4 februari i år kom det första tecknet. Tre utlänningar — en kinesisk turist och en australier och en kines som arbetade på Maldiverna — knivhöggs på ön Hulhumale, som är länkad till huvudstadsön Malé med en bro. Ingen miste livet, men de blev svårt sårade och gärningsmännen kom undan. I en video som publicerades på internet tog en maldivisk grupp knuten till Islamiska staten, IS, på sig ansvaret för attacken.

I en annan attack i april sattes fem turist båtar och två gummijollar i brand i hamnen på ön Mahibadhoo. Den gången tog Islamiska staten själv på sig ansvaret.

Islamisering efter tsunamin

Maldiverna ansågs länge vara ett moderat muslimskt land men efter tsunamin på annandagen 2004 inleddes en helt annan utveckling. Efter katastrofen kom radikala islamiska lärare och predikanter från Saudiarabien och Pakistan till Maldiverna med en ny, radikalare tolkning av islam.

Denna radikalisering fick sitt allra första våldsamma uttryck i en terrorattack inne i Malé i september 2007. En hemmagjord bomb exploderade nära en grupp turister. Ingen dog men två britter, två japaner och åtta kineser skakades, en del svårt. Bland de tolv män som då greps var tio maldivier och två gästarbetare från Bangladesh.

Polisen undersöker platsen för attacken utanför Sultan Park. Foto: Ahmed Abdulla Saeed/AP/TT

Det visade sig att de gripna hade radikaliserats av en ”välgörenhetsorganisation” med band till Lashkar-i-Toiba, en pakistansk grupp som använt hjälparbete efter tsunamin som en täckmantel för att sprida läror om jihad, det heliga kriget.

Det är samma grupp som utpekas som ansvarig för att ha sänt rekryter till Islamiska staten i Syrien och Irak. Från Maldiverna med 400 000 invånare har minst 200 unga män åkt till Syrien och Irak för att strida för IS. Det är fler än från Indien som har nära 1,4 miljarder invånare av vilka 190 miljoner är muslimer.

Hur många maldivier som stupat där är inte känt, men Ahmed Naseem, före detta utrikesminister som numera jobbar hos presidenten, menade i en intervju i Malé i mars att det kan vara fyra. Han uttrycker samtidigt oro för utvecklingen idag.

– En del kan ha tagit sig tillbaka till Maldiverna utan att vi vet om det.

Det betyder att man från myndigheternas sida är vaksam för nya attacker.

Varning för terrorism

Det amerikanska utrikesdepartementet skrev 2013 i en tidig rapport om faran för terrorism i Maldiverna: ”Sedan 2010 har oron växt över verksamheten hos ett litet antal lokala våldsextremister som är involverade i transnationella terroristgrupper. Det har varit särskilt anmärkningsvärt att unga maldivier, inklusive en del som suttit i fängelse, riskerar att radikaliseras och gå med i våldsamma islamistiska extremistgrupper. Länkar existerar mellan maldivierna och våldsamma extremister i andra länder.” Den varningen upprepades i en rapport som utfärdades i Washington i maj 2019 och som uppdaterats nu under coronakrisen: ”Högsta försiktighet måste iakttas i Maldiverna på grund av terrorism. Terrorgrupper kan utan eller med ringa varning slå till mot turistanläggningar, transportcentra, marknader, gallerior och lokala förvaltningskontor…undvik demonstrationer och folksamlingar.”

Det är inte bara turister och andra utlänningar som attackerats. I ett fall i februari 2012 stormade islamiska radikaler in på Maldivernas nationalmuseum och förstörde skulpturer från tiden innan 1200-talet, då folket på öarna i huvudsak var buddhister. Radikalerna menade att skulpturerna, bland annat en 46-centimeter hög Buddha, var ”avgudabilder” och därför borde förstöras i enlighet med islamisk lag.

Demonstranter kräver ett strikt islamiskt styre på Maldiverna. Foto: Flickr

Året därpå skakades Maldiverna av en ytterligare häpnadsväckande händelse. En islamisk domstol dömde en 15-årig flicka till att få 100 piskslag för att ha haft sex före äktenskapet. I själva verket var det hennes far som våldtagit henne och dödat det barn som föddes som ett resultat av de övergreppen. Efter internationella påtryckningar överklagade den maldiviska regeringen domen å hennes vägnar. Den upphävdes sedan av landets högsta domstol.

