Sverige i säkerhetsrådet: Resultat i hjärtefrågor

Kriserna i Nordkorea, Syrien, Jemen, Sydsudan och Kongo för att nämna några. En svagare amerikansk röst och ett Ryssland som i många fall obstruerar. Det är i detta världspolitiska inferno som Sverige befunnit sig under nästan ett år som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd, en inte helt enkel säkerhetspolitisk miljö att navigera i.

— Svårigheterna vi har att hantera är bland annat att en del av de permanenta medlemmarna pushar sina motståndare till ett veto för att markera i olika frågor. Men där har vi lyckats mobilisera resten av säkerhetsrådskretsen för att undvika konfrontationer, så på så sätt har vi bidragit till en bättre stämning i säkerhetsrådet, säger Olof Skoog, Sveriges FN-ambassadör. 

Han leder en förstärkt svensk FN-representation i New York med närmare 50 medarbetare som arbetar extremt långa dagar för att hantera alla de frågor som behandlas i säkerhetsrådet. Men trots mängden frågor – och det svåra omvärldsläget – har Sverige enligt Olof Skoog gjort avtryck i säkerhetsrådet, bland annat med traditionella svenska prioriteringar som mänskliga rättigheter och jämställdhet.

– Vi har drivit svenska hjärtefrågor på ett sätt som gjort att vi åstadkommit resultat. Ett exempel är kvinnors deltagande i fredsprocesser, ett område som FN och säkerhetsrådet inte ägnat tillräckligt mycket tid tidigare. Det är något vi driver stenhårt.

En delegation från FN:s säkerhetsråd besökte Mali i oktober. Här hedras de soldater som dödats under FN-uppdrag i landet. I mitten FN-chefens Mali-sändebud Mahamat Saleh Annadif.  Foto: UN Photo

Olof Skoog exemplifierar med Mali som säkerhetsrådet besökte i slutet av oktober och där fredsansträngningarna gått i stå. Under besöket mötte FN-diplomaterna kvinnor som aktivt använde textavsnitt i säkerhetsrådets resolution där det stipuleras att kvinnor på ett bättre sätt måste få delta i de politiska processerna i landet. Med säkerhetsrådstexterna kunde de ställa krav på det politiska etablissemanget i Mali för att öka sitt inflytande.

— När man på plats kan se att det här är en livlina för kvinnorna där så tycker jag att vi verkligen åstadkommit en förändring som har betydelse.

Sveriges inledning som icke-permanent medlem i säkerhetsrådet sammanföll tidsmässigt med två betydande omvärldsförändringar; FN fick en ny generalsekreterare med portugisen António Guterres och den amerikanska utrikespolitiken en ny inriktning med Trump-administrationen. Den förstnämnda gav Sverige en möjlighet att skapa en ny informell struktur internt inom FN-systemet.

– Sverige var med och skapade en proaktiv relation mellan generalsekreteraren och säkerhetsrådet, något som inte riktigt fanns tidigare. Andemeningen är att säkerhetsrådet proaktivt och ständigt ska sträva efter att stödja generalsekreterarens medlingsansträngningar och hans förebyggande ansatser, säger Olof Skoog.

Men om FN:s nye generalsekreterare har inneburit en positiv kraft för säkerhetsrådet så har maktskiftet i Washington haft den rakt motsatta effekten, för säkerhetsrådet men också för Sveriges strävanden vad gäller traditionella svenska utrikespolitiska prioriteringar.

— Vi har ju förlorat en allierad i USA som fram till årsskiftet var på vår sida när det gällde mänskliga rättigheter i allmänhet, men också kring kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor. I de frågorna hör vi ju inte den amerikanska rösten på samma sätt, de drar snarare tillbaka stödet, säger Olof Skoog. 

Samtidigt kräver dynamiken i säkerhetsrådet och komplexiteteten i de frågor som hanteras att olika allianser söks för olika frågor. Det handlar också om att identifiera vad man kan komma överens om och bortse från att man inte delar samma uppfattning i andra frågor. För svensk del är Ryssland, som blivit en allt svårare samtalspart i olika internationella fora, ett bra exempel.

