Stängda gränser – både splittrande och enande
Afrikanska migranter klättrar över ett stängsel mellan Marocko och den spanska exklaven Melilla. Foto: Santi Palacios/AP/TT

Stängda gränser – både splittrande och enande

Intervju. I försök att hindra coronavirusets spridning beslutade regeringar i alla färger världen över på kort tid om hårdare gränser, inreseförbud och exportrestriktioner. Vad innebär det för nationalstaten, internationellt samarbete och globalism? UI:s Sofie Berglund har intervjuat gränsforskaren Johanna Pettersson om hennes syn på de globala rörelserestriktionerna och potentiella konsekvenser som kan hänga kvar även efter krisen.

Publicerad: 2020-04-21

Coronakrisen har visat hur extremt globaliserad världen är. Det säger Johanna Pettersson som är statsvetare och forskar om frågor som rör gränser, gränspolitik och suveränitet, samt är associerad forskare vid Programmet för global politik och säkerhet vid Utrikespolitiska institutet.

– Dels syns det i hur snabbt viruset spred sig, men också att länder inte klarar sig själva i krisen, då förnödenheter som mat och sjukvårdsprodukter ofta produceras någon annanstans. Det visar också hur beroende vi människor är av fungerande institutioner och infrastruktur. Redan nu har krisen visat tecken på ”statens återkomst”, människor förlitar sig på staten de är medborgare i. Stater ser till sig själva och sin befolkning i första hand medan internationella kontakter blir sekundära.

Finns det risk att ledare utnyttjar krisen för att förstärka gränserna?

– Ja och nej. Den globala trenden med hårdare gränser har pågått ett bra tag, i bemärkelsen att gränser blir hårdare bevakade och svårare att ta sig igenom. Det finns dock en dubbelhet i trenden. Gränser blir hårdare för vissa grupper, medan de är fortsatt öppna för flöden av varor och kapital samt människor med rätt pass.

Johanna Pettersson konstaterar att det är för tidigt att säga vart den nuvarande krisen kommer att leda. Men det finns uppenbara risker. Institutionella förändringar är svåra att få ogjorda och begränsningar i mötesfrihet, eller undantagstillstånd utan bortre gräns som i Ungern, riskerar att dröja kvar.

– Har man väl slagit in på den banan kan det vara svårt att återgå till det som var innan. Ett exempel när det gäller kontrollen av gränser är de tillfälliga gränskontroller inom EU som infördes 2015 under flyktingkrisen men som är kvar idag.

Är det lättare att stänga gränser än att öppna dem?

– Det är lätt att tänka det eftersom det varit den dominerande trenden på senare år. Ser man däremot tillbaka bara 20–30 år var snarare den ledande uppfattningen att gränser var något av det förgångna. Då genomfördes snabba institutionella förändringar för att öppna gränser.

Gränser spelar en viktig roll som symbolisk och fysisk markör för staters suveränitet. De kan fylla olika funktioner: de kan stärkas som skydd vid hot mot säkerheten och öppnas för att vinna ekonomiska fördelar.

– Ur det perspektivet kan stängda gränser vara lättare att lyfta fram i en symbolisk bemärkelse i kristider, som en lösning på ett problem eller skydd mot ett hot. Nu under coronakrisen begränsas persontrafiken både internationellt och nationellt för att minska smittspridningen. Andra gånger är det för att hindra migranter från att ta sig in i landet eller stoppa en yttre fiende.

Gränser gungbräda NV.jpgEn pojke rider på en gungbräda som är fastsatt i gränsstängslet mellan Mexiko och USA. Foto: Christian Chávez/AP/TT

Vilka effekter får det på en befolkning när stater stänger sina gränser?

– Nationalism eller annan typ av föreställd gemenskap kan förstärkas. Det blir tydligt i krissituation vilken stat du tillhör. Stefan Löfven talar till nationen och vädjar till idén om den föreställda gemenskapen, där alla i Sverige trots att vi inte känner varandra personligen kan känna samhörighet, för att uppmaningar att vara solidariska mot varandra ska bli mer effektiva. Du uppmanas göra saker som inte gynnar dig själv men andra människor. Gemenskapen av att vi är i detta tillsammans skapar möjligheten för människor att känna solidaritet med varandra.

Vad kan man se när det gäller gränser inom stater?

– I bekämpningen av viruset har gränser dragits inom länder på ett sätt som är exceptionellt i samtida sammanhang. Hela regioner sätts i karantän. Vi kanske måste gå tillbaka till andra världskriget för att hitta något liknande.

Johanna Pettersson påpekar hur andra typer av gränser också förstärks under krisen, som klasskillnader och rasism. Skillnaderna är stora både inom och mellan länder i fråga om hur människor drabbas av viruset och dess konsekvenser.

Vad händer när krisen är förbi: är det troligt att dessa åtgärder dras tillbaka?

– Jag tror inte man ska bli förvånad om det leder till strukturella förändringar, att saker förändras i grunden, både i Sverige och globalt sett. På vilket sätt är nog för tidigt att spekulera kring. Nya tillfälliga gränskontroller skulle kunna bli mer permanenta och institutionaliseras. Samtidigt kan krisen leda till en ny diskussion om vad ett samhälle är och vilken roll staten ska ha.

Det kan växa fram en ny syn på global handel. Frågan om självförsörjning på vissa typer av livsmedel och sjukvårdsprodukter har redan väckts på många håll. Men Johanna Pettersson har svårt att se att stater åter sluter sig i större omfattning:

– Begränsningar i rörelsefrihet har varit en lösning lokalt och nationellt, men sättet människor hanterar åtgärderna på har varit globalt. Det är samma skämt om toalettrullar runtom i världen. Viruset bryr sig inte om några landsgränser.

Dessutom finns trots ökade gränskontroller också signaler om ökat samarbete. EU har gjort upphandlingar för att säkra sjukvårdsmaterial till olika medlemsländer.

– Det är alltså processer som går i båda riktningar över nationsgränser. Gemensamma insatser och internationellt samarbete sker samtidigt som det är upp till varje land att besluta om regleringar för att hantera virusspridningen.

Är tanken om en gränsfri värld ett minne blott?

– Det beror på vad man menar med en gränsfri värld. Den globala kapitalismen har återhämtat sig från stora kriser tidigare. Den typen av gränsfrihet för kapital lär finnas kvar även efter krisen. Om krisen hänger kvar länge kan dock gränshinder som handelstullar och exportförbud på vissa typer av varor återuppstå och bli kvar på ställen de tidigare tagits bort. När det kommer till individers möjlighet att röra sig kommer världen förmodligen fortsätta vara gränsfri för dem som har tillräckligt med pengar och rätt pass.

– Det som är intressant i den här situationen är att människor i hela världen, även om vi drabbas olika hårt, kommer att dela en gemensam erfarenhet. Runtom i världen tvingas vi till att hålla avstånd från varandra, samtidigt som solidariteten till medmänniskorna syns överallt. Det ska bli intressant att se vad en sådan gemensam erfarenhet kan medföra.


Sofie Berglund
Programsamordnare och analytiker vid UI:s program för global politik och säkerhet.