Utvandring från Afrika – på både ont och gott

Professor Aderanti Adepoju har forskat om migration i 43 år och är föreståndare för Human Resources Development Centre i Lagos, Nigeria. Måndag den 12 september släpper den svenska Delegationen för migrationsstudier, Delmi, hans nya studie (se faktarutan).

Professor Aderanti Adepoju. Nedan följer Nina Solomins intervju med honom.

När bestämde du dig för att forska om migration?
Jag tog min master vid London School of Economics på 1970-talet och valde sedan att för min avhandling göra en fältstudie i Nigeria bland migranter från landsbygd till städer. Jag var intresserad av vilka utmaningar som var förknippade med denna rörelse, som trängsel, utbildning och boende. Migration var inte något populärt forskningsämne på den tiden. Alla var intresserade av andra saker, som familjeplanering och födelsekontroll. Jag var en av få forskare i Afrika som ägnade sig åt migration.

Med mer än fyra decenniers överblick – vad är de största förändringarna inom afrikansk migration?
Jag ser fyra stora förändringar: 1) Nu för tiden migrerar kvinnor på egen hand; förr var det alltid tillsammans med make eller familj. Kvinnorna flyttar idag som yrkesverksamma, med sina ofta efterfrågade professionella kompetenser.

 2) Majoriteten av de afrikanska migranterna har i första hand sökt sig till grannländer. Men på grund av de ekonomiska försämringarna och den politiska instabiliteten har en ökad andel börjat söka sig till internationella destinationer istället.

3) Av nämnda skäl har också den irreguljära migrationen till Europa ökat kraftigt det senaste decenniet.

4) Den dåliga ekonomin och levnadsförhållandena i många afrikanska länder gör att också högutbildade människor, som exempelvis ingenjörer, lämnar Afrika idag. Det har skapat en diaspora utomlands, på gott och ont. Det positiva är att remitteringarna, alltså pengar och andra resurser som sänds tillbaka till hemländerna, har ökat.

Europa är en viktig destination?
Ja, men intressant nog börjar detta skifta en smula. Kina och Indien är två länder som blivit allt mer attraktiva som mål för afrikaner. Många kineser migrerar dessutom till Afrika. Vi har 1,1 miljoner kinesiska invandrare. Även från Brasilien och Portugal kommer det migranter till länder som Angola och Moçambique.

Var har du själv bott?
Jag föddes i Nigeria och gick på universitet där. Sedan tog jag min master i London. Jag har de senaste åren levt och arbetat i Schweiz. Dessförinnan i Etiopien, Swaziland, Senegal och USA. När jag skriver om migration är det alltså med ett inifrånperspektiv.

Är migration bra eller dåligt för Afrika?
Man kan säga att den är en blandad välsignelse (mixed blessing). För vissa länder är den en förlust av humankapital, arbetskraft. Samtidigt kan de som återvänder till sitt hemland bidra med ny kunskap och nya tekniker där.

Är det vanligt att emigranter återvänder?
Många flyttar inte tillbaka. Men de kan ha täta kontakter och relationer med sitt ursprungsland och på så vis överförs också kunskap. Sedan betyder förstås pengarna de skickar hem till släktingar mycket också.

Vad kan Afrika göra för att minska de negativa effekterna av migration?
Först och främst se till att det finns en framtid för unga människor i ursprungsländerna, i form av arbeten. Sedan är det viktigt att informera allmänheten om hur det faktiskt är i Europa, vad det är för liv som väntar där. Så att människor inte tar beslut utifrån en felaktig bild.

Vad kan EU göra?
Tre ting: 1) Stötta afrikanska länder i arbetet att bygga upp en fungerande strategi avseende migrationen, som skapar arbeten för unga.

2) Investera i utbildning och yrkesmässig träning. Hjälpa till att matcha efterfrågad arbetskraft i Europa med kompetens i Afrika.

3) Stötta dialog mellan afrikanska regeringar. Migration i Afrika stannar till stor del inom världsdelen. Regionala strukturer kan skapas för att genom samarbete ta hand om den rörliga arbetskraften.

Är det möjligt att reglera migration?
Nej. De senaste åren av skärpt europeisk gränskontroll visar just det: migranterna tar bara farligare vägar. Bäst vore att se till att grundorsakerna till migrationen försvinner. Europa behöver arbetskraft, ingenjörer och arbetare. Ni har en åldrande befolkning, som kommer att kräva sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Genom bilaterala avtal skulle migrationsströmmarna kunna hanteras på ett mer organiserat sätt.