— Vad gäller Ryssland är vi inte på motsatt sida i alla frågor på säkerhetsrådets agenda, men vi håller inte med varandra vad gäller exempelvis Ukraina. Däremot har vi nästan en samsyn vad gäller Israel-Palestina konflikten och vi är lika bekymrade över Jemen som Ryssland är, säger Olof Skoog och understryker vikten av att ha en fungerande personlig relation med sina kollegor i säkerhetsrådet, trots olika ståndpunkter:

— Det måste gå att föra en dialog och diskussion även om man är direkta motståndare i vissa frågor.

Utrikesminister Margot Wallström talar i säkerhetsrådet under en debatt om kvinnor, fred och säkerhet. Olof Skoog bakom Wallström, till vänster. Foto: UN Women/Ryan Brown

Med USA:s frånfälle återfinns Sveriges bundsförvanter i säkerhetsrådet främst i Frankrike, Storbritannien och Italien, alltså EU-länder som även de har plats i säkerhetsrådet. Dessutom har de tio valda medlemmarna i säkerhetsrådet, med Sverige som en av initiativtagarna, byggt en allians som enligt Olof Skoog blivit en kraft som man inte hade räknat med.

Men oavsett allianser eller bundsförvanter så är Sverige under 2017 och 2018 del av ett FN-organ som under åren utstått hård kritik för tandlöshet och oförmåga att hantera internationella konflikter. Även i närtid finns flera plågsamma exempel där säkerhetsrådet kommit till korta, inte minst i Syrien där Ryssland gång på gång lagt in sitt veto mot olika resolutioner och sanktioner.

Olof Skoog har förståelse för kritiken.

— Jag kan också bli frustrerad när det blir låsningar i säkerhetsrådet eller när våra beslut inte följs upp ordentligt. Samtidigt är säkerhetsrådet unikt, det finns inget annat organ i världen som har den makten att fatta bindande beslut. Därför är det viktigt att Sverige är med och ser till att besluten blir bra.

Han tillstår att säkerhetsrådets arbete – och därmed Sveriges insatser som icke-permanent medlem – är svårt att mäta, men pekar på flera konflikter där säkerhetsrådets insatser har bidragit till att situationen inte förvärras. Jemen är ett exempel.

— Den konflikten har framhärdats i all sin eländighet i skuggan av Syrien, men Jemen har vi tagit upp i säkerhetsrådet upprepade gånger och verkligen satt blåslampa på. Det tror jag faktiskt kan ha påverkat att man hållit tillbaka attackerna till viss del.

FN-missionen Minusma stöder vuxenutbildning i Mali för att öka läs- och skrivkunnigheten bland både män ock kvinnor. Bland annat har man byggt och utrustat tre skolsalar i staden Gao.  Foto: UN Photo/Harandane Dicko

Mitt inne i den tvååriga perioden som icke-permanent medlem i säkerhetsrådet är det kanske svårt att lyfta blicken och strategiskt fokusera på det arv som Sverige vill lämna efter sig efter 2018. Men diskussionen kring inriktningen på Sveriges ordförandeskap i säkerhetsrådet i juli nästa år – då möjligheterna att sätta prägel på säkerhetsrådsarbetet ökar exponentiellt – är i full gång mellan FN-representationen i New York och utrikesdepartementet hemma i Stockholm.

— Det kommer på något sätt att utgå från den bottenplatta vi står på med kvinnor, fred och säkerhet. Vi vill göra något som en reaktion på alla de brott som sker mot internationell och humanitär rätt och som överlever vår tid i säkerhetsrådet, säger Olof Skoog och nämner barn i väpnad konflikt som ett tänkbart spår.

Det kommer att kräva ännu större arbetsinsatser av Olof Skoog och hans medarbetare som redan nu arbetar 12–14 timmar om dagen. Oddsen för att arbetsdagarna blir längre i takt med att ordförandeskapsmånaden i juli närmar sig är inte höga.

Har ni uthållighet för hela tvåårsperioden i säkerhetsrådet?

— Det måste vi ha. Det här är ju ett unikt läge, vi kommer inte att ha den här rollen igen på 20–25 år.