De motstridiga domarna har sitt ursprung i det komplicerade juridiska system som råder. Grundlagen slår fast att alla medborgare måste vara muslimer och ingen lag får införas som strider mot islam som, enligt artikel tio, ”är grunden för all lagstiftning”. Samtidigt blandar Maldiverna islamiska sharia-lagar med engelsk rättspraxis, som infördes när öarna var ett brittiskt protektorat från 1887 till 1965.

Dramatiska förändringar

När Maldiverna blev självständigt 1965 infördes islam som statsreligion, men det fanns på den tiden få tecken på fundamentalism. På 1970-talet hade till exempel inga kvinnor slöjor eller ens sjal. Nu är det en vanlig syn på Malés gator. Det fanns koranskolor, men de var opolitiska. Idag för vissa imamer fram ett budskap som inte enbart har med de gamla skrifterna att göra. Den radikalisering som skett under de senaste årtiondena har sina rötter i den ekonomiska och sociala förvandling landet genomgått under samma tidsperiod.

Maldiverna, som inte har många egna tillgångar förutom kokosnötter och fisk, satsade tidigt på turism för att få fart på ekonomin. Men eftersom det inte var billigt att ta sig dit blev det lyxturister, i början mest från väst och sedan kineser och en del andra asiater. Den snabba utvecklingen baserad på turism, som började på 1980-talet, har gett landet en BNP per capita räknat i köpkraft som ligger på samma nivå som Thailands och betydligt högre än Sri Lankas och Indiens. Det är få länder som på bara en eller två generationer har upplevt sådana dramatiska förändringar som Maldiverna.

På 1970-talet fanns det inte asfalterade gator i Malé, husen var inte högre än två våningar och de enda motorfordonen var några gamla engelska bussar som fraktats dit från den då nyss nedlagda brittiska flygbasen på Gan, en ö i söder. I Malés hamn låg fiskebåtarna, dhoni, som hade segel, inte motorer. Idag reser sig höghusen över Malé och trafiken är lika intensiv som i andra asiatiska huvudstäder. I hamnen ligger lyxbåtarna för ankar och på flygplatsen på Hulhule, en liten ö intill Malé, står privata jetplan parkerade. Överbefolkningen har lett till att man byggt en helt ny ö för att avlasta huvudstaden — och det är Hulhumale, dit bron går. Där finns nya shoppingcentra, hyreshus, parker och skolor.

Huvudstaden Malé har svämmat över alla bräddar. Här bor nu var tredje invånare. Foto: Skycolors/Shutterstock.   

Ute på öarna finns idag över hundra turisthotell. De är lyxiga inrättningar, en på varje ö, och där arbetar nästan uteslutande gästarbetare från länder som Bangladesh, Sri Lanka och Filippinerna. Cheferna är kineser, australier eller européer. Politiken var att isolera turistanläggningarna från lokalbefolkningen. Alkohol är förbjudet utanför öarna där turisterna håller till och myndigheterna ville skydda lokalbefolkningen från att se turister i trånga badbyxor och minimala bikini. Men resten av befolkningen gynnades som synes också av det pengaflöde som turismen förde med sig. Det blev nya stödjobb i Malé och även där gjorde turisterna av med pengar.

Sökandet efter identitet

Dessa omvälvningar och ekonomiska framsteg i kombination med byggandet av moskéer och religiösa skolor genom bistånd från i synnerhet Saudiarabien har lett till ett sökande bland många unga maldivier efter kulturella rötter och en stark, egen identitet, ett sökande som bland annat tagit sig uttryck i ett närmande till radikal islam. Att två bangladeshier medverkade i dådet visar dessutom att de har regionala kontakter. Amerikanska UD påpekar i flera rapporter att departementet för islamiska frågor har genomfört mer än ett dussin seminarier och workshoppar för religiösa ledare, lärare och lokala myndighetspersoner för att förhindra att radikala idéer sprider sig.

Det är för tidigt att säga om det arbetet har varit framgångsrikt och vad som kommer att hända nu när coronakrisen satt stopp för turismen och många gästarbetare har förlorat sina jobb. Men det är något som oroar myndigheterna i Malé. Missnöjet jäser också inom den maldiviska ungdomen, som i krisens kölvatten sett sin levnadsstandard dala. Pandemin kan därför få ännu mer vittgående konsekvenser än tsunamin. Och öparadiset kan bli något helt annat än en tummelplats för utländska lyxturister.